Iron and Wine
Enda sedan jag fick höra om det kommande mötet på jobbet för arbetsledarna så har det inte känts bra. Det har känts som en viktig deadline för mig. En tidpunkt då jag måste ha bestämt mig. Blir jag kvar? Vill jag utbildas inom McDonalds? Jag tror äntligen jag kommit underfund med den saken och det med frågeställningen; till vilken nytta?
Bra utbildning, meriterande, jovisst! Dock har inget av de 5 programmen jag sökt något som helst med butiks- restaurangledning eller personalledning att göra. All ledning är bra att ha i ryggen att det kommer fler möjligheter är jag övertygad om.
Fick idag ett efterlängtat mail som dock lämnade en tråkig nyhet. Kalmar kommer förmodligen inte starta det program som jag helst vill plugga nästa läsår och därmed ser jag inga anledningar till att a) bli kvar på jobbet, eller b) söka andra jobb. Är just nu less på arbetsmarknaden och saknar studielivet med den positiva framtidsandan. För övrigt verkar det vara tunnt på jobb och det enda som finns finner jag högst ointressant.
Till jobbets fördel har jag nu på sistone börjat trivas på jobbet igen. Inte så lite heller, men som tidigare kommer det att vända. Upp och ner. Jag tror och hoppas att restaurangen kommer förbättras och allt det där men jag har inte gnistan längre. Måste jag vara en del av det? Min ambitionsnivå har egentligen aldrig varit densamma sen det första chefsbytet, kanske till och med redan när Ullis flyttade till Umeå. Hon var den största förebilden för mig och är än idag den bästa skiftledare jag har fått jobba under. Idag framstår det närmast otroligt hur peppad och ambitiös jag kände mig under hennes ledning. Det här är en av orsakerna till att en utbildning känns sent ute. Skulle jag satsat på jobbet så borde jag ha satsat för ett år sedan. Om situationen för ett halvår sen var detsamma som idag hade jag åkt på utbildning direkt. Ingen tvekan. Är övertygad om att både Niklas och Mattias kommer göra ett grymt jobb i Östersund!
För att frigöra mig från mina tankar ovan och för att komma till någon slags relevans och avrundning vill jag säga att inför mötet imorgon så känns det bättre nu. Jag tror jag vet vad jag vill göra framöver. Pusselbitar börjar falla på plats.
Mer om det senare.
Mötet först.
Bra utbildning, meriterande, jovisst! Dock har inget av de 5 programmen jag sökt något som helst med butiks- restaurangledning eller personalledning att göra. All ledning är bra att ha i ryggen att det kommer fler möjligheter är jag övertygad om.
Fick idag ett efterlängtat mail som dock lämnade en tråkig nyhet. Kalmar kommer förmodligen inte starta det program som jag helst vill plugga nästa läsår och därmed ser jag inga anledningar till att a) bli kvar på jobbet, eller b) söka andra jobb. Är just nu less på arbetsmarknaden och saknar studielivet med den positiva framtidsandan. För övrigt verkar det vara tunnt på jobb och det enda som finns finner jag högst ointressant.
Till jobbets fördel har jag nu på sistone börjat trivas på jobbet igen. Inte så lite heller, men som tidigare kommer det att vända. Upp och ner. Jag tror och hoppas att restaurangen kommer förbättras och allt det där men jag har inte gnistan längre. Måste jag vara en del av det? Min ambitionsnivå har egentligen aldrig varit densamma sen det första chefsbytet, kanske till och med redan när Ullis flyttade till Umeå. Hon var den största förebilden för mig och är än idag den bästa skiftledare jag har fått jobba under. Idag framstår det närmast otroligt hur peppad och ambitiös jag kände mig under hennes ledning. Det här är en av orsakerna till att en utbildning känns sent ute. Skulle jag satsat på jobbet så borde jag ha satsat för ett år sedan. Om situationen för ett halvår sen var detsamma som idag hade jag åkt på utbildning direkt. Ingen tvekan. Är övertygad om att både Niklas och Mattias kommer göra ett grymt jobb i Östersund!
För att frigöra mig från mina tankar ovan och för att komma till någon slags relevans och avrundning vill jag säga att inför mötet imorgon så känns det bättre nu. Jag tror jag vet vad jag vill göra framöver. Pusselbitar börjar falla på plats.
Mer om det senare.
Mötet först.
Kommentarer
Postat av: Ullis
åh... Erik vad snällt skrivet. Kul att man varit förebild för någon. Jag saknar verkligen att jobba med er i Östersund, jag tyckte det var så himla kul. Om du väljer att köra karriär på donken, det är ju som sagt bra merit, så tror jag du kommer bli grym som arbetsledare. Vi ses den 23:e!
Postat av: Aida
härligt att det faller på plats, pusselboitarna alltså
Trackback
