grubbelsmurf

Idag var en sån där dag då man planerat något som tog längre tid än beräknat. Skulle bara ta en fika med Galle och Aida och sen åka hem och städa, men istället så dök Anders H upp och hängde med oss. Efter en lunch på Samurai åkte vi hem till mig och drack kaffe, gick världens kortaste promenad, och såg lite Top Gear i sällskap med Jens och lite snacks.

Resten av kvällen ägnade jag åt att dels spåna på idéer till Aidas virkning, samt tänka högt om vad jag ska göra under min tid som är kvar innan jag flyttar. Hoppas jag inte jag var alltför jobbig eller tjatig... ?

Snart väntar ett långt arbetspass på 10-20 och min kropp säger åt mig att sova, men just nu vill jag bara sitta vid en lägereld, luta sig tillbaka, se stjärnorna och bara prata om vad som helst med några nära vänner.

För övrigt förstår jag mig inte på tjusningen med krogstråket. En dåligt kyld Norrlands Guld i petflaska för 59 kr kommer aldrig bli en hit i min värld.

Ett urval av bilder från semestern i Japan. Vi (jag) tog ca. 1300 bilder så jag fick så klart sålla bort drygt 93,7 %

Men vi börjar med en bild på en otroligt ful och bedrövlig tacklåda (returstation) på McDonalds på Frankfurt Airport:



Alla bilder är från Osaka, förutom den fula returstationen i början.

Jag har valt bort alla olika konstiga frukostar och andra rätter jag ätit, samt bilder från hotellrum och Kyoto. 100 % Osaka med andra ord.

Det här blir nog det sista jag skriver om den här semestern, men har ni frågor om något så svarar jag gärna på dem!

Under aftontimmarna i måndags anlände jag till ett regnigt och grått Sverige. Utan en enda stund av sömn hämtar jag mitt bagage.

Telefonen ringer. Det är familjen.

De ställer frågor till mig, försöker komma ikapp.

De förklarar vad dem själv haft för sig, jag försöker komma ikapp.

Inväntar tåget som ska gå norrut. Träffar Lelle några minuter innan. En högoddsare.

Vi pratar.

Världen är liten.

Drygt nio timmar senare stannar vårat åkdon. Inväntar ett annat tåg.

Vi är i Pilgrimstad och allt är så ironiskt. Det är dit jag ska i slutändan. Funderar på att fråga konduktören om jag får kliva av men struntar i det. Fredriks föräldrar har säkert redan åkt in till Östersund redan tänkte jag.

Klockan blir 06.35 och vi kliver av på jämtländsk mark i deras stad. Inser att vi är 25 minuter tidiga och att vi mycket väl hade kunnat kliva av i den lilla byn 3 mil tillbaka.

"Oh well, all is well" tänker jag och njuter av en ny känsla som dyker upp.

Kyla. Jag fryser och njuter av det. Var så längesen.

Jag tappar Audrey på marken. Det är blött.

Torkar av henne vätan och ser henne i ögonen. "Hur länge har jag släpat på dig?"

Hur länge?

Till slut sitter vi i en varm BMW med destination: Pilis.

Ett tag senare låser jag upp den villa jag varit en del av i 17 år.

Det är mörkt. Det är kallt.

Jag sätter igång värmen, jag tänder lampor. Jag går runt i huset.

Det mesta är som vanligt. Ny kyl och frys. Jag lägger mig på rygg i soffan med händerna bakom huvudet.

Funderar på framtiden. Funderar på återstoden av min semester. Undrar vad mina vänner har för sig.

Jag hälsar på Max. Får kontakt från Peter. Hälsar på honom.

Kommer hem till lägenheten. Packar ur all packning och struntar sedan i röran. Ett framtida projekt.

Jens kommer hem. Jag visar honom lite av det jag köpt. Han skrattar.

En dag senare.

Peter ringer. Vill spela tennis. Sagt och gjort.

Vi åker ut till Pilis igen eftersom mitt racket tydligen är där ute. Å andra sidan skiner solen igen. Vi och framför allt jag var så otroligt dålig(a) att jag skämdes. Insåg att en 10-årig upplaga av mig skulle vinna mot mig, 11 år senare. Det var en läskig insikt. Vissa saker blir man helt enkelt sämre på.

