grubbelsmurf

Upptäckte nu ett roligt fel i förra inlägget. Jag är inte 22 år. Jag är bara 21.

Går inte att ha koll på allt tydligen. Påminner mig om en rolig sak som hände på skolan tidigare:

Jag, Micke och Adam sitter i en datorsal. Plötsligt säger Adam (som läser Aftonbladet.se) att det snart är fars dag. Ingen av oss kände till det. Micke säger:

"Fars dag, mors dag. Jag vet inte ens när morsan fyller år, fan.... vänta lite..." Micke tänker, går in på eniro.se och skriver in sin mammas namn.

Tydligen fyllde hon år exakt den dagen.  Det var hysteriskt roligt, särskilt för mig och Adam. Ibland har man tur. Tänk om man helt skulle glömma bort en sån sak.

----

För några dagar sedan var Micke och Adam här för att se film. Vi kollade på Indiana Jones: The Last Crusade och efter filmen frågar Adam om varför man inte använder Zeppelinare.

"Hört talas om Hindenburgkatastrofen?" frågade jag.
"Nej, vad hände?" frågade Adam.
"Folk skrek, folk dog, folk sprang, folk brann. Det var inte alls en trevlig dag", svarade Micke.

Bästa historiska beskrivningen jag hört på länge. Riktigt roligt dessutom att det låter som att han var med där på plats, just den dagen, det året.

----

Nu ska jag hälla upp en kopp kaffe, och ta upp tråden med att plugga.

Jag hatar helger! Äntligen är helgen över!

Är knappast många 22-åringar som jublar åt något sådant. Att en måndag nalkas är för många laddat med ångest. För mig är det tvärtom sedan jag flyttade ner till Jönköping. Jag är bosatt här för att studera. För att lära känna nya människor. Jag har ett syfte.

Nästan varje helg är för mig fylld av tristess och allt är bara meningslöst. Flera i klassen åker hem på helgerna (Borås, Skövde o.s.v.) och de som bor i Jönköping är hemma hos sig och degar. Ingen gör någonting, och flera av oss klagar om detta varje måndag. Samtidigt ses man mycket i skolan och umgås med varandra enbart på veckodagarna och det är kanske tillräckligt för många. Faktum är att jag träffar nästan aldrig en klasskamrat på en helg. Varje gång som några har varit här på besök eller att jag hälsar på någon, så har det varit på en veckodag. Ofta i samband med att dagens sista föreläsning är avslutad.

Jag trivs väldigt bra i skolans lokaler. Dricker mycket hellre en halvdan kaffe för 6 kronor än en 17-kronors kaffe på stan. Ibland när vi tar en paus från plugget och bara sitter och pratar brukar jag säga "Åh, vad skönt det är att bara sitta". Man behöver inte ens säga något vettigt eller analysera något intressant. Att bara sitta och tänka är riktigt främjande på skolan. Här hemma resulterar sådant mest i dysterhet.

Helgerna fyller sin funktion om jag har kläder att tvätta eller en våning att städa. Då är det en utmärkt paus från allt annat och man kan vara noggrann och ta god tid på sig. Men så fort som jag ägnar mig åt spel eller en film så får jag alltid en stark känsla att jag borde göra något helt annat. Plugg? Tycker att jag måste få vara ledig på helgerna då jag pluggar på veckodagarna. Istället befinner jag mig på andra våningen i ett gult hus som är placerat i en grå, tråkig och meningslös tillvaro. Jag blir trött och har ingen energi. Ingen entusiasm, ingen vilja. Istället blir det tafatta försök till att göra något roligt. Spelar jag eller ser en film är jag underhållen i en timme eller två men efter det? Hur fyller jag nu ut de resterande timmarna? Det är sådana här tillfällen då jag saknar Pilis och Östersund som mest. Då det alltid finns någon som jag kan prata eller rent av umgås med.

I förmiddags låg jag och drog mig i sängen. Somnade om. Vaknade 12.00. Låg kvar en kvart till. När jag reste mig upp slog det mig. Det är ju söndag.

Varför fick jag inte vakna upp på måndagen istället?

Idag har jag, Sanna och Emanuel pluggat 7 timmar där vi från ruta ett arbetade oss fram i 7 timmar innan vi äntligen kunde lämna in arbetet. Jag var på skolan från 11 - 18 ungefär. Sedan var det bara att gå och köpa frukost till morgondagen, äta middag, koppla av, och snart sova.

Igår var jag på en av de bästa föreläsningarna någonsing, om inte den bästa! Det handlade dock inte om ekonomi denna gång...

Lena Maria Klingvall föddes 1968 i Sverige. Dock föddes hon med ett och ett halvt ben och utan armar. Under sina yngre år gick hon på musiklinje på gymnasiet samt på musikhögskola i Stockholm. Det är dock inte bara musik hon ägnat sig åt. Hon har även tagit åtskilliga VM-guld i simning samt OS-guld (paralympics) i Seoul i Sydkorea 1988. Hon är även konstnär och författare och har turnerat åtskilliga runt om i världen. I Synnerhet i Asien där hon blivit mest känd. Hon är också hedermedborgare av Taiwan.

