flava beans and a nice chianti
All right.
Åtta dagar sen det senaste jag skrev, inte okej.
Vi är fortfarande i början av kurserna. Ingen stress eller ångest med andra ord.
Sedan biobesöken förra veckan har jag levt lite väl slappt. En ändring på det påbörjades igår men mer om det i rättan tid.
Jag har sett en eller två filmer per dag. Ofta någon titel som finns med i boken: 1001 Filmer du måste se innan du dör som numera blivit en filmbibel för mig, trots det skrämmande namnet. Jag har nu drygt 890 filmer kvar att se. Får hoppas jag lever tillräckligt länge så jag hinner. Kommer nog å andra sidan skippa ett antal av de riktigt gamla filmerna (10- och 20-talet).
För några dagar sedan såg jag Rear Window (Fönstret åt gården, svensk titel) som jag tyckte om mycket. Grace Kelly var mer vacker än vad jag minns att hon var i klassikern High Noon. Rear Window handlar om en reporter på en stor tidning som väntar på att få återvända till jobbet efter en skada. I väntan sitter han i sin rullstol och kollar ut genom sitt fönster där han kan se rakt in i olika familjers och personers liv. Detta blir till sist en besatthet, i synnerhet då han tror sig vara vittne till ett mord. En mordgåta där både hans sjukgymnast och flickvän (Kelly) blir indragna. Fantastisk film, särskilt då den nu är över 50 år gammal. Handlingen känns högst modern än idag.
Andra filmer jag har sett på sistone är bland annat När lammen tystnar, 2001: A Space Oddysey och Blade Runner.
Även om det varit trevligt att se filmer och annat så var jag dålig på att behålla en bra dygnsrytm. Det är skönt att sova länge men då bör man istället lägga sig i tid. Detta är något jag haft problem med nu i två veckor men ska försöka bättra mig. Kommer bli lättare framöver dock av två anledningar. För det första är det fler föreläsningar framöver och grupparbeten lär dyka upp. En av kurserna verkar inte alls enkelt just nu, kommer nog få antränga mig lite där. För det andra har jag hittat ett gym, 15-20 minuter bort, där det är inte är så dyrt att träna om man köper ett dagskort som enbart gäller alla dagar mellan kl 07-14. Har aldrig gillat att gymma på kvällstid. Mycket skönare att gå upp i tid och träna och redan vid lunch känna att man hunnit med någonting vettigt. Att gå och lägga sig fram emot småtimmarna för att gå upp efter kl 12 är något jag inte vill göra igen. Det kan vara skönt ibland men när man väl får en normal dygnsrytm, då saknar man inte nattsuddarlivet.
Igår köpte jag ett par joggingskor som kommer användas inomhus fram till att snön smälter. Jag var egentligen på väg till Carl som fyllde år men passerade precis butiken Löplabbet när de skulle till att låsa. Jag frågade om jag fick komma in och förklarade mitt ärende. Då jag måste ha speciella skor eftersom jag har håfotsinlägg visste jag att det skulle ta en stund. Jag fick ett par strumpor och ett par testskor och springa på rullband. Hade aldrig gjort det tidigare i hela mitt liv. Kändes märkligt att springa i överhuvud taget. Dels för att jag aldrig springer och dels för att jag sprang/joggade på samma punkt. Samtidigt som jag lunkade utan att komma någonstans analyserade den trevlige mannen hur jag satte ner fötterna och annat som jag antar att han jade koll på.
Till sist fick jag prova ett par skor. Tyvärr är mina inlägg tjocka så det var svårt att hitta en lämplig modell. Till sist fick jag ett par som redan var upphöjda på rätt ställe. Det kändes mycket bra. Kommer dock inte kunna ha tjockare strumpor som t.ex. tubsockor men om det är något som jag har mycket av så är det just strumpor. Inga problem på den fronten. Jag köpte skorna. Det var inte billigt men å andra sidan behöver jag verkligen specialanpassade skor, något som både jag och den anställde hade en mutual understanding om.
Hos Carl blev jag och Micke bjuden på bärpaj och kaffe. Efter fikat såg vi filmen Skenbart - En film om tåg. En svensk film som är mycket rolig. Svart komedi är en av mina favoritgenrer. Efter skrattfesten gick vi till den lokala puben Pipes. Tycker det är kul att man genast blir igenkänd av personalen när man kliver in i värmen. Vi tog bara en öl vardera och pratade mycket om barndomsminnen. Kul att få delge anekdoter igen utan att börja fundera på om jag berättat detta tidigare. Strax innan stängning kl 24.00 bestämde vi oss för att gå hem till våra respektive tillhåll. Naturligtvis stöter vi på Markus, Rickard och Thomas precis utanför. Efter ytterliggare lite snack begav jag mig hemåt i den värsta blåsten jag varit med om på länge. Vinden kom från alla håll och var totalt oberäknelig. Ena stunden var det gratisskjuts i ryggen, den andra stunden var jag en mycket envis fotgängare som sakta men säkert tog sig framåt.
Idag har jag hämtat ut ett paket på Posten innehållandes en DVD-box med många av Alfreds Hitchcocks filmer. Han är för övrigt regissör till Rear Window som jag skrev om tidigare i inlägget och det är den enda film jag sett som han ligger bakom. Hitchcock är den regissör som har flest filmer i "1001 Filmer du måste se...." så det ska bli kul att få se dessa klassiker. Andra fynd jag hittat på sistone är en 3-disc DVD med några av Marilyn Monroes, en box med fem filmer med skådespelerskan Catherine Deneuve, samt filmtrilogin Trikoloren (Den blå, vita, och röda filmen). Discshop reade ut många dvdfilmer så inget av dessa köp kostade mycket, till skillnad från mina skor.
Ikväll har jag inte den blekaste om vad jag ska göra. Jag börjar med en middag så får jag se vad kvällen har att erbjuda.
Dagens filmcitat:
"Jag blir inte upprörd. Det skulle störa doseringen i min alkoholism."
Åtta dagar sen det senaste jag skrev, inte okej.
Vi är fortfarande i början av kurserna. Ingen stress eller ångest med andra ord.
Sedan biobesöken förra veckan har jag levt lite väl slappt. En ändring på det påbörjades igår men mer om det i rättan tid.
Jag har sett en eller två filmer per dag. Ofta någon titel som finns med i boken: 1001 Filmer du måste se innan du dör som numera blivit en filmbibel för mig, trots det skrämmande namnet. Jag har nu drygt 890 filmer kvar att se. Får hoppas jag lever tillräckligt länge så jag hinner. Kommer nog å andra sidan skippa ett antal av de riktigt gamla filmerna (10- och 20-talet).
För några dagar sedan såg jag Rear Window (Fönstret åt gården, svensk titel) som jag tyckte om mycket. Grace Kelly var mer vacker än vad jag minns att hon var i klassikern High Noon. Rear Window handlar om en reporter på en stor tidning som väntar på att få återvända till jobbet efter en skada. I väntan sitter han i sin rullstol och kollar ut genom sitt fönster där han kan se rakt in i olika familjers och personers liv. Detta blir till sist en besatthet, i synnerhet då han tror sig vara vittne till ett mord. En mordgåta där både hans sjukgymnast och flickvän (Kelly) blir indragna. Fantastisk film, särskilt då den nu är över 50 år gammal. Handlingen känns högst modern än idag.
Andra filmer jag har sett på sistone är bland annat När lammen tystnar, 2001: A Space Oddysey och Blade Runner.