Jag äter en hamburgare. För första gången i mitt liv börjar jag bli less på den maten.

Innan vi skiljs åt denna dag får Peter en lysande idé.

Storsjöbadet.

Varken jag eller Peter har varit där. Jens gör sig hörd. Han har inte varit där heller och vill att vi inväntar hans slut på sin arbetsdag.

Sagt och gjort.

Och nu sitter jag här.

Inväntar klockslaget 16.00

(inlägget skulle handla om något helt annat men ibland lägger min hjärna saker på is)

En lugn stund vid datorn med en kopp kaffe bredvid mig.

Lugn.

Kollar lite hemsidor som jag alltid försöker återkomma till dagligen.

Känner mig inte för att göra något annat än att lugnt och tyst sitta här i någon timme och läsa allt som hänt.

Jag startar musikprogrammet och sätter igång Hot n Cold av Katy Perry.

You're wrong when it's right
 It's black and it's white
We fight, we break up
We kiss, we make up

Kan inte sitta still.

Lämnar stolen.

Lämnar kaffet.

Blir en ny människa.

...

(Tack Daniel Nyman)

Hemma i ett grått, kallt och regnigt Jämtland.

och det är skönt!

En del av er vet att jag är en Burger-lover.

Om ni frågar Martin eller Anders H så vet dem mycket väl att jag dessutom är svag för pizzor.

Efter en djungel av japansk mat med namn som man ändå inte kommer ihåg, var vi sugna på gammal hederlig pizza. Ute i staden finns knappt en enda pizzeria men via hotellet kan man tydligen beställa pizza för utkörning.

Sagt och gjort. Det var vår plan för kvällens matintag.

Det var bara ett problem.

Priset.

Pizzorna kostade mellan 220 - 450 kronor. FÖR EN PIZZA!!!!

Utan dryck, utan bea, utan allt!!!

Helt otroligt högt pris.

Min hunger för pizza börjar bli allt mer monstruös. Jag får helt enkelt hålla ut i 8 dagar till då jag kommer äta pizza på Pilgrimen när jag kommer hem.

Det blir inte Lund i höst.

Ej McDonald's heller för den delen.

Lund byts mot Jönköping.

Statskunskap byts mot internationell ekonomi.

Annars känns allt som vanligt.

Lite bättre till och med. Jag har redan bostad fixad, kommer återigen bo i en 3:a som jag delar med en annan snubbe så det ska nog gå bra även denna gång.

Undrar om jag någonsin kommer bo själv. Jag hoppas inte det.

Min sista dag på McDonald's är redan 10 augusti vilket alltså gör att jag har drygt två och en halv vecka kvar efter att min semester är slut. Efter den 10 augusti infinner sig min sista tid i Jämtland på drygt 20 dagar innan skolstart.

Funderar redan nu på vad jag ska hinna hitta på innan flytt och svensk byråkrati. Kanske en roadtrip genom Norrland? Eller en fjällvandring? Något skoj ska det nog bli! Har en del tid till att komma på något.

Jag har alltså sagt upp mig. Trodde jag aldrig skulle få säga/skriva det men idag, 13 juli skriver jag det.

Kommer säkert bli ett långt inlägg om donken efter den 10 augusti men det tar vi då. Nu har jag semester.

(och den ljusnande framtid är min)

Idag har vi gått och gått och gått.

Vi har även hunnit med andra saker som att spatsera, promenera, lunka och knalla.

Och så har vi gått en del också.

Ungefär så känns det när jag ska sammanfatta en dag som denna. Det är ingen liten bit vi tillryggalagt. Istället för att åka tåg dagarna i ända har vi beslutat oss för att gå så mycket vi förmår. Det är långa avstånd mellan stadsdelar och köpcentrum men å andra sidan får vi se mycket mer av staden.

Idag gick vi till Tennoji. En stadsdel som aldrig verkar ta slut.

För att förklara Tennoji så kort och koncist som möjligt är det en stadsdel som erbjuder en hejdundrande kulturkrock mellan gammalt och nytt.

Vi har besökt ett antal gamla tempel, flera gravplatser och även sett Buddha i olika storlekar och former. Mestadels i form av statyer. Mötte dock Buddha när jag var på en offentlig toalett i närheten. "Hälsa Fräki från mig!". Det var allt han sa. Sen poffade han bort.