På föreläsningen igår varvade hon berättelser om sitt liv med sång. Först trodde jag det skulle bli segt med sång (hatar såna inslag i galor på TV) men hon var så bra att det bara var skönt med små pauser. Hon sjöng allt från ABBA till en kinesisk folkvisa om Jasmin som var väldigt fin. Emellanåt delade hon med sig av fantastiska anekdoter. Som när hon simmade ikapp med borgmästaren av Taipei, eller när hon spelade kort på gatan i Paris. Riktigt underhållande!

Kort sagt handlade föreläsningen om livskvalitet. Att få alla att känna sig bättre och så vidare. Det lyckades hon verkligen med. Jag upplevde det aldrig som att hon skröt över sina bravader eller att hon försökte få alla att tro att alla kan lyckas. Hon påpekade flera gånger att utan sina föräldrar och den miljö hon växte upp i så hade hon aldrig varit där hon är idag. Det var nog mer en allmän uppmaning att alla är olika och att alla förtjänar uppskattning och värme oavsett handikapp, utseende, personlighet o.s.v.

En rolig sak jag lade märke till var att bara vara 4-5 killar på plats, resterande var 150-ish tjejer. Ingen i min klass lyckades jag få med mig (föreläsningen började 16.00), men att gå själv kan vara nog så skönt ibland.

---

Idag är sista dagen innan jag påbörjar mitt tentaplugg. Egentligen blir det nog inte förrän torsdag då vi måste avsluta ett grupparbete först. Har fått vittring på jullovet och känner mig faktiskt riktigt peppad att få plugga rejält nu sista biten, vilket egentligen är ovanligt för mig. Plugget inför de kommande tentorna är en ökning med över 500 % jämfört med de två första tentorna. Nu jävlar bär det av!!

Det här med sömn är fortfarande ett problem för mig. Normalt när man hör om sömnproblem så handlar det oftast om att svenskar har svårt att somna. Vissa sover dåligt och vaknar tidigt, oavsett vad klockan var när de intog liggande position. För mig är det precis tvärtom. När jag väl lägger mig i sängen tar det max några minuter innan jag somnar och under kommande morgon och förmiddag har jag svårt att ta mig upp. Jag ställer alltid fram klockan några gångar med minst en halvtimme mellan varje alarmsignal. Dock har jag inga problem med att kliva upp om jag t.ex. har en föreläsning kl 08.00 eftersom jag då "måste" ta mig dit.

Nej, det största problemet att gå och lägga sig i tid. Jag vet svaret till varför jag ofta är uppe för länge. Det här har jag varit medveten om en längre tid. Det handlar inte om att jag inte vet vad som är rätt eller fel. Försökte förklara hur jag resonerade till en klasskamrat och han höll faktiskt med så jag är inte ensam.

Att gå och lägga sig är för mig samma sak som att kapitulera. Att slänga in handduken för dygnets 24 timmar. Man vill tränga in så mycket som möjligt innan man måste säga "okej, dygnet är slut. Nu måste jag sova". Dock är ett dygn alltid 24 timmar vilket gör att även om jag rebelliskt sitter uppe sent så finns tidsaspekten alltid där. Även om vi utgår från att tiden är en mänsklig uppfinning så går solen ändå alltid ner och en ny dag nalkas. "Gud spelar inte tärning" sa Albert Einstein. "The net result, the final count is, you lose - you don't beat the house." är kanske ett annat sätt att beskriva saken. Dagen efter blir inte bättre eller längre när man är uppe på natten. Det här är något jag vet om varje gång klockan passerar midnatt. Att även om det är skönt att vara uppe länge så vinner jag inget på det.

Men det är ju alltid värt att försöka...

I torsdags var vi drygt 10 personer som åkte till Kinnarps Arena för att se Sverige mot Tjeckien i ishockey. Var flera år sedan sist jag såg en hockeymatch på plats och första gången jag fick se Tre Kronor. Det var en underhållande match där Sverige vann med 4-3. Andra perioden var riktigt bra, annars spelade Sverige ojämnt. Roligast av allt var nog när jag och framför allt Carl flummade runt. Är ju omöjligt att koncentrera sig genom en hel hockeymatch så därför är det ju perfekt att man kan larva sig istället.

Igår fortsatte jag och Micke med ett grupparbete i Microeconomics men vi jobbade inte ens en timme. Ingen av oss hade någon som helst lust att fortsätta eller koncentrera sig. Måste bero på vädret. Har varit grått och regnigt nu några dagar. Suger musten ur en och man blir bara trött. Efter den korta arbetstiden handlade jag mat och åkte hem. Hann inte mer än att hänga av mig jackan innan jag får ett sms från Christoph. Undrar om jag vill ta en "after work". Naturligtvis följer jag med och åker således tillbaka till centrum igen.

