grubbelsmurf

Nu är snart helgen äntligen över!

Har själv lyckats bli sjuk så den här dagen har inte varit den bästa. Stort tack till Marie som ställde upp och bytte av mig på jobbet så jag kunde få åka hem.

Blev en del tumult nu på sena eftermiddan, kvällen och en bråkdel av den saken finns antagligen i kommentarerna på förra inlägget.

Nu är den saken över och jag hoppas att veckan som kommer blir bra. Ska bli skönt att jobba lite mindre kvällar nu. Plus att den kommande helgen är högst välkommen!

Var länge sen jag träffade många av er känns det som, men kanske har jag fel. Hittar gärna på något framöver.

Nej, nu blir det att kolla "bit för bit", och läsa lite tidningar. Robinson tog ju slut igår! Har redan sagt allt jag hade att säga om den här säsongen för några vänner men alltid kul att läsa nyheterna (skvallret) dagen efter.

Så!

Nu återstår bara sex dagar. Det kommer nog gå bra. Kan inte bli värre än dagen som varit (pågår i viss mån).

Blir väckt på morgonen av mr. shiftleader som säger att han blivit sjuk och måste hem. Han har ordnat in en medarbetare från kl 12, så vi skulle bara vara en person kort i en timme. Varför han ringde mig beror på att han ville att jag skulle köra skiftet (mitt första "riktiga skift" på dagen, utöver söndagar). Han skulle gå när jag började kl 11. Jag skulle ändå jobba 11-20.

När jag byter om 20 minuter innan start så är han redan ombytt och redo att gå hem men förklarar lite grann för mig om situationen. Förklarar att två pallar med torrvaror inte är avplockade. "Okej, fixar det i mellantimmarna, eller nåt" tänkte jag och vi skildes åt.

Det var tyvärr värre än så. Förstår att han inte mådde bra men att lämna en kyl utan sallad, en kaffemaskin utan mjölk och en allmän oordning är inte okej. Jag blev snabbt less och irriterad men insåg allvaret i situationen och fokuserade på de kommande timmarna. Mitt i rushen fick jag fixa sallader, salladsbröd, ta fram HB-bröd (helt slut av de upptinade) och hjälpa kassapersonalen med uppfyllnad. Tråkigt men så var det. Lyckades åtminstone ha matsalen bemannad.

Mr. Shiftleader blev knappast mr. popular under dagen men jag var inte arg på honom, bara situationen. En del hade sett honom på G3 eller på jobbet kl 02 natten som var men jag brydde mig inte om att spekulera om anledningen till hans sjukfrånvaro. Det ordnade sig till sist och vi gjorde en bra överlämning till kvällsskiftet.

Summa summarum jobbade jag 8 timmar och 45 minuter idag (15 min rast totalt) men det gick bra. Var väldigt varmt inne i restaurangen idag. Mycket gnäll bland de som jobbade men jag lyckades faktiskt hålla humöret uppe idag, trots avsaknad av frukost innan jobbet.

Inatt lär jag säkert drömma konstiga drömmar om jobbet. Kommer åtminstone ha fler timmar för sömn till befogenhet. Får se till att lägga mig i tid.

Hoppas några av er är lediga på nationaldagen! Då kommer jag vara partysugen som attan!

Ciao!

---

Kom precis på att jag har två trisslotter i jackfickan. "Plötsligt händer det". Eller?

Nu är tre av 11 dagar avklarade. De två första gick riktigt bra och det var kul att jobba. Igår var det inte fullt så roligt. Vi gjorde en väldigt bra middag och det var ju kul men sen efter middagsrushen kunde jag knappt jobba. Minsta lilla ökning av tempot fick mig att tvärstanna av smärtor i bröstet, enbart på vänster sida. Tilll sist fick jag sätta mig ner vid kylrummet och vila, samtidigt som Lamin.... kollade på.

Efter en 5-10 minuters paus gick det desto bättre, så länge jag inte skyndade mig allt för mycket. Kanske hade sträckt mig, obehagligt var det i alla fall. Bara 8 dagar kvar, hang tight.

