en svinigt sjuk geek
Är äntligen frisk sedan vaccinationen från i tisdags. Har bara haft en föreläsning sen dess och ångrar inte att jag tog sprutan. Har inte varit överdrivet sjuk trots allt. I förrgår var jag på en chihc/geek fest i åtminstone några timmar innan febern steg. Igår var jag hemma men låg inte och drog mig hela dagen utan hade alltid något att göra.
Skulle egentligen vaccinerat mig förra veckan men när jag väl var där och stod i beredskap att få slå mig ner på en stol och få sprutan blev jag svimfärdig och illamående. Min syn och hörsel försvann nästan. Jag satte mig på huk och försökte få kontroll på situationen, men när sköterskan sa att vaccinet var slut och att jag var tvungen att gå till en annan kö så visste jag att det var kört. Jag tog upp min jacka från golvet och stapplade där ifrån. Slängde den förbannade lappen i papperskorgen och stegade mot Adam som stod vid en av utgångarna. Allt var vitt och jag såg att han rörde på munnen men det hördes inga ljud. Jag ignorerar honom och slår mig ner på golvet, alldeles kallsvettig och illamående. Till sist förklarar jag vad som hände och efter två minuter kunde jag resa mig upp och gå därifrån. Vi två, plus Micke som redan väntade utanför gick åter igen in mot stan.
Sedan dess var det oklart om jag ville vaccinera mig men efter överväganden kom jag fram till att det nog var bra att ta den trots allt. Det gick faktiskt utan några problem. Segt att köa ute i blåsten men det gick snabbare än förväntan. Att jag sedan blev sjuk några dagar är inte så jobbigt. Är som sagt van att vara sjuk sen jag började jobba på McDonalds.
Hade förresten en mycket skum (och rolig) biverkning. Kan inte säga med säkerhet att det beror på vaccinet men kan inte komma på någon annan anledning, hur som helst; jag kunde inte böja mitt vänstra ben utan att det gjorde förbenat (fniss) ont. Jag fick gå med benet utsträckt och se ut som en idiot istället. Till sist gick det dock över.
Nu återstår tre dagar här i ett grått och regnigt Jönköping innan jag jag ska möta upp Jens, Peter och Karin i ett grått och regnigt Lysekil.
Här är några bilder från i torsdags på jag, samt några klasskamrater (plus en leecher):
Guess Emanuel Carl Micke (och Marie-Lor)
Skulle egentligen vaccinerat mig förra veckan men när jag väl var där och stod i beredskap att få slå mig ner på en stol och få sprutan blev jag svimfärdig och illamående. Min syn och hörsel försvann nästan. Jag satte mig på huk och försökte få kontroll på situationen, men när sköterskan sa att vaccinet var slut och att jag var tvungen att gå till en annan kö så visste jag att det var kört. Jag tog upp min jacka från golvet och stapplade där ifrån. Slängde den förbannade lappen i papperskorgen och stegade mot Adam som stod vid en av utgångarna. Allt var vitt och jag såg att han rörde på munnen men det hördes inga ljud. Jag ignorerar honom och slår mig ner på golvet, alldeles kallsvettig och illamående. Till sist förklarar jag vad som hände och efter två minuter kunde jag resa mig upp och gå därifrån. Vi två, plus Micke som redan väntade utanför gick åter igen in mot stan.
Sedan dess var det oklart om jag ville vaccinera mig men efter överväganden kom jag fram till att det nog var bra att ta den trots allt. Det gick faktiskt utan några problem. Segt att köa ute i blåsten men det gick snabbare än förväntan. Att jag sedan blev sjuk några dagar är inte så jobbigt. Är som sagt van att vara sjuk sen jag började jobba på McDonalds.
Hade förresten en mycket skum (och rolig) biverkning. Kan inte säga med säkerhet att det beror på vaccinet men kan inte komma på någon annan anledning, hur som helst; jag kunde inte böja mitt vänstra ben utan att det gjorde förbenat (fniss) ont. Jag fick gå med benet utsträckt och se ut som en idiot istället. Till sist gick det dock över.
Nu återstår tre dagar här i ett grått och regnigt Jönköping innan jag jag ska möta upp Jens, Peter och Karin i ett grått och regnigt Lysekil.
Här är några bilder från i torsdags på jag, samt några klasskamrater (plus en leecher):
Guess Emanuel Carl Micke (och Marie-Lor)
mödrar och flygdon
Upptäckte nu ett roligt fel i förra inlägget. Jag är inte 22 år. Jag är bara 21.