Även om det varit trevligt att se filmer och annat så var jag dålig på att behålla en bra dygnsrytm. Det är skönt att sova länge men då bör man istället lägga sig i tid. Detta är något jag haft problem med nu i två veckor men ska försöka bättra mig. Kommer bli lättare framöver dock av två anledningar. För det första är det fler föreläsningar framöver och grupparbeten lär dyka upp. En av kurserna verkar inte alls enkelt just nu, kommer nog få antränga mig lite där. För det andra har jag hittat ett gym, 15-20 minuter bort, där det är inte är så dyrt att träna om man köper ett dagskort som enbart gäller alla dagar mellan kl 07-14. Har aldrig gillat att gymma på kvällstid. Mycket skönare att gå upp i tid och träna och redan vid lunch känna att man hunnit med någonting vettigt. Att gå och lägga sig fram emot småtimmarna för att gå upp efter kl 12 är något jag inte vill göra igen. Det kan vara skönt ibland men när man väl får en normal dygnsrytm, då saknar man inte nattsuddarlivet.
Igår köpte jag ett par joggingskor som kommer användas inomhus fram till att snön smälter. Jag var egentligen på väg till Carl som fyllde år men passerade precis butiken Löplabbet när de skulle till att låsa. Jag frågade om jag fick komma in och förklarade mitt ärende. Då jag måste ha speciella skor eftersom jag har håfotsinlägg visste jag att det skulle ta en stund. Jag fick ett par strumpor och ett par testskor och springa på rullband. Hade aldrig gjort det tidigare i hela mitt liv. Kändes märkligt att springa i överhuvud taget. Dels för att jag aldrig springer och dels för att jag sprang/joggade på samma punkt. Samtidigt som jag lunkade utan att komma någonstans analyserade den trevlige mannen hur jag satte ner fötterna och annat som jag antar att han jade koll på.
Till sist fick jag prova ett par skor. Tyvärr är mina inlägg tjocka så det var svårt att hitta en lämplig modell. Till sist fick jag ett par som redan var upphöjda på rätt ställe. Det kändes mycket bra. Kommer dock inte kunna ha tjockare strumpor som t.ex. tubsockor men om det är något som jag har mycket av så är det just strumpor. Inga problem på den fronten. Jag köpte skorna. Det var inte billigt men å andra sidan behöver jag verkligen specialanpassade skor, något som både jag och den anställde hade en mutual understanding om.
Hos Carl blev jag och Micke bjuden på bärpaj och kaffe. Efter fikat såg vi filmen Skenbart - En film om tåg. En svensk film som är mycket rolig. Svart komedi är en av mina favoritgenrer. Efter skrattfesten gick vi till den lokala puben Pipes. Tycker det är kul att man genast blir igenkänd av personalen när man kliver in i värmen. Vi tog bara en öl vardera och pratade mycket om barndomsminnen. Kul att få delge anekdoter igen utan att börja fundera på om jag berättat detta tidigare. Strax innan stängning kl 24.00 bestämde vi oss för att gå hem till våra respektive tillhåll. Naturligtvis stöter vi på Markus, Rickard och Thomas precis utanför. Efter ytterliggare lite snack begav jag mig hemåt i den värsta blåsten jag varit med om på länge. Vinden kom från alla håll och var totalt oberäknelig. Ena stunden var det gratisskjuts i ryggen, den andra stunden var jag en mycket envis fotgängare som sakta men säkert tog sig framåt.
Idag har jag hämtat ut ett paket på Posten innehållandes en DVD-box med många av Alfreds Hitchcocks filmer. Han är för övrigt regissör till Rear Window som jag skrev om tidigare i inlägget och det är den enda film jag sett som han ligger bakom. Hitchcock är den regissör som har flest filmer i "1001 Filmer du måste se...." så det ska bli kul att få se dessa klassiker. Andra fynd jag hittat på sistone är en 3-disc DVD med några av Marilyn Monroes, en box med fem filmer med skådespelerskan Catherine Deneuve, samt filmtrilogin Trikoloren (Den blå, vita, och röda filmen). Discshop reade ut många dvdfilmer så inget av dessa köp kostade mycket, till skillnad från mina skor.
Ikväll har jag inte den blekaste om vad jag ska göra. Jag börjar med en middag så får jag se vad kvällen har att erbjuda.
Dagens filmcitat:
"Jag blir inte upprörd. Det skulle störa doseringen i min alkoholism."
Om två dukar och en mössa...
I förrgår och igår var jag på bio. Den första jag såg var Avatar, dock inte i 3D.
För första gången i mitt liv gick jag själv på bio. Något jag sagt tidigare att jag aldrig skulle göra. Det var nära en gång tidigare. Hade precis jobbat ett långt pass på en lördag på mitt förra jobb. Av ren självbevarelsedrift kände jag mig tvungen att unna mig ett biobesök. Den gången tänkte jag se Vicky Christina Barceolona men tänkte att jag skulle ringa Jens först för att fråga om han skulle med. Det slutade med att vi båda såg Tropic Thunder istället.
Nog om det. Mer Avatar.
Avatar är ju den som alla pratar om och därför tänker jag inte förklara den närmare. Filmen är en riktig upplevelse i sig och borde inte lämna någon oberörd eller besviken. Att filmen är riktigt bra är nog de allra flesta överrens om. Den enda kritik jag hört riktats mot filmen är att handlingen är simpel och förutsägbar och att dialogen är lite tradig emellanåt. Tänkte kommentera kritiken lite kort, samt rikta min egen.
Handlingen är lätt att ta till sig. Inte efter 5-10 minuter men väl efter att personerna i filmen förklarat varför de är på planeten Pandora och vad Jake Sully är där för att göra. Att handlingen är simpel är till viss del korrekt men ordet "simpel" har sådan negativ klang. Jag skulle beskriva handlingen som intressant men lätttillgänglig. Jag var mycket intresserad av bakgrundshistorien till det hela men det är å andra sidan lätt att "räkna ut resten" om vi tänker på människans natur. Ännu mer fakta och intriger hade nog bara dragit ner tempot i den här filmen. Kanske får man reda på mer i en uppföljare. Vi får se. Handlingen som sådan, att föra filmen vidare, scen efter scen är gjord med enkla medel men det fungerar utmärkt. Hela idén med systemet med avatarer och den sprudlande fantasi vad gäller planeten Pandora och dess liv och vegetation är för mig magiskt. Jag blev glad som ett litet barn under samtliga scener ute i naturen. Fick nästan ont i kinderna av mitt långvariga leende.
Dialogen.. tråkig? banal? platt? Trams. Den enda person i filmen som hade korthuggna kommentarer var Miles Quaritch, den biffiga militären men det tyckte jag stärkte hans karaktär. Passade honom utmärkt. Tyckte annars dialogen var riktigt rolig och smart emellanåt. Sigourney Weaver är den första jag tänker på här. Även Jake Sully levererade ett antal sköna repliker. Michelle Rodriguez karaktär var den enda som jag tyckte var lite fyrkantig men det var inget jag tyckte drog ner helhetsintrycket. För de som irriterar sig på henne så kan de jubla åt att hon är med få minuter i filmen. Få minuter med repliker åtminstone.
Då till min egen kritik mot filmen. Det jag snart ska förklara är anledningen till att jag inte ger filmen högsta betyg, alltså 10/10 enligt betygsskalan på imdb.com. Endast fem filmer har jag gett högsta betyg. Avatar må vara fantastisk på alla sätt. Musiken, skådespeleriet, specialeffekterna, allt! Det är så genomarbetat och den värme filmen utstrålar, bara att tänka på det nu ger mig gåshud. Dock saknar jag en sak. Bara en.
Spänning.