Det tråkiga med att vandra runt var att man ibland fick betala inträde för vissa delar av området men det rörde sig om drygt 30 kronor så inget att uppröra sig över. Att ta av sig skorna var ett annat krav inne i vissa byggnader men det var överlag väldigt logiskt.

Det bästa var dock när vi kom fram till en liten gård med små broar och vattendrag där fiskar i olika färger simmade omkring.

Istället för att beskriva gården och templen närmare tänkte jag avsluta detta inlägg med bilder men det gick tydligen inte alls. Trist med tanke på att jag tagit över 200 bilder bara i dag. Ska försöka lägga upp en hel del bilder på nästa hotell istället. De kommer förmodligen ha en mycket bättre internetuppkoppling.

Yeah.

(Vet inte exakt vad jag gjort sen sist. Är en hel del. Har varit lite lat med uppdateringar så jag skippar nog en del även denna gång.)

Det är inte lätt att tillbringa sin tid i världens näst dyraste stad. Ur ett ekonomiskt perspektiv alltså. I jämförelse med Sverige så är det väldigt olika vad som är dyrare eller billigare. En lunch ute är något dyrare än i Sverige men en middag ute är betydligt billigare än i Sverige många gånger. Beror så klart var man äter men enligt egna uppfattningar och erfarenheter så förhåller det sig så.

Andra exempel.

En Big Mac & Co kostar drygt 50 SEK vilket alltså är 4 kronor billigare än i Sverige. En hårklippning för mig kostar ca. 200 kr, vilket är ca. en hundring billigare än i Sverige. En CD-skiva kostar allt mellan 3000 - 4000 yen vilket alltså är ett hiskelit dyrt pris på mellan 250 - 335 kr. För en CD-skiva!! Ingen hänsyn dessutom till om det är 10 eller 20 låtar på skivan. Lika dyrt oavsett.

Ett biobesök går på drygt 140 svenska kronor. Mycket mycket pengar i längden.

På tal om bio har vi faktiskt sett två filmer. Först Transformers 2. Sedan Knowing.

Den första var sådär. Helt okej med mycket action att lägga ögonen på, och framför allt Megan Fox.

Efter den filmen sade vi att vi väntar till Sverige innan nästa besök men den gubben går inte. Någon dag efter det första biobesöket fick vi två lappar av Fredriks f.d. skolfröken. Fredrik orkade inte lyssnade på vad hon sade så den enda info vi hade stod på lapparna. "Roadshow Theatre". Vad innebar det? Det enda Fredrik visste var platsen där vi skulle använda våra biljetter. Jag väntade mig någon japansk teater och var måttligt intresserad.
   När vi sedan kommer fram till översta våningen i Namba Parks (som förövrigt känns år 2020.) så visar det sig att det är en bio vi kommit till. Med "riktiga" filmer. Vi blev så klart glada och passade på att se den film som lockade mest, denna gång blev det "Knowing".

Filmen var bra, i synnerhet första halvan. Intressant koncept med handlingen om att alla naturkatastrofer och andra olyckor i världen där människor dör är förutbestämda. Det var mycket intressant och jag gillade att filmen var närmast en thriller än en vanlig actionfilm. Efter ungefär mitten av filmen gillade jag inte hur handlingen tog vid och slutet påminde inte riktigt om något annat jag sett, dock var det inget jättebra slut heller för den delen. Rekommenderas åtminstone!

Det som höjde bioupplevelsen var dels att bildduken är dubbelt så stor som i Östersund, och dels var det väldigt bra filmer att se på bio helt enkelt.

Nog om det.

Igår (eller kanske i förrgår, vem vet?) var vi 7 personer som var till "Sweets Paradise" i Namba för att äta en lunch av högst onyttig karaktär, främst kanske för kakmonstret Fredrik. Det är precis som det låter. Ett kafé men istället för kilometerlånga köer ala Törners så betalar man innan. Du betalar för den tid du tänker befinna dig inne i kaféet. När du väl kommer in är det bara att frossa bland mängder av bakelser, tårtor och mackor. En fikabuffé helt enkelt. Det var riktigt lyckat och även denna gång stod de äldre damerna för kalaset. Snälla lärare det där.