Går inte att ha koll på allt tydligen. Påminner mig om en rolig sak som hände på skolan tidigare:
Jag, Micke och Adam sitter i en datorsal. Plötsligt säger Adam (som läser Aftonbladet.se) att det snart är fars dag. Ingen av oss kände till det. Micke säger:
"Fars dag, mors dag. Jag vet inte ens när morsan fyller år, fan.... vänta lite..." Micke tänker, går in på eniro.se och skriver in sin mammas namn.
Tydligen fyllde hon år exakt den dagen. Det var hysteriskt roligt, särskilt för mig och Adam. Ibland har man tur. Tänk om man helt skulle glömma bort en sån sak.
----
För några dagar sedan var Micke och Adam här för att se film. Vi kollade på Indiana Jones: The Last Crusade och efter filmen frågar Adam om varför man inte använder Zeppelinare.
"Hört talas om Hindenburgkatastrofen?" frågade jag.
"Nej, vad hände?" frågade Adam.
"Folk skrek, folk dog, folk sprang, folk brann. Det var inte alls en trevlig dag", svarade Micke.
Bästa historiska beskrivningen jag hört på länge. Riktigt roligt dessutom att det låter som att han var med där på plats, just den dagen, det året.
----
Nu ska jag hälla upp en kopp kaffe, och ta upp tråden med att plugga.
Går inte att ha koll på allt tydligen. Påminner mig om en rolig sak som hände på skolan tidigare:
Jag, Micke och Adam sitter i en datorsal. Plötsligt säger Adam (som läser Aftonbladet.se) att det snart är fars dag. Ingen av oss kände till det. Micke säger:
"Fars dag, mors dag. Jag vet inte ens när morsan fyller år, fan.... vänta lite..." Micke tänker, går in på eniro.se och skriver in sin mammas namn.
Tydligen fyllde hon år exakt den dagen. Det var hysteriskt roligt, särskilt för mig och Adam. Ibland har man tur. Tänk om man helt skulle glömma bort en sån sak.
----
För några dagar sedan var Micke och Adam här för att se film. Vi kollade på Indiana Jones: The Last Crusade och efter filmen frågar Adam om varför man inte använder Zeppelinare.
"Hört talas om Hindenburgkatastrofen?" frågade jag.
"Nej, vad hände?" frågade Adam.
"Folk skrek, folk dog, folk sprang, folk brann. Det var inte alls en trevlig dag", svarade Micke.
Bästa historiska beskrivningen jag hört på länge. Riktigt roligt dessutom att det låter som att han var med där på plats, just den dagen, det året.
----
Nu ska jag hälla upp en kopp kaffe, och ta upp tråden med att plugga.
helgernas oundvikliga ångest
Jag hatar helger! Äntligen är helgen över!
Är knappast många 22-åringar som jublar åt något sådant. Att en måndag nalkas är för många laddat med ångest. För mig är det tvärtom sedan jag flyttade ner till Jönköping. Jag är bosatt här för att studera. För att lära känna nya människor. Jag har ett syfte.
Nästan varje helg är för mig fylld av tristess och allt är bara meningslöst. Flera i klassen åker hem på helgerna (Borås, Skövde o.s.v.) och de som bor i Jönköping är hemma hos sig och degar. Ingen gör någonting, och flera av oss klagar om detta varje måndag. Samtidigt ses man mycket i skolan och umgås med varandra enbart på veckodagarna och det är kanske tillräckligt för många. Faktum är att jag träffar nästan aldrig en klasskamrat på en helg. Varje gång som några har varit här på besök eller att jag hälsar på någon, så har det varit på en veckodag. Ofta i samband med att dagens sista föreläsning är avslutad.
Jag trivs väldigt bra i skolans lokaler. Dricker mycket hellre en halvdan kaffe för 6 kronor än en 17-kronors kaffe på stan. Ibland när vi tar en paus från plugget och bara sitter och pratar brukar jag säga "Åh, vad skönt det är att bara sitta". Man behöver inte ens säga något vettigt eller analysera något intressant. Att bara sitta och tänka är riktigt främjande på skolan. Här hemma resulterar sådant mest i dysterhet.