Till sist är vi fyra personer, två svenskar och två tyskar som intar Akademien där vi äter en tacobuffé för 40 kronor. Helt okej faktiskt. Vi pratar om lite allt möjligt innan jag lämnar bordet och beger mig hemåt. Björn som studerar på Tekniska Högskolan hälsade på mig under kvällen. Klockan var nu 23.30 lite drygt. Efteråt började jag spela HEroes of Might & Magic III som jag spelade mycket när jag var en liten parvel. Fortfarande ett riktigt kul spel. Ett bevis på det fick jag när jag till sist stängde av. Klockan var nu 03.46. Hoppsan! Men kul hade jag.

Idag har jag klarat ut Uncharted 2 på svårighetsgraden "hard" vilket inte var det lättaste men efter ett tag blev jag van och kunde avancera framåt desto snabbare. Har även lyssnat en hel del på låten "Barrett's Privateers" och druckit några kaffekoppar för mycket. Är ensam hemma denna helg och har verkligen inte lyft ett finger. Lär nog inte göra det imorgon heller. Å andra sidan skulle jag behöva städa lite på mitt rum. Vi får se.

Kort sagt kommer jag inte göra många knop denna helg. Till veckan blir det att skriva klart grupparbete och förhoppningsvis få tillgång till Math Quiz 2 (fick 9 av 10 rätt på förra). Ska också få tillbaka min hemtenta från förra kursen. Ska bli kul att (äntligen) få reda på resultatet.

För övrigt anser jag att en av våra lärare i Microekonomi är förbenat tråkig. Hon skulle kunna få Mona-Lisa att antingen somna eller börja gråta.

Byt nu ton: det gjorde hon.
Drick ditt vin om du försmäktar.
Ljug du friskt om din passion,
hennes lögner dig ursäktar.
Kärlek? Bah! Nu är du fri.
Lever hon? Ge fan däri!

När din eld som hetast brann
trodde du väl hon bedrog dig?
Men ni älskade varann?
Denna tanke ofta slog dig?
Nå! Du hade fel kamrat!
Sanning dör för kvinnors hat.

Mitt internet har inte fungerat på ett antal dagar i det tillstånd det förväntas. Egentligen gjorde det inte alltför mycket då jag utan större handvändning kunde läsa kurslitteratur istället. Det oroväckande är att det är för lätt just nu i skolan. Åtminstone den här veckan ut. Mycket p.g.a. att vi läser ekonomikursen med en annan skock studenter som inte har läst makroekonomi innan vilket medför en hel del repititioner...

...som i sin tur gav upphov till en tripp till Göteborg (Sveriges framsida enligt Måsen). Jag passade på att hälsa på Måsen, Martin & Sandra, och Anders. Det var en trevlig och avkopplande avstickare från Jönköping. I fredags blev jag hämtad på centralstationen av Måsen/Niklas. Vi åkte ut till Lindome som ligger en liten bit söder om staden. Väl där spelade vi lite på datorn men mest på xbox360. Vi spelade Guitar Hero, Rock Band och Borderlands där vi spelade i co-op. Roligt spel! Kontinuerligt drack vi 33 cl Norrlands Guld som han fått tag på billigt och eftersom jag blev bjuden var det bara att tacka och ta emot. Vid midnatt såg vi Pixars nyaste film "Up" som inte alls var bra. Usch. Niklas somnade dessutom redan efter 15-20 minuter tror jag. Dagen efter tog jag pendeltåget till centralstationen där...

...Martin mötte upp med mig och drack en kaffe. Vi pratade lite om gamla tider innan vi begav oss ut på stan. Det var en härlig lördag med en massa aktiviteter på stan som exempelvis en parad med blondiner med kort-korta kjolar, ehm.. Efter en runda på stan åkte vi spårvagn (kul för mig som inte åkt sen 1999 sist tror jag) ut till <insert Martins hood-namn> där vi gick uppför en backe till Martin och Sandras lägenhet. Var fint läge på den lägenheten tycker jag. Jag och Martin spelade lite Heroes of Might and Magic III och pratade en hel del om McDonald's. Senare dök Sandra upp och till sist även Anders. Nu var vi alla samlade. Vi åt en mycket god middag följt av glass som efterätt! Efter den smakupplevelsen spelade vi "Gäster med Gester" där man ska göra charader. Ber åter igen om ursäkt Anders för min prestationsnivå den kvällen. Har aldrig varit min grej misstänker jag men jag hade som tur var roligt ändå.
Senare på kvällen åkte vi in till Ullevi nånstans där vi såg Final Destination på 3D-bio vilket var en spännande upplevelse. Hade bara sett en dokumentär tidigare i 3D när jag var i Japan. Nu fick jag äntligen se en spelfilm. Filmen som sådan var inte jättebra men upplevelsen blev bättre av alla 3D-effekter. Efteråt skildes vi åt då Anders skulle ta en annan spårvagn. Vi andra åkte hem till Martin & Sandra. Dagen efter spelade jag och Martin lite datorspel återigen. På sena eftermiddagen åkte jag spårvagn ner till centralen men Polisen hade stängt av linjetrafiken nere i centrum så jag fick gå en bra bit. Nere på centralen väntade...