---

Han sitter vid sin flygel i hörnet av rummet. Är det en flygel? Nej, det är ett skrivbord. Vad skriver han? Anekdoter? Tyst går jag förbi längs väggen av rummet. Försöker att inte bli sedd eller hörd av mannen i hörnet. Jag fortsätter en bit till och där ligger det! Det som jag letat så länge efter. Jag tar upp föremålet och trycker det hårt mot bröstet, fortsätter tillbaka samma väg längs tegelväggen. Något är fel. Stämningen blir hotfull. Väggen ändrar långsamt färg, och blir starkt lysande av ett svart-rött rutigt mönster. Jag tittar försiktigt bort mot skrivbordet. Ett ansikte med brinnande ögon ser mig rakt in i själen. Jag ser tillbaka.

AAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Och där slutar den drömmen, och så slutar alla min mardrömmar. Jag har alltid undrat varför mina mardrömmar slutar med att jag skriker högt. Så högt att det ringar i mitt huvud när jag vaknar (skriker dock enbart i drömmen). Om ni har sett hur tavlan "Skriet" ser ut så får ni en bra bild om hur jag ser ut i drömmen när jag ska till att vakna. Vet inte hur många gånger jag har drömt att jag skriker för full hals i åsynen av äldre människor (alltid äldre än mig), däribland min far. Och hur läskig är honom? När jag vaknar är allt över. Det är inte läskigt på något sätt och jag somnar snabbt om, men jag vet att i drömmen så var det jävligt läskigt.

Finns också återkommande ställen jag drömmer om, dock bara en plats som återkommer i mina mardrömmar. Men det har jag nog redan berättat för några av er.

Idag är det exakt två år sedan jag blev anställd på mitt jobb.

Två år sedan Ulrika som frågade "Vill du ha nåt att dricka?" och jag introducerades i McDonalds värld.

Det känns faktiskt som att det är snarare 3-4 år sen.

Det är ju ett plus. Tiden går inte alltid snabbt.

Dag 2.

Fortfarande träningsvärk.

Jävla brännboll.

Idag har jag varit ute i hela fem och en halv timme. Det är inte exakt på något sett men en ungefärlig uppskattning som kanske och eventuellt kan tänkas stämma.

Idag har jag, Erkman, Aida, Eken, Kalkonen och Erkman Jr. besökt inte mindre än en pizzeria, ett café och hela två lekparker och två bankkkontor.

Har hunnit med att sola 3 minuter och 23 sekunder också.

Runt hörnet väntar lite sömn för fyra timmars tvätt imorgon bitti, samt 11 dagars jobb i rad. Blandat med stängningar och öppningar. Kommer bli schleten och schlö men om 12 dagar är jag ledig tre dagar... alltid något.

<3

Har jag skrivit spaltmetrar med hyllningar till Yoko Kanno och hennes band The Seatbelts tidigare?

Nej? Trodde väl det. Tänkte inte göra det nu heller men jag förundras av hur man kan vara så pass mångsidig som Yoko Kanno faktiskt är. Att kunna komponera musik inom så många olika genrer är helt otroligt.

Önskar jag kunde spela denna på saxofon:



Den här låten vaknar jag av varje morgon. Hur skönt som helst. Kan vara anledningen till att jag blivit så morgontrött:



Den här låten drar jag igång när jag städar eller bara känner för att gå runt här hemma och må bra. Blir pigg direkt.



Ja, jag är medveten om att alla låtarna är från Cowboy Bebop. Men så är det också en av de allra bästa anime som finns!

Ikväll har det varit trevligt! Mötte upp med Aida, Ullis & Benny (kan du inte byta namn till Björn istället? Blir mycket lättare då) och efter en stund dök Martin upp med Sandra. Hann inte säga så mycket innan det var dags att bege sig till bion. Vi såg 17 Again som faktiskt var långt över förväntan, även om det känns som att man sett ett par liknande filmer. Roligast var nog huvudrollens nörd till polare. Kul att få höra alviska igen, tyvärr hörde jag inte om det var quenya eller sindarin som de pratade. Lät som att det var quenya, men skitsamma. Det var verkligen kul att se de andra igen! Får prata mer hoppas jag på lördag då det är grillfest or something! Det blir skoj som fan!