Helgerna fyller sin funktion om jag har kläder att tvätta eller en våning att städa. Då är det en utmärkt paus från allt annat och man kan vara noggrann och ta god tid på sig. Men så fort som jag ägnar mig åt spel eller en film så får jag alltid en stark känsla att jag borde göra något helt annat. Plugg? Tycker att jag måste få vara ledig på helgerna då jag pluggar på veckodagarna. Istället befinner jag mig på andra våningen i ett gult hus som är placerat i en grå, tråkig och meningslös tillvaro. Jag blir trött och har ingen energi. Ingen entusiasm, ingen vilja. Istället blir det tafatta försök till att göra något roligt. Spelar jag eller ser en film är jag underhållen i en timme eller två men efter det? Hur fyller jag nu ut de resterande timmarna? Det är sådana här tillfällen då jag saknar Pilis och Östersund som mest. Då det alltid finns någon som jag kan prata eller rent av umgås med.
I förmiddags låg jag och drog mig i sängen. Somnade om. Vaknade 12.00. Låg kvar en kvart till. När jag reste mig upp slog det mig. Det är ju söndag.
Varför fick jag inte vakna upp på måndagen istället?
Är knappast många 22-åringar som jublar åt något sådant. Att en måndag nalkas är för många laddat med ångest. För mig är det tvärtom sedan jag flyttade ner till Jönköping. Jag är bosatt här för att studera. För att lära känna nya människor. Jag har ett syfte.
Nästan varje helg är för mig fylld av tristess och allt är bara meningslöst. Flera i klassen åker hem på helgerna (Borås, Skövde o.s.v.) och de som bor i Jönköping är hemma hos sig och degar. Ingen gör någonting, och flera av oss klagar om detta varje måndag. Samtidigt ses man mycket i skolan och umgås med varandra enbart på veckodagarna och det är kanske tillräckligt för många. Faktum är att jag träffar nästan aldrig en klasskamrat på en helg. Varje gång som några har varit här på besök eller att jag hälsar på någon, så har det varit på en veckodag. Ofta i samband med att dagens sista föreläsning är avslutad.
Jag trivs väldigt bra i skolans lokaler. Dricker mycket hellre en halvdan kaffe för 6 kronor än en 17-kronors kaffe på stan. Ibland när vi tar en paus från plugget och bara sitter och pratar brukar jag säga "Åh, vad skönt det är att bara sitta". Man behöver inte ens säga något vettigt eller analysera något intressant. Att bara sitta och tänka är riktigt främjande på skolan. Här hemma resulterar sådant mest i dysterhet.
Helgerna fyller sin funktion om jag har kläder att tvätta eller en våning att städa. Då är det en utmärkt paus från allt annat och man kan vara noggrann och ta god tid på sig. Men så fort som jag ägnar mig åt spel eller en film så får jag alltid en stark känsla att jag borde göra något helt annat. Plugg? Tycker att jag måste få vara ledig på helgerna då jag pluggar på veckodagarna. Istället befinner jag mig på andra våningen i ett gult hus som är placerat i en grå, tråkig och meningslös tillvaro. Jag blir trött och har ingen energi. Ingen entusiasm, ingen vilja. Istället blir det tafatta försök till att göra något roligt. Spelar jag eller ser en film är jag underhållen i en timme eller två men efter det? Hur fyller jag nu ut de resterande timmarna? Det är sådana här tillfällen då jag saknar Pilis och Östersund som mest. Då det alltid finns någon som jag kan prata eller rent av umgås med.
I förmiddags låg jag och drog mig i sängen. Somnade om. Vaknade 12.00. Låg kvar en kvart till. När jag reste mig upp slog det mig. Det är ju söndag.
Varför fick jag inte vakna upp på måndagen istället?
Zzz
Idag har jag, Sanna och Emanuel pluggat 7 timmar där vi från ruta ett arbetade oss fram i 7 timmar innan vi äntligen kunde lämna in arbetet. Jag var på skolan från 11 - 18 ungefär. Sedan var det bara att gå och köpa frukost till morgondagen, äta middag, koppla av, och snart sova.
sticka två tröjor samtidigt
Igår var jag på en av de bästa föreläsningarna någonsing, om inte den bästa! Det handlade dock inte om ekonomi denna gång...
Lena Maria Klingvall föddes 1968 i Sverige. Dock föddes hon med ett och ett halvt ben och utan armar. Under sina yngre år gick hon på musiklinje på gymnasiet samt på musikhögskola i Stockholm. Det är dock inte bara musik hon ägnat sig åt. Hon har även tagit åtskilliga VM-guld i simning samt OS-guld (paralympics) i Seoul i Sydkorea 1988. Hon är även konstnär och författare och har turnerat åtskilliga runt om i världen. I Synnerhet i Asien där hon blivit mest känd. Hon är också hedermedborgare av Taiwan.
