Gäääävlar Gäääävle
Igår var jag, Elsson och Erik R (Elssons buddy) och flög runt i ett litet flygplan längs svenska ostkusten.
I drömmarnas värld alltså.
Nu dagen efter känner jag hur minnet sakta bleknar men kommer ihåg det viktigaste.
Det var ett litet flygplan med en propeller på varsin sida av flygkroppen. På en färdkarta ser jag att vi hela tiden kretsade runt ostkusten. Det var Elsson som flög planet. Helt plötsligt är vi i staden nedanför och jag måste tydligen ha tappat bort de andra två, för de dyker inte upp i drömmen mer.
Staden påminner lite om diverse franska städer jag besökt. Den stora skillnaden är att alla talar svenska och att på alla skyltar i hela staden står det Juice. Törstiga invånare, vad vet jag.
Sen dyker plötsligt Victoria upp som förklarar att jag är i hennes hemstad Gävle (!). Luleå tycks bortglömt i mitt undermedvetna. Hur som helst. Vi går på stan samtidigt som jag förklarar hur vi tog oss till Gävle men hon blir inte ett dugg förvånad utan nickar förstående. När vi gått runt ett tag, hamnar vi så småningom hemma hos Victorias mamma som till synes är 70+ i ålder. Hon såg väldigt sliten ut och jag tänkte i drömmen "hon måste ha blivit kn***ad hårt".
Förlåt.
Hur som helst kunde tanten hjälpa mig trodde hon. Hon förklarade att vi borde boka en tågbiljett på SJ så att jag skulle kunna återvända till Östersund och att jag borde åka på hennes pensionärsrabatt. Jag invände med att jag bara var 21 år men hon viftade med handen var helt oförstående med mitt resonemang. Det roliga är att all hennes närvaro i drömmen är införd nattlinne på en dubbelsäng. Med en laptop till hjälp ligger hon ner och kollar SJ:s hemsida. Tyvärr gick det tidigaste tåget på torsdag eftermiddag. På torsdag förmiddag hade jag en viktig tid att passa och kl 16 skulle jag infinna mig på jobbet. Vi bokar biljett trots allt. Jag får ringa jobbet och förklara tänkte jag.
Sen är jag och Victoria plötsligt i Stockholm. Jag vet inte om vi skulle byta tåg eller färdmedel eller vad som hade gått snett. Victoria pekar mot vänster och förklarar att "om du tar dig upp dit så kommer vi rätt". En minut senare kommer vi fram till en avgrund där man måste slänga sig över i en slags lian eller linbane-liknande grej. Det var minst 5-6 personer där innan oss och alla var utklädd till superhjältar. Det såg jätteenkelt ut att kasta sig över med linan men det var det inte.
Inte för mig. Victoria kom över på ett försök och då tänkte jag att jag också klarar det. Men på mitt försök så hamnar jag istället på en tjock madrass nedanför. En mans röst ovanför ropar "Du var inte estetiskt tilltalande. Det var därför du ramlade ner".
Estetiskt tilltalande.
Tack så mycket.
(och där slutade den drömmen, en dröm som jag drömde på förmiddan hos min bror. Allt det här hände på ca. 30 minuters sömn).
I drömmarnas värld alltså.
Nu dagen efter känner jag hur minnet sakta bleknar men kommer ihåg det viktigaste.
Det var ett litet flygplan med en propeller på varsin sida av flygkroppen. På en färdkarta ser jag att vi hela tiden kretsade runt ostkusten. Det var Elsson som flög planet. Helt plötsligt är vi i staden nedanför och jag måste tydligen ha tappat bort de andra två, för de dyker inte upp i drömmen mer.
Staden påminner lite om diverse franska städer jag besökt. Den stora skillnaden är att alla talar svenska och att på alla skyltar i hela staden står det Juice. Törstiga invånare, vad vet jag.
Sen dyker plötsligt Victoria upp som förklarar att jag är i hennes hemstad Gävle (!). Luleå tycks bortglömt i mitt undermedvetna. Hur som helst. Vi går på stan samtidigt som jag förklarar hur vi tog oss till Gävle men hon blir inte ett dugg förvånad utan nickar förstående. När vi gått runt ett tag, hamnar vi så småningom hemma hos Victorias mamma som till synes är 70+ i ålder. Hon såg väldigt sliten ut och jag tänkte i drömmen "hon måste ha blivit kn***ad hårt".
Förlåt.
Hur som helst kunde tanten hjälpa mig trodde hon. Hon förklarade att vi borde boka en tågbiljett på SJ så att jag skulle kunna återvända till Östersund och att jag borde åka på hennes pensionärsrabatt. Jag invände med att jag bara var 21 år men hon viftade med handen var helt oförstående med mitt resonemang. Det roliga är att all hennes närvaro i drömmen är införd nattlinne på en dubbelsäng. Med en laptop till hjälp ligger hon ner och kollar SJ:s hemsida. Tyvärr gick det tidigaste tåget på torsdag eftermiddag. På torsdag förmiddag hade jag en viktig tid att passa och kl 16 skulle jag infinna mig på jobbet. Vi bokar biljett trots allt. Jag får ringa jobbet och förklara tänkte jag.
Sen är jag och Victoria plötsligt i Stockholm. Jag vet inte om vi skulle byta tåg eller färdmedel eller vad som hade gått snett. Victoria pekar mot vänster och förklarar att "om du tar dig upp dit så kommer vi rätt". En minut senare kommer vi fram till en avgrund där man måste slänga sig över i en slags lian eller linbane-liknande grej. Det var minst 5-6 personer där innan oss och alla var utklädd till superhjältar. Det såg jätteenkelt ut att kasta sig över med linan men det var det inte.
Inte för mig. Victoria kom över på ett försök och då tänkte jag att jag också klarar det. Men på mitt försök så hamnar jag istället på en tjock madrass nedanför. En mans röst ovanför ropar "Du var inte estetiskt tilltalande. Det var därför du ramlade ner".
Estetiskt tilltalande.
Tack så mycket.
(och där slutade den drömmen, en dröm som jag drömde på förmiddan hos min bror. Allt det här hände på ca. 30 minuters sömn).
Kommentarer
Postat av: nx
Hahaha! Du är sjuk!
Postat av: Victoria
HAHAHAHAHAHAHAHA! 70+, i nattlinne. Hahahahaha, jag smäller av. Jävla mongo ;)
Postat av: Aida
hahahha, dröm mera, det är så kul som du skriver det!!
Trackback