...Karin på mig. Vi tog en fika på Espresso House (?) och hann egentligen inte umgås särskilt mycket innan hennes buss skulle transportera henne norrut. Kul så länge det varar dock. Efteråt satt jag och lyssnade på musik i väntan på min buss som skulle komma två timmar senare. Det var dock ingen lugn tillställning. Ungdomar skrek "Hata, Hata, Hata AIK" och blev jagad av Polisen med batonger och sköldar i högsta hugg. Det var kul att iaktta även om stämningen blev hotfull ibland. Märktes att göteborgarna var mer van än jag vad gäller sådana saker. Efter ett tag fick Polisen tag på alla uppblåsta testosteronfjantar och lugnet lade sig över Nils Ericsson centralen åter igen. På bussen passade jag på att ringa upp...

...Peter som jag inte hade pratat med på länge. Pratade också med några andra vilket gjorde att min efterlängtade sömn sköts upp till min säng hemma i Jönköping. Var skönt att se staden breda ut sig i mörkret när vi åkte genom höjderna i Mariebo. Första gången som jag kände att jag var hemma i denna stad. Jönköping är inte så tokigt trots en helg i Göteborg. Hemma består just nu av 75 % Pilis och 25 % Jönköping. Östersund har jag dock aldrig uppfattat som hemma.

Igår drack vi några öl med anledning av att Christoph fyllde 21 år. Vi var ca. 10 personer som satt runt ett långbord i Mickes studentkök. Kvällen bjöds på många skratt men redan kl 22.30 gick jag hem då jag var trött och behövde sova ut. Efter 12 timmars sömn gick jag upp för att diska och dricka kaffe med Staffan. Vi pratar alltid om olika ämnen, dagens ämne var demens. Efteråt slog jag mig ner i min stol vid datorn och skrev ett blogginlägg.

Ett inlägg som nu är färdigskrivet.

Då var det dags igen. Var inte riktigt tänkt att det skulle ta ca. en vecka till detta blogginlägg men så kan det gå. Förra fredagen skrev jag tenta i ekonomi och det gick inget vidare. Känns 50/50 om jag klarar den eller inte. Får skylla mig själv som började plugga alldeles för sent. Hemtentan i political science gick desto bättre. Satt vid datorn i drygt 23 timmar vid datorn innan jag sparade, skrev ut, och lämnade in. Den var riktigt krävande men jag tycker den blev helt okej.

Eftersom tentorna avslutade de två kurserna och de nya kurserna påbörjades i torsdags så har det funnits en del ledig tid. Jag har umgåtts mycket med Micke från Kiruna som går parallell-klassen eller vad det ska kallas. Vi läser 50 % samma kurser. Vi har druckit under 5 av 8 kvällar. Inte i kollosala mängder utan några öl här och där.

I onsdags var vi och några faddrar på Pipes som är en riktigt bra pub. I torsdags var vi fem personer hos Micke och spelade kort och såg på TV, inget märkvärdigt men en trevlig kväll. I fredags hade vi "Norrlandskväll" hos Peter, en av faddrarna, där vi åt pölsa och drack öl. Vi var totalt 8 personer, varav 4 åt av maten. Resten hade ätit redan eller avstod vänligt men bestämt att äta pölsa. Att förklara vad pölsa faktiskt består av hjälpte inte alls med stimluera deras aptit. Framåt midnatt var vi bara 4 personer kvar. Vi löste "albatrossgåtan" från Johan och pratade mycket om kolonisationer och om hur otroligt liten jorden är i rymden. Varför vi pratade om det vet jag inte men timmarna försvann raskt och till sist var det tid att gå hem.

Igår åt jag och Micke sushi ute på stan. Det var gott men alldeles för mycket wasabi för min smak. Godaste sushin jag ätit i Sverige åtminstone. Efteråt skulle vi ta en kaffe på stan men det var stängt överallt så istället tog vi en kaffe idag istället. Jag tog Kaffe Creme (svart kaffe men starkare) med en chokladboll och en maffig chokladruta till. Den var så mättande att jag inte ens hade en befintlighet av aptit till middag ikäll. Vilket märktes för drygt 30 minuter sedan då jag blev hungrig. Var sugen på att laga till något men då skulle nog min dygnsrytm kunna bli ännu värre.

Kort sagt har det varit en bra vecka. Avkoplande men har hittat på saker dagligen. Till veckan är det en hel del föreläsningar och annat. Ska försöka plugga så mycket jag förmår så att jag hänger med hela kurserna.

På fredag beger jag mig till Göteborg och dagen efter kommer jag hälsa på Martin, Sandra och Anders. Det ska bli kul! Var länge sen jag träffade dem nu. Särskilt Martin tror jag. Vet inte vad vi ska hitta på men oavsett vad det blir, så blir det nog en kanonhelg! Kommer vara ljuset i tunneln under de kommande veckodagarna.