You wired me awake
And hit me with a hand of broken nails
You tied my lead and pulled my chain
To watch my blood begin to boil

På vägen hem var jag riktigt glad. Bankade hårt på ratten emellanåt och sjöng med i låtarna. Ibland är det så härligt att glida själv i bilen och kunna sjunga med utan att en Ond Människa TM blänger på mig.

She asked me how the cats been
I say Moses he's just fine
But he used to think about you all the time
We finally took your pictures down off the wall
Jessie how do you always seem to know just when to call
She says get yourself together
Bring Mose and drive real fast and I listen to her promise
I swear to God this time it's gunna last

*svänger in på Havrevägen*

But they'll laugh at you in Jackson, and I'll be dancin' on a Pony Keg.
They'll lead you 'round town like a scalded hound,
With your tail tucked between your legs, You're goin' to Jackson, you big-talkin' man.
And I'll be waitin' in Jackson, behind my Jaypan Fan,

*Öppnar garagedörren* och vad ser jag? Jo, en igelkott! Jag vet inte hur ni har det men att se en igelkott inne i ett garage är inget som händer mig ett par dussin gånger om året om man får uttrycka det milt. Blev minst sagt förvånad. Jag parkerar och försöker få den lilla taggiga saken att gå ut till friheten men han stannar kvar inne i mörkret.

Nu är det ett hyffsat slappt pass kvar innan tre dagars ledighet! Me like, yes!

Två korta och goda nyheter:

1. Semester bevlijad! 1 juli - 26 juli. Trodde jag var "för sent" ute men det gick tydligen bra.

2. 0 i CSO i Torsdags på mitt skift, vilket alltså är det bästa man kan få. Det var den första nollan på 8 månader tydligen. Det var nog mest tur att den hemliga gästen beställde i min kassa. Tack för det!

Till skillnad från att vakna 06.01 i ett ljust rum igår, vaknade jag idag strax efter 12 i ett (fortfarande) kolsvart rum. Rullgardin är kanske ett måste inför sommaren. Har aldrig insett lyxen med att kunna bestämma ljusnivån i ett sovrum tidigare. Jag borde kanske vara med i Robinson så att jag kommer värdesätta och sakna p-böter, halsbränna och restskatt från Sverige.

Igår var det tänkt att jag skulle skjutsa en tjej hem från Tavnäs (!) som ligger exakt där man är när man kört vilse. Jag avstod alkoholen men hängde så klart med de andra och kollade på Karlar i Trikåer (Robin-Hood parodi) som var ganska crap men bjöd på en hel del skratt. Efter någon timme eller två av roligt snack om gud vet vad så skulle de andra ut och gå men det var svinkallt. Jag och Fredrik gick istället hem till honom och värmde oss.
   Klockan var nu strax efter 01 och jag började hoppas på att jag skulle få ett telefonsamtal så att jag kunde få köra någon gång. En halvtimme senare får jag reda på att hon valt att sova över på festen och trots besvikelsen var det ändå en lättnad. Jag var riktigt trött. Jag "offrade" min alkohol som dock bara bestod av tre Sofiero-blä-öl så de bjöd jag bort med glädje och sadistiska smilgropar.

Kom precis nu på en sak. Jag borde börja dricka kaffe även på morgonen. Vilken förvandling!

Today is such a good day

Ett stort grattis till Elsson som vi firade igår kväll/natt!

Jobbade 17-20 (!) för att sedan hämta en kasse bärs och hälla i sig som belöning för det otroligt långa och jobbiga passet innan. Vi såg lite på Talang innan vi festade vid Blåcenter. Sen blev det taxi och GIII för ytterliggare skratt och intag. Det var överlag bra låtar på dansgolvet men inget psykadeliskt som jag ville ha, så därför fick jag spara Stampa-med-Leroy moves till nästa utgång.

Kul också att jag träffade Mattias. Med glimten i ögat förklarade han vad som är jobbigt i hans förhållande, om hur det är att bo på Frösön, och en teori om varför Swärd var så länge på toaletten. Det var bland det roligaste jag hört!

Tack för en rolig kväll!

Och Anders! Du kommer alltid vara två år äldre än mig, hah!