Av oss 7 var det jag, Fredrik, tre lärare och två utbytesstudenter. En från USA och den andra från Finland av alla ställen. Hon från Finland, Katarina kunde inte så bra engelska och kunde bara förstå svenska muntligt. Jag och Fredrik bytte istället till tyska så att vi fortfarande kunde prata om allt.

Är barnsligt kul att gå runt och kommentera verkligen allt på svenska i den här staden. Ingen glor på dig och ingen förstår dig. Råkade dock säga ett japanskt ord som är något av tabu och då stannade några till och kollade på mig. Sedan hände.... ingenting. Jag löste det genom att beskriva ordet snabbt på svenska istället varje gång jag skulle använda det.

Det här inlägget skulle egentligen handla om denna dag men det tycks som att jag halkat efter lite grann i mitt berättande. Får blir i nästa inlägg eller nästa efter detistället för att undvika romanlängd på allt jag skriver.

Tu de lu.

Fredrik har redan intagit sängen. Det är bra.

Blir lättare att skriva då. Mer tid.

Fler tankar.

Idag är det den 9 juni. Ett datum jag tänkt på sedan en tid tillbaka. AF Bostäder öppnar sin hemsida för ansökningar av bostäder i Lund. Beslutet om eller var jag kommit in på ett universitet dröjer till mitten av juli men jag tänker inte så mycket på det nu. Kanske beror det på att jag befinner mig i ett annat land. En annan planet.

Det är nämligen vad Osaka (nästan) är.

Även om jag inte sett alla världsdelar eller druckit paraplydrinkar i alla turistfällor, anser jag mig vara en någorlunda berest person. Vet inte hur många olika miljöer och landskap jag sett längs de europeiska vägarna. Det är en del.

Och Osaka påminner verkligen inte om någon plats jag befunnit mig på. Alla människor, alla höghus, alla dryckautomater, alla speakerröster, alla rulltrappor, all märklig reklam, allt! Det finns så mycket man önskar förstå och så mycket man egentligen inte vill veta.

Att ta sig från punkt A till B i Osaka är som att hoppa på en karusell som redan är i högsta fart. En karusell som alltid släpper av och tar emot människor. En karusell med stressiga passagerare som alla är i hög fart med att utträtta sina egna ärenden. Ingen vet något om dig.

Du vet inget om någon.

Fredrik gav en intressant synpunkt här om dagen; "Tänk dig att alla här har sina egna liv".

Drog först slutsatsen av att det var ett av hans random statements och gav det ingen tanke.

Sedan hände något.

En gammal man närmast dörren på tåget gråter. Näst intill märkbart.

En vit man från Sverige uppfattar det och tänker på vad hans vän sagt tidigare. "Sina egna liv"... Varför gråter mannen? Vad kan ha hänt?

Tåget fortsätter sin vanliga färd. Sin vanliga hastighet. Ingenting förändras. Mannen är ensam i en stad med miljoner invånare.

Osaka är en mycket anonym stad. Ingen lägger ett öga på mig, trots att jag redan utseendemässigt utgör någon promille av befolkningen.

Jag är annorlunda. Jag får vara det.

Allla har sina egna angelägenheter att tänka på. Ingen ämnar ge dig en tanke eller uppmuntran. Inne på en restaurang eller affär är du plötsligt en intressant individ.

Du och någon möts. Era respektive liv vidrörs. Ni växlar ord. Ni byter pengar mot varor eller mat.

Du lämnar restaurangen eller affären och plötsligt är allt som innan. Du är en droppe i havet.

Om det är något jag verkligen inte gillar med Sverige så är det Jantelagen. Det är inte något som alla svenskar benhårt följer, men det finns alltid där. Någonstans där under.

"Du skall inte tro att du är något" och "Du skall inte tro att någon bryr sig om dig" är de två punkter jag upprörs mest över. "Ingen vill veta var du köpt din tröja" är en låt som ni säkert alla har hört. Jag hatar låten. Det blir dock inte lättare av att det är en ganska bra låt.

Svårt att ogilla något som är bra.

Jag har inte mycket till övers för jämtländska låtsasrepublikaner men deras president Ewert Ljusberg har åstadkommit en mycket god sak, nämligen Jamtelagen. Ett motkoncept till jantelagen.