Denna olidliga spänning, som lägger sig under huden och bara väntar att få reda på hur det ska gå för att känslan ska kunna dämpas. Den ovisshet man så lätt kan känna första gången man ser en film. När man sitter på helspänn, nästan ställer sig upp i extas. Vad kommer ske härnäst? Detta är det jag saknade i Avatar. I det sista stora slaget satt jag mest och beundrade specialeffekterna, blev inte engagerad fullt ut. Oavsett vad visste jag att det skulle gå vägen till sist. Även om det framstog som självklart att det skulle bli ett lyckligt slut så går det att skapa mer spänning. Se bara på Sagan om Ringen: Konungens Återkomst. Att ringen skulle förstöras har man kännt till sedan den introducerades i den första filmen. När ringen till sist ska förstöras får Frodo andra tankar. han tar på sig ringen och beger sig mot utgången. Nu dyker en förbannad Gollum upp och det blir en episk dragkamp om ringen där till sist båda far över kanten! Gollum, med ringen faller ner i lavan och vad händer? Lavan stelnar till, ringer lägger sig på ytan. Klipp till Frodo & Sam vid klippkanten.
Det hela kulminerar med ringens och Mordors förstörelse. Något vi väntat på länge och haft kunskapen om. Ändå blir den scenen så otroligt laddad av spänning, utan att det blir för utdraget.
James Cameron som har regisserat och skrivit manus till Avatar (+ allt annat han gjort) är inte obekant med detta. För 19 år sedan gjorde han Terminator 2: Judgement Day som är fruktansvärt spännande. Det är å andra sidan en thriller vilket Avatar inte är men den sista fighten i Avatar kändes för kort och var inte alls särskilt spännande. Det blev spännande när militärkillen begav sig mot "the source" alltså, människokroppen. Han lyfter upp locket men det är fel person ikopplad! Här skulle jag velat se att han fortsatte med nästa behållare, istället ger han sig på avataren och där försvann spänningen och mitt engagemang. Det mest spännande för mig var om en skadeskjuten kvinna i filmen skulle överleva eller inte. Om hon gör det eller inte får ni upptäcka själv.
För Avatar är trots min långa utläggning en fantastisk film. Det är inte bara en film, det är en hel upplevelse i sig. Och då såg jag inte ens 3D-versionen av filmen eftersom den möjligheten ej finns i Jönköping. En vacker dag ska jag dock se den i 3D och det kommer bli en upplevelse utöver det vanliga. Ser nu fram emot släppet på bluray. Kommer köpa den direkt och se om den många gånger under de kommande åren.
9/10
---------------
Igår såg jag Sherlock Holmes. Då min text om Avatar blev lång tänkte jag inte skriva mycket om denna film. Sherlock Holmes spelas av Robert Downey Jr som gör sin tolkning galant. Hans ständiga följeslagare spelas av Jude Law, också riktigt bra insats av honom.
Vad filmen saknar är en inbjuden till oss som åskådare att lösa mysteriet. Många förklaringar Holmes förklarar känns långsökta och är rent av omöjliga för oss att lista ut. Holmes går ofta händelserna i förväg. Filmen har en mörk färgpalett men det är mycket humor som ger lite färg på det hela. Dock tycker jag att historien kändes ganska lam och inte alls nyskapande. Satt längst fram i salongen och kände att jag missade några detaljer ibland. Kan mycket väl vara en film jag skulle uppskatta vid en andra titt. Men just nu:
5/10
----------------
Och mössan?
Glömde den såklart efter att jag såg Avatar. Efter Sherlock Holmes fick jag följa med en anställd in i salongen där jag såg Avatar dagen innan. Nu gick alla gäster ut från salongen och eftertexterna hade precis börjat rulla. Som tur var låg min mössa på golvet vid plats 69 och jag kunde återvända hem med värme om knoppen.
Mer om skolstart och annat i nästa inlägg. Jag tycker om att skriva om filmer så det fick bli prioritet denna gång.
För första gången i mitt liv gick jag själv på bio. Något jag sagt tidigare att jag aldrig skulle göra. Det var nära en gång tidigare. Hade precis jobbat ett långt pass på en lördag på mitt förra jobb. Av ren självbevarelsedrift kände jag mig tvungen att unna mig ett biobesök. Den gången tänkte jag se Vicky Christina Barceolona men tänkte att jag skulle ringa Jens först för att fråga om han skulle med. Det slutade med att vi båda såg Tropic Thunder istället.
Nog om det. Mer Avatar.
Avatar är ju den som alla pratar om och därför tänker jag inte förklara den närmare. Filmen är en riktig upplevelse i sig och borde inte lämna någon oberörd eller besviken. Att filmen är riktigt bra är nog de allra flesta överrens om. Den enda kritik jag hört riktats mot filmen är att handlingen är simpel och förutsägbar och att dialogen är lite tradig emellanåt. Tänkte kommentera kritiken lite kort, samt rikta min egen.
Handlingen är lätt att ta till sig. Inte efter 5-10 minuter men väl efter att personerna i filmen förklarat varför de är på planeten Pandora och vad Jake Sully är där för att göra. Att handlingen är simpel är till viss del korrekt men ordet "simpel" har sådan negativ klang. Jag skulle beskriva handlingen som intressant men lätttillgänglig. Jag var mycket intresserad av bakgrundshistorien till det hela men det är å andra sidan lätt att "räkna ut resten" om vi tänker på människans natur. Ännu mer fakta och intriger hade nog bara dragit ner tempot i den här filmen. Kanske får man reda på mer i en uppföljare. Vi får se. Handlingen som sådan, att föra filmen vidare, scen efter scen är gjord med enkla medel men det fungerar utmärkt. Hela idén med systemet med avatarer och den sprudlande fantasi vad gäller planeten Pandora och dess liv och vegetation är för mig magiskt. Jag blev glad som ett litet barn under samtliga scener ute i naturen. Fick nästan ont i kinderna av mitt långvariga leende.
Dialogen.. tråkig? banal? platt? Trams. Den enda person i filmen som hade korthuggna kommentarer var Miles Quaritch, den biffiga militären men det tyckte jag stärkte hans karaktär. Passade honom utmärkt. Tyckte annars dialogen var riktigt rolig och smart emellanåt. Sigourney Weaver är den första jag tänker på här. Även Jake Sully levererade ett antal sköna repliker. Michelle Rodriguez karaktär var den enda som jag tyckte var lite fyrkantig men det var inget jag tyckte drog ner helhetsintrycket. För de som irriterar sig på henne så kan de jubla åt att hon är med få minuter i filmen. Få minuter med repliker åtminstone.
Då till min egen kritik mot filmen. Det jag snart ska förklara är anledningen till att jag inte ger filmen högsta betyg, alltså 10/10 enligt betygsskalan på imdb.com. Endast fem filmer har jag gett högsta betyg. Avatar må vara fantastisk på alla sätt. Musiken, skådespeleriet, specialeffekterna, allt! Det är så genomarbetat och den värme filmen utstrålar, bara att tänka på det nu ger mig gåshud. Dock saknar jag en sak. Bara en.
Spänning.
Denna olidliga spänning, som lägger sig under huden och bara väntar att få reda på hur det ska gå för att känslan ska kunna dämpas. Den ovisshet man så lätt kan känna första gången man ser en film. När man sitter på helspänn, nästan ställer sig upp i extas. Vad kommer ske härnäst? Detta är det jag saknade i Avatar. I det sista stora slaget satt jag mest och beundrade specialeffekterna, blev inte engagerad fullt ut. Oavsett vad visste jag att det skulle gå vägen till sist. Även om det framstog som självklart att det skulle bli ett lyckligt slut så går det att skapa mer spänning. Se bara på Sagan om Ringen: Konungens Återkomst. Att ringen skulle förstöras har man kännt till sedan den introducerades i den första filmen. När ringen till sist ska förstöras får Frodo andra tankar. han tar på sig ringen och beger sig mot utgången. Nu dyker en förbannad Gollum upp och det blir en episk dragkamp om ringen där till sist båda far över kanten! Gollum, med ringen faller ner i lavan och vad händer? Lavan stelnar till, ringer lägger sig på ytan. Klipp till Frodo & Sam vid klippkanten.