På föreläsningen igår varvade hon berättelser om sitt liv med sång. Först trodde jag det skulle bli segt med sång (hatar såna inslag i galor på TV) men hon var så bra att det bara var skönt med små pauser. Hon sjöng allt från ABBA till en kinesisk folkvisa om Jasmin som var väldigt fin. Emellanåt delade hon med sig av fantastiska anekdoter. Som när hon simmade ikapp med borgmästaren av Taipei, eller när hon spelade kort på gatan i Paris. Riktigt underhållande!
Kort sagt handlade föreläsningen om livskvalitet. Att få alla att känna sig bättre och så vidare. Det lyckades hon verkligen med. Jag upplevde det aldrig som att hon skröt över sina bravader eller att hon försökte få alla att tro att alla kan lyckas. Hon påpekade flera gånger att utan sina föräldrar och den miljö hon växte upp i så hade hon aldrig varit där hon är idag. Det var nog mer en allmän uppmaning att alla är olika och att alla förtjänar uppskattning och värme oavsett handikapp, utseende, personlighet o.s.v.
En rolig sak jag lade märke till var att bara vara 4-5 killar på plats, resterande var 150-ish tjejer. Ingen i min klass lyckades jag få med mig (föreläsningen började 16.00), men att gå själv kan vara nog så skönt ibland.
---
Idag är sista dagen innan jag påbörjar mitt tentaplugg. Egentligen blir det nog inte förrän torsdag då vi måste avsluta ett grupparbete först. Har fått vittring på jullovet och känner mig faktiskt riktigt peppad att få plugga rejält nu sista biten, vilket egentligen är ovanligt för mig. Plugget inför de kommande tentorna är en ökning med över 500 % jämfört med de två första tentorna. Nu jävlar bär det av!!
Lena Maria Klingvall föddes 1968 i Sverige. Dock föddes hon med ett och ett halvt ben och utan armar. Under sina yngre år gick hon på musiklinje på gymnasiet samt på musikhögskola i Stockholm. Det är dock inte bara musik hon ägnat sig åt. Hon har även tagit åtskilliga VM-guld i simning samt OS-guld (paralympics) i Seoul i Sydkorea 1988. Hon är även konstnär och författare och har turnerat åtskilliga runt om i världen. I Synnerhet i Asien där hon blivit mest känd. Hon är också hedermedborgare av Taiwan.
På föreläsningen igår varvade hon berättelser om sitt liv med sång. Först trodde jag det skulle bli segt med sång (hatar såna inslag i galor på TV) men hon var så bra att det bara var skönt med små pauser. Hon sjöng allt från ABBA till en kinesisk folkvisa om Jasmin som var väldigt fin. Emellanåt delade hon med sig av fantastiska anekdoter. Som när hon simmade ikapp med borgmästaren av Taipei, eller när hon spelade kort på gatan i Paris. Riktigt underhållande!
Kort sagt handlade föreläsningen om livskvalitet. Att få alla att känna sig bättre och så vidare. Det lyckades hon verkligen med. Jag upplevde det aldrig som att hon skröt över sina bravader eller att hon försökte få alla att tro att alla kan lyckas. Hon påpekade flera gånger att utan sina föräldrar och den miljö hon växte upp i så hade hon aldrig varit där hon är idag. Det var nog mer en allmän uppmaning att alla är olika och att alla förtjänar uppskattning och värme oavsett handikapp, utseende, personlighet o.s.v.
En rolig sak jag lade märke till var att bara vara 4-5 killar på plats, resterande var 150-ish tjejer. Ingen i min klass lyckades jag få med mig (föreläsningen började 16.00), men att gå själv kan vara nog så skönt ibland.
---
Idag är sista dagen innan jag påbörjar mitt tentaplugg. Egentligen blir det nog inte förrän torsdag då vi måste avsluta ett grupparbete först. Har fått vittring på jullovet och känner mig faktiskt riktigt peppad att få plugga rejält nu sista biten, vilket egentligen är ovanligt för mig. Plugget inför de kommande tentorna är en ökning med över 500 % jämfört med de två första tentorna. Nu jävlar bär det av!!
dygnets mörka timmar
Det här med sömn är fortfarande ett problem för mig. Normalt när man hör om sömnproblem så handlar det oftast om att svenskar har svårt att somna. Vissa sover dåligt och vaknar tidigt, oavsett vad klockan var när de intog liggande position. För mig är det precis tvärtom. När jag väl lägger mig i sängen tar det max några minuter innan jag somnar och under kommande morgon och förmiddag har jag svårt att ta mig upp. Jag ställer alltid fram klockan några gångar med minst en halvtimme mellan varje alarmsignal. Dock har jag inga problem med att kliva upp om jag t.ex. har en föreläsning kl 08.00 eftersom jag då "måste" ta mig dit.