"Du skall veta att du är lika god som alla andra" och "Du skall bejaka den gåva som heter livet" är två exempel på något som jag alltid kommer försöka följa.

Jag tänker tillbaka till den gråtande mannen. Vill ge honom en kram.

Det finns fler ledsna människor än en gråtande gammal man.

Fler sorgsna själar.

Se er omkring. Öppna ögonen.

Vi finns här för er. I er närhet.

Alltid för er.

Med öppen famn.




Med ett gott hjärta.

Känslan av att aldrig vara helt ren är påtaglig. Det är alltid fuktigt ute oavsett tid eller väder. Varje dag duschar man innan vi går ut men efter två kvarter är man svettig igen. Guds gåva till oss är en air-condition apparat som hänger på väggen bredvid mig, och som även finns i de flesta byggnader. "Ska vi inte gå in och ta frisk luft?" är något jag aldrig kommer säga igen någon annanstans.

Sedan förra inlägget har vi hunnit med en hel del. Vi återvände till Fredriks gamla skola, denna gång på en måndag vilket gav lite bättre resultat. Fred (Fureddo)-san fick träffa en hel del av sina gamla lärare och vi bjöds både på dryck och sedermera även en lunch, och vilken lunch! Vi åkte i en av lärarnas bilar. Ca. 5 km från skolan stannar vi för att äta Sushi-kaiten (kaiten står för rullband tror jag). Vi sätter oss tillrätta och helt sonika åker all mat och dryck på ett rullband till vänster om vårat bord. Via en touch-screen kan vi beställa det vi vill ha eller plocka åt oss det som ser mest aptitligt ut. Det kändes väldigt modernt och surrealistiskt för egen del och var verkligen upplevelse, även vad gäller smak. Det kanske bästa av allt var att Fredriks lärare stod för hela kalaset!

I övrigt har vi åkt runt en del via Osakas tunnelbanetrafik. Vi har gått runt i olika stadsdelar och undertecknad har fotograferat en hel del. Många foton plåtades vid (och senare även på) Sky Building som var kanske den mäktigaste upplevelser så här långt. Det är en futuristisk skyskrapa som består av två "torn" som hålls ihop längst upp. Vi åkte upp i ett av tornen för att ta oss till högsta våningen. Jag har nog aldrig varit så höjdrädd i hela mitt liv, men efter ett tag blev jag van.
   Senare tog vi oss till takvåningen för att sätta oss tillrätta vid ett stort fönster för att fika, som bestod av en chokladkaka som var ljuvlig och en kopp hasselnötslatte som var det godaste kaffedryck jag hällt i mig. Väl uppe på toppen kunde man gå runt i en cirkel och ta del av utsikten åt alla håll i Osaka. Man blev nästan mörkrädd när man insåg vilken enorm stadsmetropol det är. Hissarna i Sky Building rörde sig så snabbt att jag fick lock i öronen åtskilliga gånger. Allt var så rent och fint dessutom! Finns en hel del bilder som jag får visa hemma i Vikingaland.

Igår kväll åt vi en måltid som heter Udon som egentligen var ganska god men som jag inte vill beskriva närmare eftersom den for ut samma väg som den togs in. Kanske var någon bakterie eller dylikt som jag inte tål. Hade svårt att somna efter middagen och till slut kände jag mig febrig och illamående. Lyckades till sist somna trots toalettbesöket. Idag känner jag mig lite småfebrig men kan inte bevisa det på något sätt då termometern ligger hemma i Östersund. Jag har som bekant för vana att bli sjuk men jag har åtminstone förhoppning av att det går över till imorgon. Idag är dessutom en dag som vi redan innan beslutat för att ta det lugnt. Kanske vi går en längre promenad bara, vi får se.

Känns som att jag laddar upp batterierna rejält här borta. McDonalds finns överallt men jag är aldrig där och tidsskillnaden mot Sverige gör att jag aldrig vet/orkar bry mig vad klockan är i Sverige. Ska inte ägna en tanke åt mina arbetskamrater hade jag tänkt, sorry!

På återseende!

Klockan är nu 05.26 lokal tid vilket förmodligen innebär att mina kamrater i Sverige snart kommer befinna sig i sina sängar. Jag och min vän Fredrik har alltså åkt på en 18-dagars semester i ett mycket konstigt land som heter Japan. Vi kommer bo i staden Osaka men besök till närliggande städer och annat kommer att göras så småningom.