Det hela kulminerar med ringens och Mordors förstörelse. Något vi väntat på länge och haft kunskapen om. Ändå blir den scenen så otroligt laddad av spänning, utan att det blir för utdraget.
James Cameron som har regisserat och skrivit manus till Avatar (+ allt annat han gjort) är inte obekant med detta. För 19 år sedan gjorde han Terminator 2: Judgement Day som är fruktansvärt spännande. Det är å andra sidan en thriller vilket Avatar inte är men den sista fighten i Avatar kändes för kort och var inte alls särskilt spännande. Det blev spännande när militärkillen begav sig mot "the source" alltså, människokroppen. Han lyfter upp locket men det är fel person ikopplad! Här skulle jag velat se att han fortsatte med nästa behållare, istället ger han sig på avataren och där försvann spänningen och mitt engagemang. Det mest spännande för mig var om en skadeskjuten kvinna i filmen skulle överleva eller inte. Om hon gör det eller inte får ni upptäcka själv.
För Avatar är trots min långa utläggning en fantastisk film. Det är inte bara en film, det är en hel upplevelse i sig. Och då såg jag inte ens 3D-versionen av filmen eftersom den möjligheten ej finns i Jönköping. En vacker dag ska jag dock se den i 3D och det kommer bli en upplevelse utöver det vanliga. Ser nu fram emot släppet på bluray. Kommer köpa den direkt och se om den många gånger under de kommande åren.
9/10
---------------
Igår såg jag Sherlock Holmes. Då min text om Avatar blev lång tänkte jag inte skriva mycket om denna film. Sherlock Holmes spelas av Robert Downey Jr som gör sin tolkning galant. Hans ständiga följeslagare spelas av Jude Law, också riktigt bra insats av honom.
Vad filmen saknar är en inbjuden till oss som åskådare att lösa mysteriet. Många förklaringar Holmes förklarar känns långsökta och är rent av omöjliga för oss att lista ut. Holmes går ofta händelserna i förväg. Filmen har en mörk färgpalett men det är mycket humor som ger lite färg på det hela. Dock tycker jag att historien kändes ganska lam och inte alls nyskapande. Satt längst fram i salongen och kände att jag missade några detaljer ibland. Kan mycket väl vara en film jag skulle uppskatta vid en andra titt. Men just nu:
5/10
----------------
Och mössan?
Glömde den såklart efter att jag såg Avatar. Efter Sherlock Holmes fick jag följa med en anställd in i salongen där jag såg Avatar dagen innan. Nu gick alla gäster ut från salongen och eftertexterna hade precis börjat rulla. Som tur var låg min mössa på golvet vid plats 69 och jag kunde återvända hem med värme om knoppen.
Mer om skolstart och annat i nästa inlägg. Jag tycker om att skriva om filmer så det fick bli prioritet denna gång.
wild child
Onsdag.
Då börjar de nya kurserna.
Idag är det alltså måndag och igår kväll var jag verkligen inställd på att bege mig till skolan, glad i hågen. Kurserna fanns inte på skolportalen på internet, men via schema på högskolans hemsida kunde jag se att det är tomt både idag och imorgon.
Lyx.
Men.
Stress så småningom. Idag studerade jag schemat med förstoringsglas. Det är inte många veckor disponerade för de två kurserna fram till mitten/slutet av mars. Andra halvan av terminen ser även den ut att vara tight vad gäller tidsåtgången.
Men.
Det är ju trots allt...
Vårtermin!
Vilket för mig alltid inneburit mer motivation. Det kommer gå förträffligt nu i vår. Det är jag övertygad om. Det är ju så lätt att påstå något sådant nu i januari.
Lika bra att passa på.
--------------------
I lördags kl 08.00 på morgonen gick mitt tåg till Stockholm. Under kvällen och natten innan var jag på förfest och var senare även på krogen. Var inte inomhus i värmen igen förrän 03-tiden. Efter samtal gick jag till sist och lade mig och sov. Klockan var nu 05.15 men jag fick ingen sömn alls.
Klockan var kring 06.30 när jag somnar. 22 minuter senare ringer en av föräldrarna och väcker mig. Jag mådde allt annat än bra men klev snabbt upp och försökte ljudlöst lämna vännernas lägenhet. Halvvägs ner till stationen ringer det åter igen och jag blir märkbart irriterad. Det är mildare än gårdagen men det blåser något djävulskt så jag avslutar samtalet snabbt.
På stationen sätter jag mig ner nära utgången mot järnvägsspåren. Känner mig lagom illamående och tänker bara på att få sova på tåget. När det inte kunde bli sämre kommer så klart Jan och Ann-Katarin förbi. Jag försökte hålla god min och prata om hur det varit i Jönköping och på jullovet med en trevlig ton men i verkligheten var jag fruktansvärt bakis.
Efter den korta dialogen gick vi på tåget men jag var strategisk nog att sätta mig på en annan vagn. Konduktören frågade om jag hade 1:a klass biljett men jag antog att jag inte hade det och satte mig i vagnen intill. Egentligen skulle jag åkt X-2000 men nu blev det istället ett ersättningståg. Jag satte mig i ett varmt och skönt hörn men jag mådde fortfarande illa. Gick direkt till toaletten och gjorde det ni antar att jag gjorde. Jag försökte göra det så tyst som möjligt men det var få passagerare i närheten. Jag spolade och såg mig själv i spegeln. Jag har aldrig sett så röda ögon i hela mitt liv. Alldeles våta och blodsprängda.
Nu kändes det dock bättre och jag somnade direkt så fort jag satt mig. En stund senare vaknar jag av att konduktören väcker mig för att kontrollera biljettinnehav. Jag frågar om det går bra att sitta där jag befinner mig då jag varken orkade gå en meter eller släpa på mina väskor. Konduktören förklarade att det går alldeles utmärkt och gick sedan vidare västerut i tåget.
Jag somnade snart om igen.
Blev väckt åter igen. Konduktören var tillbaka med en baguett och en apelsinjuice. Om det var för att jag tillhörde 1:a klass eller för att det var en botgöring för ersättningståget kommer jag inte ihåg. Jag lyssnade inte utan lade istället mackan och juicen bredvid mig och somnade således om åter igen.
Blev väckt ännu en gång. Denna gång av en ovanligare anledning. En tant med den mest irriterande och oplacerbara dialekten väcker mig. Hur understår hon sig? Hon förklarar att hon ska på nåt möte eller kongress i huvudstaden och att de ska dilla och jiddra om att Sverige ska visa att landet inte har kärnvapen och ska således styrka detta med namninsamling. Tanten tjattrade konstant och det var allt annat än intressant. I synnerhet i mitt tillstånd. För att vara vänlig skriver jag på och när hon lämnar mig tänker jag "åh vad skönt att aldrig mer se henne igen".
Jag somnade snart om igen.
Blev väckt. Tanten var tillbaka!!! Bara för att lämna ett litet vykort med en liten målning och en text om kärnvapen. AAAARRGHHHH!!!
Nu hade jag modet att prova baguetten och den rumstempererade juicen. Var gott att få i sig näring och energi och nu mådde jag allt bättre. Tanten syntes inte till längre och allt var frid och fröjd.
I Stockholm ringde jag och väckte Fredrik och förklarade att jag var i samma stad som honom. He was not amused så det blev ett kort samtal. Ringde min bror istället.
Resten av resan flöt på som den skulle. Finns inget att tillägga. Väl i Jönköping unnade jag mig en taxi för att slippa gå eller släpa all packning på en trång buss.
Jag var nu hemma (Ja, Jönköping har blivit befordrad till hemma. Ett av flera.) och kunde koppla av. Dumpade all packning på mattan och lade mig framför TV:n.
Sedan dess har jag plockat, donat, handlat mat, snackat med rumskamraten Staffan och kollat film. Borde kanske höra mig av till någon och vara social men just nu är det skönt att bunkra in mig på rummet och bara se film.