Igår kväll lärde jag och Jacques oss en bra läxa. Han gick runt och skröt om att han har testat att blanda allt på jobbet och att han dressat allt som går att dressa så för att bräcka honom sa jag "Nej, du har inte blandat cola med cappucino". Naturligtvis kommer han tillbaka minuten senare med en kaffemugg med en massa skum som han tycker jag ska provsmaka. Och här kommer läxan:

Att blanda cappucino och cola i samma mugg är inte gott!

Det var vidrigt.

Enda sedan jag fick höra om det kommande mötet på jobbet för arbetsledarna så har det inte känts bra. Det har känts som en viktig deadline för mig. En tidpunkt då jag måste ha bestämt mig. Blir jag kvar? Vill jag utbildas inom McDonalds? Jag tror äntligen jag kommit underfund med den saken och det med frågeställningen; till vilken nytta?

Bra utbildning, meriterande, jovisst! Dock har inget av de 5 programmen jag sökt något som helst med butiks- restaurangledning eller personalledning att göra. All ledning är bra att ha i ryggen att det kommer fler möjligheter är jag övertygad om.

Fick idag ett efterlängtat mail som dock lämnade en tråkig nyhet. Kalmar kommer förmodligen inte starta det program som jag helst vill plugga nästa läsår och därmed ser jag inga anledningar till att a) bli kvar på jobbet, eller b) söka andra jobb. Är just nu less på arbetsmarknaden och saknar studielivet med den positiva framtidsandan. För övrigt verkar det vara tunnt på jobb och det enda som finns finner jag högst ointressant.

Till jobbets fördel har jag nu på sistone börjat trivas på jobbet igen. Inte så lite heller, men som tidigare kommer det att vända. Upp och ner. Jag tror och hoppas att restaurangen kommer förbättras och allt det där men jag har inte gnistan längre. Måste jag vara en del av det? Min ambitionsnivå har egentligen aldrig varit densamma sen det första chefsbytet, kanske till och med redan när Ullis flyttade till Umeå. Hon var den största förebilden för mig och är än idag den bästa skiftledare jag har fått jobba under. Idag framstår det närmast otroligt hur peppad och ambitiös jag kände mig under hennes ledning. Det här är en av orsakerna till att en utbildning känns sent ute. Skulle jag satsat på jobbet så borde jag ha satsat för ett år sedan. Om situationen för ett halvår sen var detsamma som idag hade jag åkt på utbildning direkt. Ingen tvekan. Är övertygad om att både Niklas och Mattias kommer göra ett grymt jobb i Östersund!

För att frigöra mig från mina tankar ovan och för att komma till någon slags relevans och avrundning vill jag säga att inför mötet imorgon så känns det bättre nu. Jag tror jag vet vad jag vill göra framöver. Pusselbitar börjar falla på plats.

Mer om det senare.

Mötet först.

dead world
full of shades
today I die

dark world
full of shades
today I shine

painful world
full of shades
today I shine

free world
full of shades
today I swim

free world
full of beauty
today I swim
until you come

---

http://ludomancy.com/games/today.html

Har precis sett ett avsnitt av Robinson som gick för 2-3 veckor sen. Det var bara de två första avsnitten som jag såg på TV när så många andra svenskar kollade. Efter det dök det upp jobb i kombination med glömska vilket gjorde att avsnitten blev fler och fler.

Eftersom spoliers är bland det värsta jag vet så har det varit svårt att undvika nyheter om vem som åkt ut, vilket lag som vann tävlingen och allt annat skvaller. Allt från TV, radio och tidningar har jag fått undvika. Eller TV har gått bra. Inte så stor chans att mitt i en hockeymatch så utbrister kommentatorn: "Fan vad skönt att Billing åkte ur, ogillat honom sen avsnitt ett", men reklamen var tvungen att undvikas. Usch!