Efter en grillfest som inte bjöd på någon sömn var det dags att bege sig till tåget i Östersund. Blev inte mycket sömn de kommande 30 timmarna heller för den delen. Tre flyg- och tre tågresor senare plus en liten tur med en taxi hittade vi vårat kära hotell. Resa hit gick bra, finns inte så mycket att berätta. En lång väntan och jag fattade aldrig var jag skulle eller varför jag skulle till Japan. Plötsligt var man bara där och bemöttes av japanska folkmassor, japanska speakerröster och japansk lokaltrafik. Det var nog bland de första intrycken jag fick. Efter bara någon minut på en t-banestation sa jag till Fredrik att "japaner måste ju respawna överallt i närheten för det kan bara inte finnas så många. Det är ju sent på kvällen dessutom". Kommande erfarenheter visade dock att jag hade fel. De är verkligen överallt, men det är å andra sidan inga problem. Är kul att vara en del av denna enorma metropol. Har redan börjat bli bortskämd att behöva vänta 2-3 minuter på nästa tåg.

Efter att ha checkat in så gick vi snabbt ut på stan för att äta en middag. Lämpligt nog fanns det en restaurang precis 10 meter ifrån hotellet som vi besökte. Vi åt en rätt som enligt Fredrik härrör från Osaka, nämligen: Okonomiyaki. Jag tror jag stavade rätt. Fredrik ligger på mage i sin säng och spelar Super Mario på Nintendo DS så är inte så lätt att höra vad han säger. Maten var hur som helst jättegod. Svårt att beskriva men nån slags blandning mellan omelett och lasagne. Det var egentligen först inne på restaurangen som känslan av Japan tilltog allt mer. Man fick sitta på golvet vid ett lågt bord, pinnar, maten lades på en varm stekyta mellan oss, och att anime spelades på en TV-skärm på väggen var verkligen pricken över i:et.

Under andra dagen besökte vi Fredriks före detta värdfamilj. De var jättetrevliga och bjöd oss på spaghetti och köttfärsås. På liknande manér som på restaurangen satte vi oss till rätta på golvet framför deras fina hörnsoffa och med benen under bordet kunde vi avnjuta denna måltid, som även bjöd på kakor till efterrätt. Roligt också att ta del av familjens, kontra Fredriks dialog om allt som hänt och så vidare. Särskilt underhållande blev det när värdmamman pratade om det hon mest av allt vill se i Sverige. Renar var ett av dem och "big frogs" var ett av dem. Jag sneglade på en Fredrik som satt iklädd den mest roande min. Han hade alltså lurat i henne att det fanns stora jättegrodor i Sverige som kunde hoppa jättelångt. Tydligen hade värdpappan spelat med under Fredriks vistelse förra gången han var i Osaka. Det bjöds på en hel del skratt innan vi skildes åt denna gång. Vi fick skjuts till ett köpcentrum där vi skulle besöka en hair-stylist men den salongen var tydligen nerlagd, så nu när jag ser mig i spegeln ovanför denna skärm så ser jag fortfarande tunga lockar som hänger ner av trötthet. Hoppas kunna åtgärda den saken idag.

Tänkte inte berätta så mycket mer denna gång. Igår fick vi se lite mer av den enorma staden. Tänk er en stad som innehar Sveriges befolkning på 9 miljoner och så dubblar ni det. Då har ni Osaka. Alla horisonter jag sett så här långt har präglats av höghus och andra bostadsområden. I Japan är det bara Tokyo som är större tydligen.

Nu väntar snart en frukost.. vet inte än vad det blir. Igår blev det Cup Noodles med en vaniljyoghurt till. Mycket gott!

Internetanslutningen är lite knackig och att ladda upp bilder känns just nu inte så lockande. Skulle nog ta en stund. Vi får se om det blir lite senare under denna semester. Om inte så får jag väl visa en hel drös med bilder när jag kommer hem för intresserade.

För övrigt önskar jag min bror en trevlig födelsedag hemma i Sverige, men för hans egen del så märker han av den först om 2 timmar tidigast.

Ha det bra allihop för det tänkte jag få unna mig!