På onsdag börjar vardagen åter igen. Ska bli riktigt spännande faktiskt!
la di da, la di da
Då börjar de nya kurserna.
Idag är det alltså måndag och igår kväll var jag verkligen inställd på att bege mig till skolan, glad i hågen. Kurserna fanns inte på skolportalen på internet, men via schema på högskolans hemsida kunde jag se att det är tomt både idag och imorgon.
Lyx.
Men.
Stress så småningom. Idag studerade jag schemat med förstoringsglas. Det är inte många veckor disponerade för de två kurserna fram till mitten/slutet av mars. Andra halvan av terminen ser även den ut att vara tight vad gäller tidsåtgången.
Men.
Det är ju trots allt...
Vårtermin!
Vilket för mig alltid inneburit mer motivation. Det kommer gå förträffligt nu i vår. Det är jag övertygad om. Det är ju så lätt att påstå något sådant nu i januari.
Lika bra att passa på.
--------------------
I lördags kl 08.00 på morgonen gick mitt tåg till Stockholm. Under kvällen och natten innan var jag på förfest och var senare även på krogen. Var inte inomhus i värmen igen förrän 03-tiden. Efter samtal gick jag till sist och lade mig och sov. Klockan var nu 05.15 men jag fick ingen sömn alls.
Klockan var kring 06.30 när jag somnar. 22 minuter senare ringer en av föräldrarna och väcker mig. Jag mådde allt annat än bra men klev snabbt upp och försökte ljudlöst lämna vännernas lägenhet. Halvvägs ner till stationen ringer det åter igen och jag blir märkbart irriterad. Det är mildare än gårdagen men det blåser något djävulskt så jag avslutar samtalet snabbt.
På stationen sätter jag mig ner nära utgången mot järnvägsspåren. Känner mig lagom illamående och tänker bara på att få sova på tåget. När det inte kunde bli sämre kommer så klart Jan och Ann-Katarin förbi. Jag försökte hålla god min och prata om hur det varit i Jönköping och på jullovet med en trevlig ton men i verkligheten var jag fruktansvärt bakis.
Efter den korta dialogen gick vi på tåget men jag var strategisk nog att sätta mig på en annan vagn. Konduktören frågade om jag hade 1:a klass biljett men jag antog att jag inte hade det och satte mig i vagnen intill. Egentligen skulle jag åkt X-2000 men nu blev det istället ett ersättningståg. Jag satte mig i ett varmt och skönt hörn men jag mådde fortfarande illa. Gick direkt till toaletten och gjorde det ni antar att jag gjorde. Jag försökte göra det så tyst som möjligt men det var få passagerare i närheten. Jag spolade och såg mig själv i spegeln. Jag har aldrig sett så röda ögon i hela mitt liv. Alldeles våta och blodsprängda.
Nu kändes det dock bättre och jag somnade direkt så fort jag satt mig. En stund senare vaknar jag av att konduktören väcker mig för att kontrollera biljettinnehav. Jag frågar om det går bra att sitta där jag befinner mig då jag varken orkade gå en meter eller släpa på mina väskor. Konduktören förklarade att det går alldeles utmärkt och gick sedan vidare västerut i tåget.
Jag somnade snart om igen.
Blev väckt åter igen. Konduktören var tillbaka med en baguett och en apelsinjuice. Om det var för att jag tillhörde 1:a klass eller för att det var en botgöring för ersättningståget kommer jag inte ihåg. Jag lyssnade inte utan lade istället mackan och juicen bredvid mig och somnade således om åter igen.
Blev väckt ännu en gång. Denna gång av en ovanligare anledning. En tant med den mest irriterande och oplacerbara dialekten väcker mig. Hur understår hon sig? Hon förklarar att hon ska på nåt möte eller kongress i huvudstaden och att de ska dilla och jiddra om att Sverige ska visa att landet inte har kärnvapen och ska således styrka detta med namninsamling. Tanten tjattrade konstant och det var allt annat än intressant. I synnerhet i mitt tillstånd. För att vara vänlig skriver jag på och när hon lämnar mig tänker jag "åh vad skönt att aldrig mer se henne igen".
Jag somnade snart om igen.
Blev väckt. Tanten var tillbaka!!! Bara för att lämna ett litet vykort med en liten målning och en text om kärnvapen. AAAARRGHHHH!!!
Nu hade jag modet att prova baguetten och den rumstempererade juicen. Var gott att få i sig näring och energi och nu mådde jag allt bättre. Tanten syntes inte till längre och allt var frid och fröjd.
I Stockholm ringde jag och väckte Fredrik och förklarade att jag var i samma stad som honom. He was not amused så det blev ett kort samtal. Ringde min bror istället.
Resten av resan flöt på som den skulle. Finns inget att tillägga. Väl i Jönköping unnade jag mig en taxi för att slippa gå eller släpa all packning på en trång buss.
Jag var nu hemma (Ja, Jönköping har blivit befordrad till hemma. Ett av flera.) och kunde koppla av. Dumpade all packning på mattan och lade mig framför TV:n.
Sedan dess har jag plockat, donat, handlat mat, snackat med rumskamraten Staffan och kollat film. Borde kanske höra mig av till någon och vara social men just nu är det skönt att bunkra in mig på rummet och bara se film.
På onsdag börjar vardagen åter igen. Ska bli riktigt spännande faktiskt!
la di da, la di da
chivalry is not dead
OK, en dag efter helgen men bättre sent än aldrig.
Några ord om mitt år så här långt:
Nyår
Den här högtiden har alltid varit en någorlunda period för mig. Jag har alltid reflekterat mycket om året som gått när nyår närmar sig och funderar på vad man ska göra under året som kommer. I år var det precis som tidigare år men i år var det väldigt lätt att veta vad som komma skall. Det enda jag inte vet är hur sommaren ser ut. Återvända till McDonalds? Söka annat jobb i Östersund? Bli kvar i Jönköping och söka jobb där? Eller göra en repris av jullovet och åka hem till föräldrarna och leva livet? (läs: slappa).
Jullovet har varit bra på flera sätt hitills. Dock kunde det gärna fått vara varmare då jag vill åka skidor och skridskor men det verkar kanske inte bli något av det. Trist. Och Pizzerian är stängd här i Pilgrimstad så det blir ingen "Pilis-pizza" förrän i sommar eventuellt och det är bara elakt..
Nyårskvällen detta år tillbringades på Ringvägen 6, Östersund i gott sällskap. Hade träffat några av kvällens gäster sedan tidigare men drygt hälften av gänget var nya ansikten. Efter en långsam start med inköp av mat och dess tillagning tog kvällen fart efter lite intag av alkohol och mat. Summa summarum var det en mycket trevlig kväll med musik, mat, tilltugg och dryck.
Trettondagen
Trettondagshelgen. Den dag då äntligen de tre vise männen hade kommit fram och kunde betala taxichauffören för den trevliga men otroligt långsamma resan till Jesubarnet. 2010 år senare gick jag iväg, inte för att bevittna en ny krabat, men väl en gammal polare som Martin (som vi under kvällen resonerade att vi bara känt varann i 2,5 år. Mindblowing var ordet). Han hörde av sig några dagar innan och frågade om vi skulle fira trettondagshelgen tillsammans. "Ja visst" sa jag utan att tänka mig för när det var. Var säkert lång tid kvar tänkte jag men mina föräldrar försäkrade mig om att det bara var två dagar kvar. Plötsligt började jag tänka på hur jag skulle hinna med min hemtenta men att träffa Martin (och Sandra för den delen) hör inte till vanligheterna så det fick bli en justering i prioriteringarna helt enkelt.
