5-4
Har precis sett ett avsnitt av Robinson som gick för 2-3 veckor sen. Det var bara de två första avsnitten som jag såg på TV när så många andra svenskar kollade. Efter det dök det upp jobb i kombination med glömska vilket gjorde att avsnitten blev fler och fler.
Eftersom spoliers är bland det värsta jag vet så har det varit svårt att undvika nyheter om vem som åkt ut, vilket lag som vann tävlingen och allt annat skvaller. Allt från TV, radio och tidningar har jag fått undvika. Eller TV har gått bra. Inte så stor chans att mitt i en hockeymatch så utbrister kommentatorn: "Fan vad skönt att Billing åkte ur, ogillat honom sen avsnitt ett", men reklamen var tvungen att undvikas. Usch!
När man hamnar på efterkälken med följetonger som Robinson så är det väldigt lämpligt att det finns dem som spelar/rippar och lägger ut på internet. Med hörlurar och en kopp kaffe kan jag sent en vardagkväll se det som alla andra sett tidigare, utan att ha en aning om vad som väntar. Den här säsongen har inte varit lika underhållande som tidigare årgångar, mycket beroende på att det lag jag ville ska gå bra för, förlorade i princip alla tävlingar. När jag var mindre gick jag ibland ifrån TVn för att gå in på mitt rum och slå på mina kuddar men idag känns det lite omoget. Jag har inte blivit arg så här långt i årets omgång.
Nu senast blev jag dock glad. Så glad att jag vrålade här hemma framför datorn. Det är verkligen inte ofta jag sitter och darrar av spänning under en tävling och under ett öråd. Jag trodde jag inte kunde känna på det sättet igen över en dokusåpa. Jag är glad att jag hade fel. Jag blev så glad att jag tänkte ringa min Robinson-kompis, min mamma, och ringa och berätta vad jag sett, men jag kom dels på att klockan var elva på kvällen och att hon såg det här för drygt två veckor sen. Jag borde kanske se vidare lite snabbare så att jag har någon att diskutera med, samt Robinson-surfa vid datorn.
Nu kanske den tighta grabbpakten bryts, vi får se. Kanske kommer de behålla majoritet. Det enda jag vet nu är att framtiden blev allt ljusare för de kommande avsnitten.
Let the allvar begin!
Eftersom spoliers är bland det värsta jag vet så har det varit svårt att undvika nyheter om vem som åkt ut, vilket lag som vann tävlingen och allt annat skvaller. Allt från TV, radio och tidningar har jag fått undvika. Eller TV har gått bra. Inte så stor chans att mitt i en hockeymatch så utbrister kommentatorn: "Fan vad skönt att Billing åkte ur, ogillat honom sen avsnitt ett", men reklamen var tvungen att undvikas. Usch!
När man hamnar på efterkälken med följetonger som Robinson så är det väldigt lämpligt att det finns dem som spelar/rippar och lägger ut på internet. Med hörlurar och en kopp kaffe kan jag sent en vardagkväll se det som alla andra sett tidigare, utan att ha en aning om vad som väntar. Den här säsongen har inte varit lika underhållande som tidigare årgångar, mycket beroende på att det lag jag ville ska gå bra för, förlorade i princip alla tävlingar. När jag var mindre gick jag ibland ifrån TVn för att gå in på mitt rum och slå på mina kuddar men idag känns det lite omoget. Jag har inte blivit arg så här långt i årets omgång.
Nu senast blev jag dock glad. Så glad att jag vrålade här hemma framför datorn. Det är verkligen inte ofta jag sitter och darrar av spänning under en tävling och under ett öråd. Jag trodde jag inte kunde känna på det sättet igen över en dokusåpa. Jag är glad att jag hade fel. Jag blev så glad att jag tänkte ringa min Robinson-kompis, min mamma, och ringa och berätta vad jag sett, men jag kom dels på att klockan var elva på kvällen och att hon såg det här för drygt två veckor sen. Jag borde kanske se vidare lite snabbare så att jag har någon att diskutera med, samt Robinson-surfa vid datorn.
Nu kanske den tighta grabbpakten bryts, vi får se. Kanske kommer de behålla majoritet. Det enda jag vet nu är att framtiden blev allt ljusare för de kommande avsnitten.
Let the allvar begin!
Kommentarer
Postat av: sunniva
HAHAHAHHHAHAAAAA.
Trackback