När man hamnar på efterkälken med följetonger som Robinson så är det väldigt lämpligt att det finns dem som spelar/rippar och lägger ut på internet. Med hörlurar och en kopp kaffe kan jag sent en vardagkväll se det som alla andra sett tidigare, utan att ha en aning om vad som väntar. Den här säsongen har inte varit lika underhållande som tidigare årgångar, mycket beroende på att det lag jag ville ska gå bra för, förlorade i princip alla tävlingar. När jag var mindre gick jag ibland ifrån TVn för att gå in på mitt rum och slå på mina kuddar men idag känns det lite omoget. Jag har inte blivit arg så här långt i årets omgång.
   Nu senast blev jag dock glad. Så glad att jag vrålade här hemma framför datorn. Det är verkligen inte ofta jag sitter och darrar av spänning under en tävling och under ett öråd. Jag trodde jag inte kunde känna på det sättet igen över en dokusåpa. Jag är glad att jag hade fel. Jag blev så glad att jag tänkte ringa min Robinson-kompis, min mamma, och ringa och berätta vad jag sett, men jag kom dels på att klockan var elva på kvällen och att hon såg det här för drygt två veckor sen. Jag borde kanske se vidare lite snabbare så att jag har någon att diskutera med, samt Robinson-surfa vid datorn.

Nu kanske den tighta grabbpakten bryts, vi får se. Kanske kommer de behålla majoritet. Det enda jag vet nu är att framtiden blev allt ljusare för de kommande avsnitten.

Let the allvar begin!

Igår kväll när jag var nere på lagret på jobbet så blev jag något törstig och vad ser jag då? Jodå! En Ramlösa citrus! Som en oas i öknen ungefär. Den var halvt uppdrucken. Jag tänkte att den förmodligen öppnades samma dag och att den eventuellt skulle vara lite avslagen.

Sanningen var värre. Det var tjockt, och väldigt.... mjukgörande eller hur jag ska förklara det. Konsistensen var som sirap och saliv blandat. Det blev långa stränger (som smält ost ungefär) och var dessutom kletigt. Det var så vidrigt att jag snabbt spottade ut skiten.

Kan tänka mig att den stått i flera månader. Kan mycket väl varit samma burk som jag såg för 2-3 månader sen.

Ibland har man för bråttom.

HACCP ("hassap") har gått och blivit DCPS.

Vafalls?!

Låter ju som en sjukt läskig könssjukdom

4 maj.

Från och med nu ska jag för alltid hata den dagen. Kommande år ska jag på något sätt utöva mitt hat på ett fysiskt sätt gentemot fjärde maj. Frågan är bara hur man slår, urinerar eller bränner på/upp en dag. Jag får återkomma till det. Måste finnas något sätt.

På www.skatteverket.se står det retsamt att senaste dag för deklaration är 4 maj. Efter det datumet är det för sent att få tillbaka pengar (men inte för att betala in så klart) för avdrag som bilkörning och annat. Det finns inget sätt att lösa det på, om jag skulle försöka så skulle jag nog få fingret av en myndighetsman.

Så vad gör man om man inte hittar sina deklarationspapper? Deklarera på internet säger ni? Är det som jag skulle göra men på papprerna står några nödvändiga, jävla 1990-tals koder. Annars blir Skatteverket tvär och grinig. Det finns ett annat sätt, nämligen e-legitimation, men då behövdes ytterligare två koder utan någon annan funktion än för att jävlas. Två antika koder varav en som utgick efter 30 dagar för ca. 370 år sedan.

"Men på internet går allt snabbt 2009" tänker jag och försöker igen. Kanske man kan få nya koder, men nej. Ett besök behövs på mitt närmaste bankkontor för att få nya antika koder. Med tanke på Sveriges öppettider för banker så har jag större chans av att banka mitt huvud i väggen upprepade gånger tills jag svimmar och vaknar upp i en bättre värld.

Deklaration via sms? Behöver fortfarande koderna från papprerna.

Leta ännu mer? Självklart! Har vänt upp och ner på lägenheten upprepade gånger, till och med kört hem till föräldrarna för att hjälpa till och en av dem följde dessutom med tillbaka hit för att leta. Det gick milt uttryckt åt helvete.

På sätt och vis kunde det dock ha blivit värre. En poliskontroll på vägen för några timmar sedan hade resulterat att mitt körkort skulle ha blivit indraget, och då jävlar i mig hade jag varit så förbannad att jag skulle säga upp mig direkt och söka mig till anarkosyndikalistiska grupper. När man hamnar i krångel med svenska myndigheter är det lätt att förstå resonemang som sådana grupper har.