Efter en kall promenad, genom stan (Tjalalala lalalala , Tjalalala lalalala , Tjalalala lalalala ,Hey hey hey) så kom vi fram till en pizzeria där jag, Martin och Sandra kunde värma oss och fylla ut magvolymen med ytterliggare några snäpp. När vi samlat mod gick vi ut i kylan åter igen för nästa strapats. Målet denna gång var åter igen Ringvägen 6 där Aida, Tova, och Oliver väntade och var glada. Den sistnämnda visade ett spel på datorn som han ville att jag skulle testa och när jag såg förväntningarna i hans ögon så gick det inte att tacka nej. Spelet var mycket roligare än vad jag kunnat föreställa mig (Call of Duty: Modern Warfare 2 för spekulerande själar), men efter en bra stund var det dags att fortsätta umgås med de andra människorna (som redan hade mer än trevligt framför TV och Wii). Efter en ursäkt till värdinnan som glatt förklarade att det var kul att se mig och Oliver spela och diskutera, så var min ursäkt officiellt godtagen och jag fick nu också vara med och spela TV-spel. Det var riktigt kul måste jag medge och ungefär här började jag få effekt av de tjeckiska ölen jag druckit under kvällens gång. Bland det roligaste av allt var att Johanna E var med under kvällen. Hade glömt hur trevlig hon är att umgås med.
Efter några timmar av skratt gick vi sedermera till krogen. Tyvärr verkade den lilla kön inte få komma in i överhuvudtaget. Sällan har en folksamling varit så stillastående. Jag och Oliver tog snabbt parti för att vi skule återvända till värmen och glädjen, men några av de andra ville vara mer envis. Det var här jag såg Martin och Sandra för sista gången det här jullovet vilket var ett antiklimax, men vi hann ha kul ändå när det varade. (En fågel viskade dessutom i mitt öra att Martin inom kort ska hälsa på i de småländska högländerna där jag bor).
Hemtenta
Det var nu onsdag och jag skulle börja på hemtentan. Jag var för trött och hade ingen motivation.
Det var nu torsdag och jag skulle börja på hemtentan. Jag var trött och hade mycket lite motivation men efter att äntligen ha påbörjat den långa mörka vandringen mot ljuset började det flyta på bra och framtiden såg ljusare ut.
Trodde jag.
Naturligtvis fastnade jag längre fram i arbetet men med mycket hjälp av ett päron och ett bollplank, här i egenskap av samma person, nämligen min far så började det långsamt gå bättre. Efter några timmar ringde min telefon. Det var Aida och jag blev glad. Det var verkligen inte ett roligt dygn jag haft så här långt och nu gav hon ett förslag. Att nästkommande dag festa med henne och systern Tova. (Ingen sjuksyster, utan Aidas syster. Då var det förklarat). Jag förklarade först uppgivet att jag skriver hemtenta som ska vara klar samma dag men att om ett mirakel inträffar skulle jag vara med. Efter det samtalet lade jag i två extra växlar och stängde ner msn och annat för att enbart ägna 100 % uppmärksamhet till tentan. Jag satt konstant med plugg fram till klockan var 03.30. Nu var det äntligen tid för sömn och efter 3-4 timmar forcerade jag min kropp att kliva upp och vakna till liv.
Det var nu fredag och jag skulle forsätta med tentan. Jag var trött men hade outtröttlig motivation och satte mig snabbt vid datorn för att fortsatta det obarmhärtiga hamrandet på tangenterna. Efter några mindre motgångar var mitt arbete klart och jag kollade på klockan. 12.26. Jag ringde Aida och förklarade att jag nu kunde vara med. Det enda som återstod var frågon om inköp av alkohol och mobilisering till Jämtlandsstaden. Efter ett virrvarr av idéer och tankar blev lösningen att Jens följde med och att vi svängde in på Systemet i Lillänge innan stängning. I själva verket hade jag redan fixat alkohol i ångesthålan Bräcke men hur det kom sig kommer jag inte återge här.
Samma kväll
Åter igen hos Aida och Oliver. Åter igen var Tova med men det var den här kvällen som jag kände att jag fick mer kontakt med henne. Var nog mycket lättare nu då inte Martin och andra var med som jag hade mycket att prata om. Vi hade åter igen roligt under kvällens gång. Exakt vad vi gjorde innan utgången kommer jag inte ihåg (nej, inte av den anledningen) men det var en hel del TV-tittande vet jag. Oliver skulle egentligen med ut var det tänkt men som tur var hade han ändrat sig och följde därmed oss till G3. Efter en mycket stillsam tillvaro (åter igen) i kön kom vi till sist in. Det var inte många där men å andra sidan var vi tidiga dit. Jag och Jens hittade snabbt de andra vid ett bord där vi slog oss ner och pratade. Jag hade en mycket lång dialog med Aida. Dels om mycket av allt som hänt 2009 men även om framtiden. Jag tror verkligen (och hoppas) att det är en person jag kommer känna hela livet. Oliver likaså.
Två drinkar senare och desto fler dåliga låtar träffade jag systrarna Nathalie och Sandra (åter igen inga anställda inom vården) som jag jobbat med tidigare. Det var kul. Tidigare under kvällen hade jag även träffat Hanna, även hon en före detta arbetskamrat. Till sist hängde jag mer med Jens som inte heller var så sugen på att dansa så vi lämnade Deutschmanns och andra balla efternamn på dansgolvet för att gå runt.
För första gången på riktigt länge var jag på krogen till klockan var 02 och det var dags att bege sig mot kylan. Vi gick alla till Subway för ett nattligt tilltugg och efter en långsam promenad var vi inne i värmen åter igen hos A & O. Ingen gick och lade sig utan var uppe ett bra tag. Till sist beslutade sig Jens och Oliver för att sova medan jag och systrarna blev kvar i köket. En stund senare försökte jag sova men det gick inte alls så jag gick åter igen ut i köket. Efter ytterliggare en stund eller två gick åtminstone två av oss för att sova och en av dem var jag. Kunde inte alls sova och hade vanföreställningar om hemtentans beständsdelar och fick för mig att jag behövde hjälp av Aida & Tova. Efter några inre utläggningar i mitt huvud insåg jag att tentan redan var inskickad och att jag absolut inte behövde tänka mer på den, men tyvärr funkar hjärnan som ett tjurigt barn. Förbjud den att göra något så kommer den göra tvärtom. Efter många försök lyckades jag till sist sova. Det var redan ljust ute men fick åtminstone några timmars sömn innan Jens väcker mig och glatt meddelar att det är kallare än -20 ute. Skitstövel.
Helgen, part I
Det var nu alltså lördag. Jag och Jens satte oss i köket och pratade en stund med Oliver. Efter diverse diskussioner om kvällen innan och skratt åt till synes ingenting gick jag och Jens ut på stan. Jag skulle träffa Elsson men fick inget svar på telefonen så vi gick först till Peter för att kolla in hans nya lägenhet. Den ligger i samma byggnad som traktören och från sin lyra har han utsikt över Stortorget. Vi var alla trötta efter gårdagen så vi såg på TV där de visade den gamla serien Nord & Syd, varpå vi fixade kaffe och mackor. Efter ett tag ringde till sist Elsson. När kaffekoppen var tom gick jag ut på stan. Gick totalt fel jämfört med Elssons beskrivningar men att hitta rätt är ju inte mitt epitet så han hade nog tålamod. En portkod och en labyrint senare var jag till sist framme. Jag klev in i Elssons och Victorias lägenhet och det var riktigt trevligt. Victoria jobbade dessvärre så jag och Anders pratade om det som hänt sedan sist. Att tiden går både fort och långsamt och så vidare. I detta samtal hade vi sällskap av en TV som med glädje visade Robot Wars. Inget vi lade större uppmärksamhet vid men ett helt okej program när man är riktigt seg och trött.