Nej, det största problemet att gå och lägga sig i tid. Jag vet svaret till varför jag ofta är uppe för länge. Det här har jag varit medveten om en längre tid. Det handlar inte om att jag inte vet vad som är rätt eller fel. Försökte förklara hur jag resonerade till en klasskamrat och han höll faktiskt med så jag är inte ensam.
Att gå och lägga sig är för mig samma sak som att kapitulera. Att slänga in handduken för dygnets 24 timmar. Man vill tränga in så mycket som möjligt innan man måste säga "okej, dygnet är slut. Nu måste jag sova". Dock är ett dygn alltid 24 timmar vilket gör att även om jag rebelliskt sitter uppe sent så finns tidsaspekten alltid där. Även om vi utgår från att tiden är en mänsklig uppfinning så går solen ändå alltid ner och en ny dag nalkas. "Gud spelar inte tärning" sa Albert Einstein. "The net result, the final count is, you lose - you don't beat the house." är kanske ett annat sätt att beskriva saken. Dagen efter blir inte bättre eller längre när man är uppe på natten. Det här är något jag vet om varje gång klockan passerar midnatt. Att även om det är skönt att vara uppe länge så vinner jag inget på det.
Men det är ju alltid värt att försöka...
Nej, det största problemet att gå och lägga sig i tid. Jag vet svaret till varför jag ofta är uppe för länge. Det här har jag varit medveten om en längre tid. Det handlar inte om att jag inte vet vad som är rätt eller fel. Försökte förklara hur jag resonerade till en klasskamrat och han höll faktiskt med så jag är inte ensam.
Att gå och lägga sig är för mig samma sak som att kapitulera. Att slänga in handduken för dygnets 24 timmar. Man vill tränga in så mycket som möjligt innan man måste säga "okej, dygnet är slut. Nu måste jag sova". Dock är ett dygn alltid 24 timmar vilket gör att även om jag rebelliskt sitter uppe sent så finns tidsaspekten alltid där. Även om vi utgår från att tiden är en mänsklig uppfinning så går solen ändå alltid ner och en ny dag nalkas. "Gud spelar inte tärning" sa Albert Einstein. "The net result, the final count is, you lose - you don't beat the house." är kanske ett annat sätt att beskriva saken. Dagen efter blir inte bättre eller längre när man är uppe på natten. Det här är något jag vet om varje gång klockan passerar midnatt. Att även om det är skönt att vara uppe länge så vinner jag inget på det.
Men det är ju alltid värt att försöka...
Sherbrooke
I torsdags var vi drygt 10 personer som åkte till Kinnarps Arena för att se Sverige mot Tjeckien i ishockey. Var flera år sedan sist jag såg en hockeymatch på plats och första gången jag fick se Tre Kronor. Det var en underhållande match där Sverige vann med 4-3. Andra perioden var riktigt bra, annars spelade Sverige ojämnt. Roligast av allt var nog när jag och framför allt Carl flummade runt. Är ju omöjligt att koncentrera sig genom en hel hockeymatch så därför är det ju perfekt att man kan larva sig istället.
Igår fortsatte jag och Micke med ett grupparbete i Microeconomics men vi jobbade inte ens en timme. Ingen av oss hade någon som helst lust att fortsätta eller koncentrera sig. Måste bero på vädret. Har varit grått och regnigt nu några dagar. Suger musten ur en och man blir bara trött. Efter den korta arbetstiden handlade jag mat och åkte hem. Hann inte mer än att hänga av mig jackan innan jag får ett sms från Christoph. Undrar om jag vill ta en "after work". Naturligtvis följer jag med och åker således tillbaka till centrum igen.
Till sist är vi fyra personer, två svenskar och två tyskar som intar Akademien där vi äter en tacobuffé för 40 kronor. Helt okej faktiskt. Vi pratar om lite allt möjligt innan jag lämnar bordet och beger mig hemåt. Björn som studerar på Tekniska Högskolan hälsade på mig under kvällen. Klockan var nu 23.30 lite drygt. Efteråt började jag spela HEroes of Might & Magic III som jag spelade mycket när jag var en liten parvel. Fortfarande ett riktigt kul spel. Ett bevis på det fick jag när jag till sist stängde av. Klockan var nu 03.46. Hoppsan! Men kul hade jag.