Snart halvvägs på hemtentan. Har suttit här nästan non-stop sedan kl 13.00 ungefär. Att få till en enda mening kan i sig vara en bedrift då det är oerhört noga hur man formulerar sig. Det kommer bli en lång kväll/natt.

Skulle egentligen skrivit i fredags men det hanns aldrig med. 08.00 befann jag mig i en stor luftig sal och skrev tenta i  macroeconomic principles. Det gick sådär. Skulle ha lagt ned mer tid per dygn. De sista dagarna innan provet satt jag hela dagarna på skolan och det fungerade mycket bättre. Ska fortsätta i den banan framöver också.

Efter tentan handlade jag och tog bussen hem. Tänkte först skriva några rader på bloggen men istället satte jag mig och försökte skriva på hemtentan från den andra kursen. Min hjärna var helt slut och efter några taffliga försök till text stängde jag av datorn och åkte in till systemet istället. Mötte upp med klasskamrater och ville tänka på allt annat än politiska idéer. Förfesten hos Carl var riktigt trevlig. Vi var fyra svenskar och en amerikan till en början men fick sedan utökning av några tyskar.

Resten av kvällen önskar jag att jag aldrig upplevt. Det första jag gjorde idag var att kontakta två personer och be om ursäkt samt radera ett inlägg från min blogg. Trodde jag var förbi sådana här saker men det är jag tydligen inte. Idag skulle jag egentligen fortsätta skriva på hemtentan men det har inte alls gått bra. Kunde inte alls släppa gårdagen och mådde riktigt dåligt en period under sena eftermiddagen.

Efter ett långt telefonsamtal under kvällen kom jag på bättre tankar. Jag fick frågan om varför jag alltid är så hård mot mig själv. Jag visste inte ens att jag är det. Ibland är det verkligen inte jag som känner mig själv bäst. Efter den insikten så ska jag nu försöka glömma det som hänt och försöka blicka framåt. Imorgon måste jag verkligen lägga ner tid och entusiasm på hemtentan. Det är inget jag ser fram emot på något sätt men när den är inlämnad så är jag ledig i 2-3 dagar.

Ser fram emot den kommande veckan. Storstädning och kursstarter.

Nya tag.

Kommer inte skriva något mer i den här bloggen förrän om 10 dagar om inget ultra megacoolt händer innan dess som jag måste delge. Det här är en del av en ytterst obarmhärtig reform. Det innebär även att dra ur nätverkskabeln och att enbart starta datorn när jag behöver den till skolan. Allt det här påbörjas idag av ett av mina samveten. Det andra samvetet har bönat och bett men det starkare samvetet slog hårt med linjalen och skrek "NEIN!".

Är smått pinsamt att jag måste göra det här mot mig själv men ibland krävs hårda tag för uppnå förändring. Under de kommande kurserna har jag förmodligen lärt mig att man måste plugga mer eller mindre under hela perioden. Nu har jag skjutit upp alltför mycket och även om det i teorin är möjligt att ta igen allt nu så är det inte det lättaste att vara motiverad och lägga ner åtta timmar per dag. Idag gick jag upp alldeles för sent men från och med imorgon kommer jag inte att plugga åtta timmar om dagen, utan hela 12 timmar. Jag vet att det är en baggis så länge inte "msn, lauta, skype, loading, imdb" och annat internetrelaterat inkräktar på mina tankar.

Så... åter igen, här finner ni inget av intresse förrän om 10 dagar, vilket å andra sidan betyder att jag har en del intressant att läsa om 10 dagar. Om ni nu fortsätter att blogga vill säga.

Om ni ursäktar mig, jag måste studera IS-LM kurvor, läsa om "animal spirits", och en massa annat nu (som faktiskt är intressant bara man lägger ner tid och energi).

-Tack!

Ikväll tog jag med mig mina böcker till Micke och pluggade hos honom istället. Hann precis in på Systembolaget innan stängning. Nu kan man fråga sig hur det kommer att gå med att kombinera plugg med alkohol. Adam kritiserade min idé direkt men Micke var övertygad.

På väg till Micke blottade sig en alkohollist och började urinera mitt på gatan.

Det var kuriosa. Till saken --->

Väl hos Micke ställde jag in mina öl i hans kylskåp och tog istället fram kollegieblock, samt två buntar med papper och började att plugga. Vi löste en hel del uppgifter innan vi övergav det hela och öppnade en öl var. Vi var först inne på att höra av oss till andra personer för att ta reda på ifall det var någon förfest eller utgång planerad men vi övergav snabbt den idén. Det var skönt att bara vara två personer som sitter och tar det lugnt. På TVn avverkades Roasting, NHL-match, och någon film.

Vi lade knappt märke till TVn. Istället började vi diskutera politik och filosofi. Micke pratade om döden, livet och cynism. Jag pratade om själavandring, nirvana, och individen. Tror vi båda fick fram många poänger i vår konversation. Kan dock erkänna att det var lättare att diskutera dessa ämnen ju fler öl som dracks upp. Micke upphör aldrig att förvåna mig. Han tycks veta åtminstone lite grann om allting. Med Micke kan man prata om vad som helst.

