Dag Hammarskjöld

I samband med att jag tog studenten för mer än två år sedan så lade jag mitt gamla poltisika jag på hyllan. Lektioner från fram för allt min far visade att jag inte alls var redo eller mogen för att kunna diskutera en längre tid med någon som hade en annan åsikt. Det brukade kunna sluta i smärre dispyter och det blev bara en sämre stämning. Jag antog att jag var ung och dum och beslutade mig att för alltid lägga det poltiska bakom mig, alternativt skjuta upp det ett antal år, beroende på professionella och privata kretsar.

Igår var jag på förfest hos Daniel. Jag gick drygt 6 km eftersom jag inte hade kontanter till bussen. I sällskap av öl och musik gav jag mig iväg. Jag mådde förträffligt bra. Munksjöbron var upplyst och dess blåa ljus fick sjöns vågar att anta en svag blå nyans. Det blåste ganska kraftigt så vågorna blev randiga i svart och blått. Det var riktigt fint.

Väl hemma hos Daniel slog jag mig ner i vardagsrummet där Daniel och Marie-Lor höll palaver. Jag lyssnade och analyserade lite. De pratade en del om politik och främst Daniel redogjorde sitt politiska ställningstagande. Nu är det giftigt tänkte jag och lade munkavel på mig själv. Till sist insåg jag att det var ett lättsamt samtal, ingen hårdför diskussion. Det var kul att lyssna, jag satt och nickade eller log helt enkelt. Daniel var intresserad av mina åsikter. Jag svarade att jag idag har så pass dålig koll både inom inrikes- och utrikespolitik att jag inte bildat mig en uppfattning. Jag förklarade anledningen till det med det första stycket som ni läste nyss. Jag trodde till en början att Daniel skulle analysera mig och placera mig i något politiskt ideologiskt fack, men det var tydligen aldrig avsikten.

När de andra skulle på krogen, passade jag på att röra mig hemåt. Jag kom dock inte så långt innan jag kände hur pass kallt det var ute. Jag unnade mig en taxi. Det ironiska eller kanske makabra med det hela var taxichauffören. Han frågade vad jag pluggar och när jag svarade "internationell ekonomi och politik", tände något till i hans ögon. En eld. Han börjar genast redogöra om alliansens finanspolitik samt förklara det medhåll och kritik som förslaget har fått. Vidare fortsätter han sin monolog med att förklara varför han hatar socialismen. "Ingen ideologi har lett till att så många människor mist sina liv". Den längsta tiden av taxiresan hem var i en stilla position. Vi (mest honom) fortsatte att prata politik efter att jag kommit fram. Har aldrig suttit så länge i en taxi i förhållande till sträckan vi åkte. Till sist avrundade jag med "Kul att du har åsikter" och klev ut i natten.

I den mörka kalla natten slog det mig. Jag saknar mitt gamla brinnande jag.

Under det senaste halvåret har en brinnande kraft tagit form inom mig. Den formen pendlar mellan allt från anarkistiska till liberala synsätt. En brinnande kraft som vill ut. Den är stark. Den stängdes in för över två år sedan men nu har den vaknat och vill ut. Jag vet inte hur länge jag kan hålla den inne.

Gud spelar mig ett spratt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0