Idag har jag klarat ut Uncharted 2 på svårighetsgraden "hard" vilket inte var det lättaste men efter ett tag blev jag van och kunde avancera framåt desto snabbare. Har även lyssnat en hel del på låten "Barrett's Privateers" och druckit några kaffekoppar för mycket. Är ensam hemma denna helg och har verkligen inte lyft ett finger. Lär nog inte göra det imorgon heller. Å andra sidan skulle jag behöva städa lite på mitt rum. Vi får se.
Kort sagt kommer jag inte göra många knop denna helg. Till veckan blir det att skriva klart grupparbete och förhoppningsvis få tillgång till Math Quiz 2 (fick 9 av 10 rätt på förra). Ska också få tillbaka min hemtenta från förra kursen. Ska bli kul att (äntligen) få reda på resultatet.
För övrigt anser jag att en av våra lärare i Microekonomi är förbenat tråkig. Hon skulle kunna få Mona-Lisa att antingen somna eller börja gråta.
Byt nu ton: det gjorde hon.
Drick ditt vin om du försmäktar.
Ljug du friskt om din passion,
hennes lögner dig ursäktar.
Kärlek? Bah! Nu är du fri.
Lever hon? Ge fan däri!
När din eld som hetast brann
trodde du väl hon bedrog dig?
Men ni älskade varann?
Denna tanke ofta slog dig?
Nå! Du hade fel kamrat!
Sanning dör för kvinnors hat.
Igår fortsatte jag och Micke med ett grupparbete i Microeconomics men vi jobbade inte ens en timme. Ingen av oss hade någon som helst lust att fortsätta eller koncentrera sig. Måste bero på vädret. Har varit grått och regnigt nu några dagar. Suger musten ur en och man blir bara trött. Efter den korta arbetstiden handlade jag mat och åkte hem. Hann inte mer än att hänga av mig jackan innan jag får ett sms från Christoph. Undrar om jag vill ta en "after work". Naturligtvis följer jag med och åker således tillbaka till centrum igen.
Till sist är vi fyra personer, två svenskar och två tyskar som intar Akademien där vi äter en tacobuffé för 40 kronor. Helt okej faktiskt. Vi pratar om lite allt möjligt innan jag lämnar bordet och beger mig hemåt. Björn som studerar på Tekniska Högskolan hälsade på mig under kvällen. Klockan var nu 23.30 lite drygt. Efteråt började jag spela HEroes of Might & Magic III som jag spelade mycket när jag var en liten parvel. Fortfarande ett riktigt kul spel. Ett bevis på det fick jag när jag till sist stängde av. Klockan var nu 03.46. Hoppsan! Men kul hade jag.
Idag har jag klarat ut Uncharted 2 på svårighetsgraden "hard" vilket inte var det lättaste men efter ett tag blev jag van och kunde avancera framåt desto snabbare. Har även lyssnat en hel del på låten "Barrett's Privateers" och druckit några kaffekoppar för mycket. Är ensam hemma denna helg och har verkligen inte lyft ett finger. Lär nog inte göra det imorgon heller. Å andra sidan skulle jag behöva städa lite på mitt rum. Vi får se.
Kort sagt kommer jag inte göra många knop denna helg. Till veckan blir det att skriva klart grupparbete och förhoppningsvis få tillgång till Math Quiz 2 (fick 9 av 10 rätt på förra). Ska också få tillbaka min hemtenta från förra kursen. Ska bli kul att (äntligen) få reda på resultatet.
För övrigt anser jag att en av våra lärare i Microekonomi är förbenat tråkig. Hon skulle kunna få Mona-Lisa att antingen somna eller börja gråta.
Byt nu ton: det gjorde hon.
Drick ditt vin om du försmäktar.
Ljug du friskt om din passion,
hennes lögner dig ursäktar.
Kärlek? Bah! Nu är du fri.
Lever hon? Ge fan däri!
När din eld som hetast brann
trodde du väl hon bedrog dig?
Men ni älskade varann?
Denna tanke ofta slog dig?
Nå! Du hade fel kamrat!
Sanning dör för kvinnors hat.
Byt nu ton
Mitt internet har inte fungerat på ett antal dagar i det tillstånd det förväntas. Egentligen gjorde det inte alltför mycket då jag utan större handvändning kunde läsa kurslitteratur istället. Det oroväckande är att det är för lätt just nu i skolan. Åtminstone den här veckan ut. Mycket p.g.a. att vi läser ekonomikursen med en annan skock studenter som inte har läst makroekonomi innan vilket medför en hel del repititioner...