"Det är precis som i Varda där ainur och valar kunde bestämma själv när de ville avsluta sina liv" sade jag, och glömde helt bort att det jag sade nog inte är lätt att förstå.
"Jo, jag förstår vad du menar, fast......" svarade Micke, och därmed fortsatte vi diskutera.

Utöver filosofi hann vi även med en hel del annat. Bland annat visade Micke världens sämsta trailer, eller snarare en trailer till (vad som förmodligen kommer att bli) världens sämsta film. Jag har inte haft så ont i magen på grund av skrattattacker på riktigt länge. Vi läste även serier om Gustaf, utan Gustaf på internet. Katten Gustaf är alltså bortklippt vilket kan göra det hysteriskt roligt många gånger.

Kvällen avslutades på McDonalds. (Det blev en BigMac med Pommes och Cola Light + en QP + en Cheeseburgare för er som undrar.) När jag bara hade några centiliter kvar av min läsk så säger Micke;

"Fan! Jag måste hem och tvätta handen."
"Handen? Inte händerna?"
"Nej, den vänstra."
"Vadå då?"
"Jag råkade ta i toj."
"Vart?"
"Under bordet."

Med det sagt var det bara att runda av.

"Köp handsprit" är det sista jag säger till Micke innan jag sätter in hörlurar i öronen och börjar min vandring hemåt. I helgen finns det bara utrymme för studier. Ikväll har jag haft mitt roliga. Nu återstår det nyttiga och mindre roliga. Å andra sidan börjar makroekonomin att bli desto mer intressant nu när jag förstår mer. Trodde aldrig jag skulle framhålla att ekonomi är intressant.

Nu är det hög tid för mig att sova. Ska försöka undvika MSN, Skype och annat åter igen. Förhoppningsvis med bättre resultat denna gång.

k10x thx bye

Cylinderhatt, cylinderhatt, säg minns Du forna dagar
Där societeten syntes, syntes Du i all Din glans.
Magnater och bankirer med cigarr och istermagar.
Bar upp Dig som en stolt symbol för makt och storfinans.

Förr satt du på en dignitär nu sitter du på sotare Pär.
Då fick du endast bäras av en rik och mäktig man.
Nog är det väl beklagligt att det modet försvann.

Cylinderhatt, cylinderhatt, var är revolutionen?
Envar skulle bli lika, nu skulle allt bli fritt.
Cylinderhatt farväl: sa brukspatronen och baronen
Och köpte sig kostymer av demokratiskt snitt.

Och alla miljonärer ser ut som proletärer.
"Adjö adjö cylinderhatt, nu är jag folkets man"
Men visst är det beklagligt att det modet försvann?

Efter föreläsningen idag så gick jag till Juneporten (nej, det är inte Jönköpings pärleporten) och köpte ett busskort. Värdekort för 200 kronor. Jag kände dock för att ta en promenad hem och påbörjade därmed att gå hem längs Vättern. Nu har jag lagt över fler låtar till min mobiltelefon, vilket gör de längre promenaderna till en oas i vardagen. Ska försöka undvika att åka buss så mycket som möjligt.

Nu behöver jag bara komma igång med att plugga mer och tidigare så ska nog hösten bli en ganska fridfull tillvaro.

Igår kväll ställde jag min väckarklocka på 08.00. Idag kl 08.00 ringer klockan och jag tar mig upp. Jag hör en del oväsen från något vägarbete utanför och tänker att jag ändå inte kan somna om igen. Jag kliver upp och går iväg några steg och tar upp min mobiltelefon. Kollar på displayen..

12.57

12.57??!!! Jag går snabbt runt i huset och letar fler källor som visar tiden. Alla är drygt kl. 13. Jag svär för mig själv. Idag var ju den dag som jag skulle upp tidigt och börja plugga intensivt nu i nästan 20 dagar. Å andra sidan kunde jag inte hjälpa att min väckarklocka är dum i huvudet. Ska nog inte använda den mer.

Det enda roliga med att försova sig för min del är att jag brukar drömma om än mer konstiga saker.

Jag åkte runt i en stad och letade efter ett sjukhus. Körde upp mot de högre höjderna i staden så att jag kunde få en överblick. Såg inget rött kors eller annat som kunde indikera ett sjukhus. Efter att ha kört runt ett bra tag så parkerar jag bilen. Jag kliver ut och börjar gå förbi andra parkerade bilar. Ett antal tröjor hänger på de mest märkliga sätt både på bilarna och längs den gata jag följer.