Någon annan hederlig medborgare hade säkert kunnat förlora mer pengar än jag. Jag förlorar några tusen och tvingas istället betala in ca. 1200 kr.

Finns egentligen ingen att skylla på än jag. Jag som på senare år utvecklats i snabb takt till ett stadium där glömska och minnesluckor i närminnet är en vardag.

Ibland hatar jag mig själv.

Rejält.

Idag är en sådan dag.

4 maj.

Idag har jag varit på äventyr i skogen med Fredrik. Bakom skolan har ett nytt stort kalhygge kommit till (*@!!#¤%!!*) men det var faktiskt inte fullt såååå illa som jag trodde, men illa nog. Så klart. Lägger upp bilder senare.

Efter det blev det glass och chokladsås ute i värmen.

Har nu varit ledig två dagar. Två hela dagar till återstår, och börjar inte förrän 16 på tisdag.

Yesh!

Igår var jag, Elsson och Erik R (Elssons buddy) och flög runt i ett litet flygplan längs svenska ostkusten.

I drömmarnas värld alltså.

Nu dagen efter känner jag hur minnet sakta bleknar men kommer ihåg det viktigaste.

Det var ett litet flygplan med en propeller på varsin sida av flygkroppen. På en färdkarta ser jag att vi hela tiden kretsade runt ostkusten. Det var Elsson som flög planet. Helt plötsligt är vi i staden nedanför och jag måste tydligen ha tappat bort de andra två, för de dyker inte upp i drömmen mer.

Staden påminner lite om diverse franska städer jag besökt. Den stora skillnaden är att alla talar svenska och att på alla skyltar i hela staden står det Juice. Törstiga invånare, vad vet jag.

Sen dyker plötsligt Victoria upp som förklarar att jag är i hennes hemstad Gävle (!). Luleå tycks bortglömt i mitt undermedvetna. Hur som helst. Vi går på stan samtidigt som jag förklarar hur vi tog oss till Gävle men hon blir inte ett dugg förvånad utan nickar förstående. När vi gått runt ett tag, hamnar vi så småningom hemma hos Victorias mamma som till synes är 70+ i ålder. Hon såg väldigt sliten ut och jag tänkte i drömmen "hon måste ha blivit kn***ad hårt".

Förlåt.

Hur som helst kunde tanten hjälpa mig trodde hon. Hon förklarade att vi borde boka en tågbiljett på SJ så att jag skulle kunna återvända till Östersund och att jag borde åka på hennes pensionärsrabatt. Jag invände med att jag bara var 21 år men hon viftade med handen var helt oförstående med mitt resonemang. Det roliga är att all hennes närvaro i drömmen är införd nattlinne på en dubbelsäng. Med en laptop till hjälp ligger hon ner och kollar SJ:s hemsida. Tyvärr gick det tidigaste tåget på torsdag eftermiddag. På torsdag förmiddag hade jag en viktig tid att passa och kl 16 skulle jag infinna mig på jobbet. Vi bokar biljett trots allt. Jag får ringa jobbet och förklara tänkte jag.

Sen är jag och Victoria plötsligt i Stockholm. Jag vet inte om vi skulle byta tåg eller färdmedel eller vad som hade gått snett. Victoria pekar mot vänster och förklarar att "om du tar dig upp dit så kommer vi rätt". En minut senare kommer vi fram till en avgrund där man måste slänga sig över i en slags lian eller linbane-liknande grej. Det var minst 5-6 personer där innan oss och alla var utklädd till superhjältar. Det såg jätteenkelt ut att kasta sig över med linan men det var det inte.

Inte för mig. Victoria kom över på ett försök och då tänkte jag att jag också klarar det. Men på mitt försök så hamnar jag istället på en tjock madrass nedanför. En mans röst ovanför ropar "Du var inte estetiskt tilltalande. Det var därför du ramlade ner".

Estetiskt tilltalande.

Tack så mycket.

(och där slutade den drömmen, en dröm som jag drömde på förmiddan hos min bror. Allt det här hände på ca. 30 minuters sömn).