...som i sin tur gav upphov till en tripp till Göteborg (Sveriges framsida enligt Måsen). Jag passade på att hälsa på Måsen, Martin & Sandra, och Anders. Det var en trevlig och avkopplande avstickare från Jönköping. I fredags blev jag hämtad på centralstationen av Måsen/Niklas. Vi åkte ut till Lindome som ligger en liten bit söder om staden. Väl där spelade vi lite på datorn men mest på xbox360. Vi spelade Guitar Hero, Rock Band och Borderlands där vi spelade i co-op. Roligt spel! Kontinuerligt drack vi 33 cl Norrlands Guld som han fått tag på billigt och eftersom jag blev bjuden var det bara att tacka och ta emot. Vid midnatt såg vi Pixars nyaste film "Up" som inte alls var bra. Usch. Niklas somnade dessutom redan efter 15-20 minuter tror jag. Dagen efter tog jag pendeltåget till centralstationen där...
...Martin mötte upp med mig och drack en kaffe. Vi pratade lite om gamla tider innan vi begav oss ut på stan. Det var en härlig lördag med en massa aktiviteter på stan som exempelvis en parad med blondiner med kort-korta kjolar, ehm.. Efter en runda på stan åkte vi spårvagn (kul för mig som inte åkt sen 1999 sist tror jag) ut till <insert Martins hood-namn> där vi gick uppför en backe till Martin och Sandras lägenhet. Var fint läge på den lägenheten tycker jag. Jag och Martin spelade lite Heroes of Might and Magic III och pratade en hel del om McDonald's. Senare dök Sandra upp och till sist även Anders. Nu var vi alla samlade. Vi åt en mycket god middag följt av glass som efterätt! Efter den smakupplevelsen spelade vi "Gäster med Gester" där man ska göra charader. Ber åter igen om ursäkt Anders för min prestationsnivå den kvällen. Har aldrig varit min grej misstänker jag men jag hade som tur var roligt ändå.
Senare på kvällen åkte vi in till Ullevi nånstans där vi såg Final Destination på 3D-bio vilket var en spännande upplevelse. Hade bara sett en dokumentär tidigare i 3D när jag var i Japan. Nu fick jag äntligen se en spelfilm. Filmen som sådan var inte jättebra men upplevelsen blev bättre av alla 3D-effekter. Efteråt skildes vi åt då Anders skulle ta en annan spårvagn. Vi andra åkte hem till Martin & Sandra. Dagen efter spelade jag och Martin lite datorspel återigen. På sena eftermiddagen åkte jag spårvagn ner till centralen men Polisen hade stängt av linjetrafiken nere i centrum så jag fick gå en bra bit. Nere på centralen väntade...
...Karin på mig. Vi tog en fika på Espresso House (?) och hann egentligen inte umgås särskilt mycket innan hennes buss skulle transportera henne norrut. Kul så länge det varar dock. Efteråt satt jag och lyssnade på musik i väntan på min buss som skulle komma två timmar senare. Det var dock ingen lugn tillställning. Ungdomar skrek "Hata, Hata, Hata AIK" och blev jagad av Polisen med batonger och sköldar i högsta hugg. Det var kul att iaktta även om stämningen blev hotfull ibland. Märktes att göteborgarna var mer van än jag vad gäller sådana saker. Efter ett tag fick Polisen tag på alla uppblåsta testosteronfjantar och lugnet lade sig över Nils Ericsson centralen åter igen. På bussen passade jag på att ringa upp...
...Peter som jag inte hade pratat med på länge. Pratade också med några andra vilket gjorde att min efterlängtade sömn sköts upp till min säng hemma i Jönköping. Var skönt att se staden breda ut sig i mörkret när vi åkte genom höjderna i Mariebo. Första gången som jag kände att jag var hemma i denna stad. Jönköping är inte så tokigt trots en helg i Göteborg. Hemma består just nu av 75 % Pilis och 25 % Jönköping. Östersund har jag dock aldrig uppfattat som hemma.
Igår drack vi några öl med anledning av att Christoph fyllde 21 år. Vi var ca. 10 personer som satt runt ett långbord i Mickes studentkök. Kvällen bjöds på många skratt men redan kl 22.30 gick jag hem då jag var trött och behövde sova ut. Efter 12 timmars sömn gick jag upp för att diska och dricka kaffe med Staffan. Vi pratar alltid om olika ämnen, dagens ämne var demens. Efteråt slog jag mig ner i min stol vid datorn och skrev ett blogginlägg.
Ett inlägg som nu är färdigskrivet.