Jag ska precis knacka på en dörr då en tjej kommer ut. Det är Aidas syster tänker jag och räcker fram handen. Jag hälsar och förklarar att vi träffats tidigare. Hon fortsätter ner för trappan och traskar vidare åt vänster. Jag vrider huvudet mot dörren igen. Den står på glänt. Var så längesen jag var här, kan ju inte bara gå in tänkte jag och tryckte på ringklockan. Ut kommer Aida men hon ser inte ut som mitt minne av henne. Hon hade mycket ljusare hårfärg och såg inte särskilt glad ut. Jag börjar:

"Jag är här för att hämta min tvätt."
"Den hänger där ute."
"Jag vet, jag såg det på vägen hit. Du tycks aldrig sluta förvåna mig."
"Vadå? Det fick ju inte plats här hemma." Hon skrattar. Nu började jag känna igen henne.
"Aja. Jag kände på några tröjor som var torra så det är lugnt."
"Men, ska du inte vara med oss ikväll? Några av oss har redan börjat."
"Börjat?"
"Ja."
"Med vad?"
"Men ååhhh, ditt pucko! Fest så klart!!"
"Jaha...."

Jag lyssnar. Inifrån lägenheten hör jag porslin och bestick som vidrör varandra. Jag undrar hur pass sofistikerad deras tillställning är ikväll.

"Jag ska först hem med tvätten, sen göra mig iordning så kanske jag åker in sen."
"Oookej." säger hon med besviken min.

Jag går tillbaka samma väg som jag kom. Går till en nyare bil och ser på min tröja. Jag ler. Att hon alltid kommer på lösningar. Bara den övre halvan av min tshirt syns. Resterande halvan är nedtryckt mellan förardörren och glaset på samma dörr. Jag fattar tag med båda händerna, rycker i tröjan. Efter några ryck får jag loss tröjan men då gick billarmet igång. Jag skyndar mig snabbt till bilen framför. Låser upp och sätter mig. Vrider om nyckeln och jag blir så nöjd att det är min brors gamla Opel Kadett som låter så mycket. Billarmet hörs knappt längre och jag ger mig ut på Rådhusgatan.

Jag kör ut på Frösön och jag ler hela tiden åt körkänslan. Var så längesen jag körde en bil i överhuvud taget. När jag väl tar mig ut på Vallaleden så är jag i en annan stad. Kör runt några kvartér innan jag svär högt:

"Vart fan är det jävla sjukhuset?!!!!"

Och där ringer en röd gammal ful väckarklocka. En relik som inte längre klarar av att väcka mig på rätt tidpunkt. En drömanekdot från Jönköping av en studerande som fått för mycket sömn och som nu måste skynda sig till vardagen. Vi ses i mina drömmar! Om inte annat så ses vi i december!

"Nej!", svarar jag.
"Bra, du behöver inte vara rädd för oss. Vi är lugna. Många blir rädda för mig för att jag är snaggad."
"Okej, nej jag är inte rädd."
"Vad har du gjort ikväll? Ska du på fest?"
"Nej, jag har druckit några öl och är på väg hem nu."
"Var du på en fest eller?"
"Nej, jag var på Bishop Arms faktiskt."
"Du vet ingen fest i närheten?"
"Tyvärr inte."

Samtalet fortsätter...

"Jag har samma åsikter som SverigeDemokraterna på vissa delar. Dem vill få bort invandrarna. Jag vill bara minska. Se på Mona Sahlin! Hon vill ta in fler invandrare. Vi har ju så många redan. Är du svensk?"
"Ja"
"Bra. Du verkar vara en trevlig person. Jobbar du eller?"
"Pluggar nu faktiskt. Jag jobbade förut."
"Men du är väl en som är hederlig och inte lever på bidrag?"
"Jag har ju studentbidrag men jag är ingen som utnyttjar bidrag."
"Bra! Fan vad jag hatar bidragsfusk. Att föda upp en hund och sen skicka han på Polisen och sen polisanmäla dem. Det är så jävla fel i vårat samhälle idag."
"Du verkar ha en hel del åsikter och så. Får du röst i nästa val?"
"Nej, jag är bara 15. Du, jag måste nog dra. Var jävligt trevligt att träffas. Du verkar vara en jävligt schysst kille!"

Jag sätter in hörluren i örat igen och lyssnar på musik.

Tänker på Gud.

Han spelar mig ett spratt igen.

Såg nyss Pablo Francisco i Jönköping konserthus. Det pågick i 1,5 timmar. Det var tre ståupp komiker innan Pablo och de var roliga dem också men det märktes vem som var stjärnan. Känns som att jag inte behöver skratta mer nu på ett bra tag framöver. Min kvot är uppfylld.

Ikväll kanske jag tar mig iväg till någon förfest men det verkar inte vara någon samlad plan för kvällen. Antingen får jag ringa runt och fråga, eller så tar jag tillfället i akt att vara hemma då jag för en gångs skull är ensam hemma en hel helg. Har egentligen ingen aning om vad jag ska göra själv här hemma, men det får jag tänka på senare eventuellt.

I samband med att jag tog studenten för mer än två år sedan så lade jag mitt gamla poltisika jag på hyllan. Lektioner från fram för allt min far visade att jag inte alls var redo eller mogen för att kunna diskutera en längre tid med någon som hade en annan åsikt. Det brukade kunna sluta i smärre dispyter och det blev bara en sämre stämning. Jag antog att jag var ung och dum och beslutade mig att för alltid lägga det poltiska bakom mig, alternativt skjuta upp det ett antal år, beroende på professionella och privata kretsar.