Efter nån timme eller två skulle Elsson äta och även jag med var det tänkt men Jens ringde och tyckte att det var tid att bege sig österut till hemmet. Vi gick in till Oliver och hämtade ett bilbatteri som vi använde för att starta Jens bil. När vi väl satt oss i bilen såg vi Aida & Tova som bar på pizza. Vi svängde ut på vägen så att vi kom nära. Nu tutade Jens och jag vinkade men vi fick ingen respons. Jag resonerade med mig själv att deras tankar redan var bortkommna och fast i fina ord som ost, tomat och calzone.
I Pilis kollade jag och Jens på Family Guys senaste Star wars special som tyvärr var sämre än den föregående men det fungerade utmärkt som underhållning.
Helgen, part II
De hade redan varnat mig. Givit mig tydliga förklaringar. Att det verkligen skulle ske. Att jag borde lägga mig tidigt så att jag skulle orka.
Ändå ignorerade jag det och lade mig ganska sent. Något jag fick ångra mig morgonen efter då två av familjemedlemmarna väckte mig. Jag var så trött och grinig att jag undrade om jag skulle överleva en till dålig nyhet. Efter att ha legat och dragit mig klev jag upp. Det här var dagen då min kropp och hjärna skulle komma att behöva användas.
Min bror skulle flytta hem till föräldrarna från Frösön, dels för att avsluta sin sista del i plugget och dels för att ha ett tillfälligt boende samtidigt som han söker jobb. Det var en heldag av kånkande, diverse plock och åka i en bil. I efterhans erkänner jag att jag var latare än vad min självbevarelsedrift normalt tillåter men vid middagen tackade dem mig för hjälpen så jag var förmodligen inte i vägen åtminstone.
Idag
Idag tog jag en sovmorgon. Efter frukost och efter en tidig lunch såg jag reprisen av Stjärnorna på Slottet med min mor. Utöver det har jag druckit kaffe och sorterat mina filmer som jag lämnar här hemma hos föräldrarna. Från att ha legat i en bananlåda står dem nu fint sorterade i alfabetisk ordning i en hylla. Och det är ungefär allt som jag hunnit med denna dag. Ikväll kommer jag förmodligen träffa Jens. Faktum är att han snart kommer ringa most likely, och allt är precis som 00-talet.
Framöver
Lördag morgon, kl 08.00 åker jag söderut mot Jönköping. Det blev alltså ett långt jullov denna gång. Innan den dagen är här ska jag träffa Galeta. Hoppas även kunna träffa Victoria då jag prátade med Elsson om att ses en gång till innan jag åker. Och känner jag min omgivning rätt kommer jag garanterat träffa både Jens och Aida minst en gång till innan lördag.
Hör av er!
Några ord om mitt år så här långt:
Nyår
Den här högtiden har alltid varit en någorlunda period för mig. Jag har alltid reflekterat mycket om året som gått när nyår närmar sig och funderar på vad man ska göra under året som kommer. I år var det precis som tidigare år men i år var det väldigt lätt att veta vad som komma skall. Det enda jag inte vet är hur sommaren ser ut. Återvända till McDonalds? Söka annat jobb i Östersund? Bli kvar i Jönköping och söka jobb där? Eller göra en repris av jullovet och åka hem till föräldrarna och leva livet? (läs: slappa).
Jullovet har varit bra på flera sätt hitills. Dock kunde det gärna fått vara varmare då jag vill åka skidor och skridskor men det verkar kanske inte bli något av det. Trist. Och Pizzerian är stängd här i Pilgrimstad så det blir ingen "Pilis-pizza" förrän i sommar eventuellt och det är bara elakt..
Nyårskvällen detta år tillbringades på Ringvägen 6, Östersund i gott sällskap. Hade träffat några av kvällens gäster sedan tidigare men drygt hälften av gänget var nya ansikten. Efter en långsam start med inköp av mat och dess tillagning tog kvällen fart efter lite intag av alkohol och mat. Summa summarum var det en mycket trevlig kväll med musik, mat, tilltugg och dryck.
Trettondagen
Trettondagshelgen. Den dag då äntligen de tre vise männen hade kommit fram och kunde betala taxichauffören för den trevliga men otroligt långsamma resan till Jesubarnet. 2010 år senare gick jag iväg, inte för att bevittna en ny krabat, men väl en gammal polare som Martin (som vi under kvällen resonerade att vi bara känt varann i 2,5 år. Mindblowing var ordet). Han hörde av sig några dagar innan och frågade om vi skulle fira trettondagshelgen tillsammans. "Ja visst" sa jag utan att tänka mig för när det var. Var säkert lång tid kvar tänkte jag men mina föräldrar försäkrade mig om att det bara var två dagar kvar. Plötsligt började jag tänka på hur jag skulle hinna med min hemtenta men att träffa Martin (och Sandra för den delen) hör inte till vanligheterna så det fick bli en justering i prioriteringarna helt enkelt.
Efter en kall promenad, genom stan (Tjalalala lalalala , Tjalalala lalalala , Tjalalala lalalala ,Hey hey hey) så kom vi fram till en pizzeria där jag, Martin och Sandra kunde värma oss och fylla ut magvolymen med ytterliggare några snäpp. När vi samlat mod gick vi ut i kylan åter igen för nästa strapats. Målet denna gång var åter igen Ringvägen 6 där Aida, Tova, och Oliver väntade och var glada. Den sistnämnda visade ett spel på datorn som han ville att jag skulle testa och när jag såg förväntningarna i hans ögon så gick det inte att tacka nej. Spelet var mycket roligare än vad jag kunnat föreställa mig (Call of Duty: Modern Warfare 2 för spekulerande själar), men efter en bra stund var det dags att fortsätta umgås med de andra människorna (som redan hade mer än trevligt framför TV och Wii). Efter en ursäkt till värdinnan som glatt förklarade att det var kul att se mig och Oliver spela och diskutera, så var min ursäkt officiellt godtagen och jag fick nu också vara med och spela TV-spel. Det var riktigt kul måste jag medge och ungefär här började jag få effekt av de tjeckiska ölen jag druckit under kvällens gång. Bland det roligaste av allt var att Johanna E var med under kvällen. Hade glömt hur trevlig hon är att umgås med.
Efter några timmar av skratt gick vi sedermera till krogen. Tyvärr verkade den lilla kön inte få komma in i överhuvudtaget. Sällan har en folksamling varit så stillastående. Jag och Oliver tog snabbt parti för att vi skule återvända till värmen och glädjen, men några av de andra ville vara mer envis. Det var här jag såg Martin och Sandra för sista gången det här jullovet vilket var ett antiklimax, men vi hann ha kul ändå när det varade. (En fågel viskade dessutom i mitt öra att Martin inom kort ska hälsa på i de småländska högländerna där jag bor).
Hemtenta
Det var nu onsdag och jag skulle börja på hemtentan. Jag var för trött och hade ingen motivation.
Det var nu torsdag och jag skulle börja på hemtentan. Jag var trött och hade mycket lite motivation men efter att äntligen ha påbörjat den långa mörka vandringen mot ljuset började det flyta på bra och framtiden såg ljusare ut.
Trodde jag.
Naturligtvis fastnade jag längre fram i arbetet men med mycket hjälp av ett päron och ett bollplank, här i egenskap av samma person, nämligen min far så började det långsamt gå bättre. Efter några timmar ringde min telefon. Det var Aida och jag blev glad. Det var verkligen inte ett roligt dygn jag haft så här långt och nu gav hon ett förslag. Att nästkommande dag festa med henne och systern Tova. (Ingen sjuksyster, utan Aidas syster. Då var det förklarat). Jag förklarade först uppgivet att jag skriver hemtenta som ska vara klar samma dag men att om ett mirakel inträffar skulle jag vara med. Efter det samtalet lade jag i två extra växlar och stängde ner msn och annat för att enbart ägna 100 % uppmärksamhet till tentan. Jag satt konstant med plugg fram till klockan var 03.30. Nu var det äntligen tid för sömn och efter 3-4 timmar forcerade jag min kropp att kliva upp och vakna till liv.