...som i sin tur gav upphov till en tripp till Göteborg (Sveriges framsida enligt Måsen). Jag passade på att hälsa på Måsen, Martin & Sandra, och Anders. Det var en trevlig och avkopplande avstickare från Jönköping. I fredags blev jag hämtad på centralstationen av Måsen/Niklas. Vi åkte ut till Lindome som ligger en liten bit söder om staden. Väl där spelade vi lite på datorn men mest på xbox360. Vi spelade Guitar Hero, Rock Band och Borderlands där vi spelade i co-op. Roligt spel! Kontinuerligt drack vi 33 cl Norrlands Guld som han fått tag på billigt och eftersom jag blev bjuden var det bara att tacka och ta emot. Vid midnatt såg vi Pixars nyaste film "Up" som inte alls var bra. Usch. Niklas somnade dessutom redan efter 15-20 minuter tror jag. Dagen efter tog jag pendeltåget till centralstationen där...
...Martin mötte upp med mig och drack en kaffe. Vi pratade lite om gamla tider innan vi begav oss ut på stan. Det var en härlig lördag med en massa aktiviteter på stan som exempelvis en parad med blondiner med kort-korta kjolar, ehm.. Efter en runda på stan åkte vi spårvagn (kul för mig som inte åkt sen 1999 sist tror jag) ut till <insert Martins hood-namn> där vi gick uppför en backe till Martin och Sandras lägenhet. Var fint läge på den lägenheten tycker jag. Jag och Martin spelade lite Heroes of Might and Magic III och pratade en hel del om McDonald's. Senare dök Sandra upp och till sist även Anders. Nu var vi alla samlade. Vi åt en mycket god middag följt av glass som efterätt! Efter den smakupplevelsen spelade vi "Gäster med Gester" där man ska göra charader. Ber åter igen om ursäkt Anders för min prestationsnivå den kvällen. Har aldrig varit min grej misstänker jag men jag hade som tur var roligt ändå.
Senare på kvällen åkte vi in till Ullevi nånstans där vi såg Final Destination på 3D-bio vilket var en spännande upplevelse. Hade bara sett en dokumentär tidigare i 3D när jag var i Japan. Nu fick jag äntligen se en spelfilm. Filmen som sådan var inte jättebra men upplevelsen blev bättre av alla 3D-effekter. Efteråt skildes vi åt då Anders skulle ta en annan spårvagn. Vi andra åkte hem till Martin & Sandra. Dagen efter spelade jag och Martin lite datorspel återigen. På sena eftermiddagen åkte jag spårvagn ner till centralen men Polisen hade stängt av linjetrafiken nere i centrum så jag fick gå en bra bit. Nere på centralen väntade...
...Karin på mig. Vi tog en fika på Espresso House (?) och hann egentligen inte umgås särskilt mycket innan hennes buss skulle transportera henne norrut. Kul så länge det varar dock. Efteråt satt jag och lyssnade på musik i väntan på min buss som skulle komma två timmar senare. Det var dock ingen lugn tillställning. Ungdomar skrek "Hata, Hata, Hata AIK" och blev jagad av Polisen med batonger och sköldar i högsta hugg. Det var kul att iaktta även om stämningen blev hotfull ibland. Märktes att göteborgarna var mer van än jag vad gäller sådana saker. Efter ett tag fick Polisen tag på alla uppblåsta testosteronfjantar och lugnet lade sig över Nils Ericsson centralen åter igen. På bussen passade jag på att ringa upp...
...Peter som jag inte hade pratat med på länge. Pratade också med några andra vilket gjorde att min efterlängtade sömn sköts upp till min säng hemma i Jönköping. Var skönt att se staden breda ut sig i mörkret när vi åkte genom höjderna i Mariebo. Första gången som jag kände att jag var hemma i denna stad. Jönköping är inte så tokigt trots en helg i Göteborg. Hemma består just nu av 75 % Pilis och 25 % Jönköping. Östersund har jag dock aldrig uppfattat som hemma.
Igår drack vi några öl med anledning av att Christoph fyllde 21 år. Vi var ca. 10 personer som satt runt ett långbord i Mickes studentkök. Kvällen bjöds på många skratt men redan kl 22.30 gick jag hem då jag var trött och behövde sova ut. Efter 12 timmars sömn gick jag upp för att diska och dricka kaffe med Staffan. Vi pratar alltid om olika ämnen, dagens ämne var demens. Efteråt slog jag mig ner i min stol vid datorn och skrev ett blogginlägg.
Ett inlägg som nu är färdigskrivet.