Igår var jag på förfest hos Daniel. Jag gick drygt 6 km eftersom jag inte hade kontanter till bussen. I sällskap av öl och musik gav jag mig iväg. Jag mådde förträffligt bra. Munksjöbron var upplyst och dess blåa ljus fick sjöns vågar att anta en svag blå nyans. Det blåste ganska kraftigt så vågorna blev randiga i svart och blått. Det var riktigt fint.

Väl hemma hos Daniel slog jag mig ner i vardagsrummet där Daniel och Marie-Lor höll palaver. Jag lyssnade och analyserade lite. De pratade en del om politik och främst Daniel redogjorde sitt politiska ställningstagande. Nu är det giftigt tänkte jag och lade munkavel på mig själv. Till sist insåg jag att det var ett lättsamt samtal, ingen hårdför diskussion. Det var kul att lyssna, jag satt och nickade eller log helt enkelt. Daniel var intresserad av mina åsikter. Jag svarade att jag idag har så pass dålig koll både inom inrikes- och utrikespolitik att jag inte bildat mig en uppfattning. Jag förklarade anledningen till det med det första stycket som ni läste nyss. Jag trodde till en början att Daniel skulle analysera mig och placera mig i något politiskt ideologiskt fack, men det var tydligen aldrig avsikten.

När de andra skulle på krogen, passade jag på att röra mig hemåt. Jag kom dock inte så långt innan jag kände hur pass kallt det var ute. Jag unnade mig en taxi. Det ironiska eller kanske makabra med det hela var taxichauffören. Han frågade vad jag pluggar och när jag svarade "internationell ekonomi och politik", tände något till i hans ögon. En eld. Han börjar genast redogöra om alliansens finanspolitik samt förklara det medhåll och kritik som förslaget har fått. Vidare fortsätter han sin monolog med att förklara varför han hatar socialismen. "Ingen ideologi har lett till att så många människor mist sina liv". Den längsta tiden av taxiresan hem var i en stilla position. Vi (mest honom) fortsatte att prata politik efter att jag kommit fram. Har aldrig suttit så länge i en taxi i förhållande till sträckan vi åkte. Till sist avrundade jag med "Kul att du har åsikter" och klev ut i natten.

I den mörka kalla natten slog det mig. Jag saknar mitt gamla brinnande jag.

Under det senaste halvåret har en brinnande kraft tagit form inom mig. Den formen pendlar mellan allt från anarkistiska till liberala synsätt. En brinnande kraft som vill ut. Den är stark. Den stängdes in för över två år sedan men nu har den vaknat och vill ut. Jag vet inte hur länge jag kan hålla den inne.

Gud spelar mig ett spratt.

Nu är jag äntligen frisk igen!

Idag har jag varit på föreläsning och även tvättat, lagt in tvätt, renskrivit text, plockat, donat, dammsugit, handlat. En massa saker.

Äntligen har man lite energi över!

Nu börjar allvaret igen..

På allvar.

Är priset på min tågbiljett hem till Jämtland i december. Trodde aldrig jag skulle komma så billigt undan. Priset för returbiljetten återstår att se. Ska förhoppningsvis kunna hamna i samma prisklass.

Idag är jag fortfarande sjuk. Dock verkar det bli bättre. Lyckades ta mig till skolan idag. Var verkligen inget jag ville göra men eftersom det var grupparbete så fanns det inget annat val.

Imorgon ska jag försöka bli klar med två grupparbeten. Efter det är det i princip bara makroekonomin jag behöver koncentrera mig på. I politikkursen kommer vi få en hemtenta vilket gynnar mig väl. Skriva skriva skriva! I makron kommer det istället vara en tidsbegränsad tenta som skrivs på skolan där det blir en hel del matte.

De två tentorna infaller runt 10-15 oktober. Efter det startar två nya kurser. Ser fram emot det eftersom jag då ämnar vara med redan från början och plugga lite grann varje dag istället för de ovanligt sneda tidsförhållanden som pågår nu.

Bara en sådan sak att klockan nu är 00:55.

HALLÅ ERIK DITT PUCKO!!! VAD GÖR DU UPPE NU?!!

*Erik skäms och går till sängen*

Gjorde nyss en grundläggande undersökning om mitt hår på skallen. Några iakttagelser:

1. Det växer inte lika snabbt som när jag var yngre. Det är synd.

2. Här pratar vi om fler än 4 nyanser av brunt.

3. En del av de nyanserna är ljusare, nästan blekta på sina håll.

4. Hårstråna lossnar lätt.

5. Fryser jag om fingrarna så går det utmärkt att gömma dem i den varma hårbotten.

6. Kan se hårbotten lite väl tydligt under en lampa.

Slutsats:

Aldrig mer tunna ur håret. Här ska odlas päls!!