Det var nu fredag och jag skulle forsätta med tentan. Jag var trött men hade outtröttlig motivation och satte mig snabbt vid datorn för att fortsatta det obarmhärtiga hamrandet på tangenterna. Efter några mindre motgångar var mitt arbete klart och jag kollade på klockan. 12.26. Jag ringde Aida och förklarade att jag nu kunde vara med. Det enda som återstod var frågon om inköp av alkohol och mobilisering till Jämtlandsstaden. Efter ett virrvarr av idéer och tankar blev lösningen att Jens följde med och att vi svängde in på Systemet i Lillänge innan stängning. I själva verket hade jag redan fixat alkohol i ångesthålan Bräcke men hur det kom sig kommer jag inte återge här.
Samma kväll
Åter igen hos Aida och Oliver. Åter igen var Tova med men det var den här kvällen som jag kände att jag fick mer kontakt med henne. Var nog mycket lättare nu då inte Martin och andra var med som jag hade mycket att prata om. Vi hade åter igen roligt under kvällens gång. Exakt vad vi gjorde innan utgången kommer jag inte ihåg (nej, inte av den anledningen) men det var en hel del TV-tittande vet jag. Oliver skulle egentligen med ut var det tänkt men som tur var hade han ändrat sig och följde därmed oss till G3. Efter en mycket stillsam tillvaro (åter igen) i kön kom vi till sist in. Det var inte många där men å andra sidan var vi tidiga dit. Jag och Jens hittade snabbt de andra vid ett bord där vi slog oss ner och pratade. Jag hade en mycket lång dialog med Aida. Dels om mycket av allt som hänt 2009 men även om framtiden. Jag tror verkligen (och hoppas) att det är en person jag kommer känna hela livet. Oliver likaså.
Två drinkar senare och desto fler dåliga låtar träffade jag systrarna Nathalie och Sandra (åter igen inga anställda inom vården) som jag jobbat med tidigare. Det var kul. Tidigare under kvällen hade jag även träffat Hanna, även hon en före detta arbetskamrat. Till sist hängde jag mer med Jens som inte heller var så sugen på att dansa så vi lämnade Deutschmanns och andra balla efternamn på dansgolvet för att gå runt.
För första gången på riktigt länge var jag på krogen till klockan var 02 och det var dags att bege sig mot kylan. Vi gick alla till Subway för ett nattligt tilltugg och efter en långsam promenad var vi inne i värmen åter igen hos A & O. Ingen gick och lade sig utan var uppe ett bra tag. Till sist beslutade sig Jens och Oliver för att sova medan jag och systrarna blev kvar i köket. En stund senare försökte jag sova men det gick inte alls så jag gick åter igen ut i köket. Efter ytterliggare en stund eller två gick åtminstone två av oss för att sova och en av dem var jag. Kunde inte alls sova och hade vanföreställningar om hemtentans beständsdelar och fick för mig att jag behövde hjälp av Aida & Tova. Efter några inre utläggningar i mitt huvud insåg jag att tentan redan var inskickad och att jag absolut inte behövde tänka mer på den, men tyvärr funkar hjärnan som ett tjurigt barn. Förbjud den att göra något så kommer den göra tvärtom. Efter många försök lyckades jag till sist sova. Det var redan ljust ute men fick åtminstone några timmars sömn innan Jens väcker mig och glatt meddelar att det är kallare än -20 ute. Skitstövel.
Helgen, part I
Det var nu alltså lördag. Jag och Jens satte oss i köket och pratade en stund med Oliver. Efter diverse diskussioner om kvällen innan och skratt åt till synes ingenting gick jag och Jens ut på stan. Jag skulle träffa Elsson men fick inget svar på telefonen så vi gick först till Peter för att kolla in hans nya lägenhet. Den ligger i samma byggnad som traktören och från sin lyra har han utsikt över Stortorget. Vi var alla trötta efter gårdagen så vi såg på TV där de visade den gamla serien Nord & Syd, varpå vi fixade kaffe och mackor. Efter ett tag ringde till sist Elsson. När kaffekoppen var tom gick jag ut på stan. Gick totalt fel jämfört med Elssons beskrivningar men att hitta rätt är ju inte mitt epitet så han hade nog tålamod. En portkod och en labyrint senare var jag till sist framme. Jag klev in i Elssons och Victorias lägenhet och det var riktigt trevligt. Victoria jobbade dessvärre så jag och Anders pratade om det som hänt sedan sist. Att tiden går både fort och långsamt och så vidare. I detta samtal hade vi sällskap av en TV som med glädje visade Robot Wars. Inget vi lade större uppmärksamhet vid men ett helt okej program när man är riktigt seg och trött.
Efter nån timme eller två skulle Elsson äta och även jag med var det tänkt men Jens ringde och tyckte att det var tid att bege sig österut till hemmet. Vi gick in till Oliver och hämtade ett bilbatteri som vi använde för att starta Jens bil. När vi väl satt oss i bilen såg vi Aida & Tova som bar på pizza. Vi svängde ut på vägen så att vi kom nära. Nu tutade Jens och jag vinkade men vi fick ingen respons. Jag resonerade med mig själv att deras tankar redan var bortkommna och fast i fina ord som ost, tomat och calzone.
I Pilis kollade jag och Jens på Family Guys senaste Star wars special som tyvärr var sämre än den föregående men det fungerade utmärkt som underhållning.
Helgen, part II
De hade redan varnat mig. Givit mig tydliga förklaringar. Att det verkligen skulle ske. Att jag borde lägga mig tidigt så att jag skulle orka.
Ändå ignorerade jag det och lade mig ganska sent. Något jag fick ångra mig morgonen efter då två av familjemedlemmarna väckte mig. Jag var så trött och grinig att jag undrade om jag skulle överleva en till dålig nyhet. Efter att ha legat och dragit mig klev jag upp. Det här var dagen då min kropp och hjärna skulle komma att behöva användas.
Min bror skulle flytta hem till föräldrarna från Frösön, dels för att avsluta sin sista del i plugget och dels för att ha ett tillfälligt boende samtidigt som han söker jobb. Det var en heldag av kånkande, diverse plock och åka i en bil. I efterhans erkänner jag att jag var latare än vad min självbevarelsedrift normalt tillåter men vid middagen tackade dem mig för hjälpen så jag var förmodligen inte i vägen åtminstone.
Idag
Idag tog jag en sovmorgon. Efter frukost och efter en tidig lunch såg jag reprisen av Stjärnorna på Slottet med min mor. Utöver det har jag druckit kaffe och sorterat mina filmer som jag lämnar här hemma hos föräldrarna. Från att ha legat i en bananlåda står dem nu fint sorterade i alfabetisk ordning i en hylla. Och det är ungefär allt som jag hunnit med denna dag. Ikväll kommer jag förmodligen träffa Jens. Faktum är att han snart kommer ringa most likely, och allt är precis som 00-talet.
Framöver
Lördag morgon, kl 08.00 åker jag söderut mot Jönköping. Det blev alltså ett långt jullov denna gång. Innan den dagen är här ska jag träffa Galeta. Hoppas även kunna träffa Victoria då jag prátade med Elsson om att ses en gång till innan jag åker. Och känner jag min omgivning rätt kommer jag garanterat träffa både Jens och Aida minst en gång till innan lördag.
Hör av er!
Im sorry
Ursäktar brist på inlägg på sistone. Hade gärna skrivit mer nu men är mitt inne i en hemtenta. Snart har jag klarat av 2/3.
Blir ett betydligt längre inlägg i helgen!
Blir ett betydligt längre inlägg i helgen!
