Tjuvstart (Ribba in med skruv)
Buss 129, Linje 4, 19.15
En sista person kliver på bussen. Överförfriskad.
Han har dock en lösning;
En stor påse med ännu flera öl.
Naturligtvis sätter han sig bredvid mig och egentligen gör det ingenting. Jag flyttar mina handskar och mumlar nåt i stil med:
"Mm, visst självklart".
Vi rullar vidare och jag tänker på vad jag ska göra i helgen. Mannen med ölen bredvid inleder en konversation med en yngre kille om hur "det inte finns någon som helst anledning till att sluta supa". Jag fortsätter se ut genom fönstret och till slut far mina tankar iväg så långt att jag är inte medveten om vad jag ser.
"Du skulle ha följt med henne där" säger gubben med en rullator mitt emot oss.
Men det är inte till mig han talar.
"Ja, jag skulle fan ha gjort det." svarar mannen med ölen och sätter handen som en pistol mot tinningen och vrider 45 grader.
"Jag är ett sånt där, vad är det man säger.. ett sånt där stolpskott", fortsätter han.
"Ja just det, ett stolpskott! Det var ett riktigt bra ord. Eller en ribba in med skruv!"
De båda skrattar hejdlöst och det är nu jag inser att jag kommer få lyssna på ett märkligt samtal.
De fortsätter dra några vitsar om fotboll utan någon som helst poäng. Ibland kanske det inte behövs. De skrattar ändå.
"Vet du vad jag sa till målvakten när jag la en straff? Jag sa 'ta den här' men det gjorde han inte så jag frågade varför han inte tog den'" säger gubben med rullatorn.
"Det var en skruv sa målvakten" avslutar han med.
De blandade skratten ifrån gubbarna når oanade höjder. Snart inleder dem med att bara brista ut i fotbollstermer utan något som helst sammanhang. Ibland kanske det inte behövs. De skrattar ändå.
"Jag har spelat i alla möjliga grenar samtidigt. Fotboll, handboll och så här mycket hockey" säger mannen med ölen och visar ett vagt utrymme mellan tummen och pekfingret.
"Aha, så du var en riktig lirare en gång i tiden" säger gubben med rullatorn och visar intresse. Han frågar genast ifall mannen med ölen kommer ihåg Jocke Halvarsson.
Dessvärre är mannen med ölen ifrån Stockholm och flyttade till Östersund först 91. En Halvarsson med Jocke i förnamn finns inte i hans minnesbank.
Istället pratar dem om Honken och andra gamla lirare inom fotboll och ishockey.
Till sist är det tid för mannen med rullatorn att kliva av buss 129, linje 4. Han förklarar på väg ut att han ska på ett sjukbesök, "som det heter i mina kretsar".
Mannen med ölen tar notis om mig och förklarar att han är sugen på att ta en öl och sätta sig längst bak i bussen. Han vrider huvudet bakåt.
Något får honom att ändra sig.
"De pratar så konstigt språk där" förklarar mannen med ölen.
Jag tittar bakåt i bussen.
"Aha, jag förstår" säger jag.
Några invandrare sitter och pratar på sitt modersmål.
Istället pratar mannen med ölen med mig om hur gott och skönt det är med att dricka öl och att bli alkoholist.
"Nu vågar jag" säger han till sist och sätter sig längst bak i bussen.
Jag tänkte på vad mannen med ölen nyss pratade om och det mesta var så klart nonsens.
Men en sak var säker.
...
Jag blev fan sugen på öl.
En sista person kliver på bussen. Överförfriskad.
Han har dock en lösning;
En stor påse med ännu flera öl.
Naturligtvis sätter han sig bredvid mig och egentligen gör det ingenting. Jag flyttar mina handskar och mumlar nåt i stil med:
"Mm, visst självklart".
Vi rullar vidare och jag tänker på vad jag ska göra i helgen. Mannen med ölen bredvid inleder en konversation med en yngre kille om hur "det inte finns någon som helst anledning till att sluta supa". Jag fortsätter se ut genom fönstret och till slut far mina tankar iväg så långt att jag är inte medveten om vad jag ser.
"Du skulle ha följt med henne där" säger gubben med en rullator mitt emot oss.
Men det är inte till mig han talar.
"Ja, jag skulle fan ha gjort det." svarar mannen med ölen och sätter handen som en pistol mot tinningen och vrider 45 grader.
"Jag är ett sånt där, vad är det man säger.. ett sånt där stolpskott", fortsätter han.
"Ja just det, ett stolpskott! Det var ett riktigt bra ord. Eller en ribba in med skruv!"
De båda skrattar hejdlöst och det är nu jag inser att jag kommer få lyssna på ett märkligt samtal.
De fortsätter dra några vitsar om fotboll utan någon som helst poäng. Ibland kanske det inte behövs. De skrattar ändå.
"Vet du vad jag sa till målvakten när jag la en straff? Jag sa 'ta den här' men det gjorde han inte så jag frågade varför han inte tog den'" säger gubben med rullatorn.
"Det var en skruv sa målvakten" avslutar han med.
De blandade skratten ifrån gubbarna når oanade höjder. Snart inleder dem med att bara brista ut i fotbollstermer utan något som helst sammanhang. Ibland kanske det inte behövs. De skrattar ändå.
"Jag har spelat i alla möjliga grenar samtidigt. Fotboll, handboll och så här mycket hockey" säger mannen med ölen och visar ett vagt utrymme mellan tummen och pekfingret.
"Aha, så du var en riktig lirare en gång i tiden" säger gubben med rullatorn och visar intresse. Han frågar genast ifall mannen med ölen kommer ihåg Jocke Halvarsson.
Dessvärre är mannen med ölen ifrån Stockholm och flyttade till Östersund först 91. En Halvarsson med Jocke i förnamn finns inte i hans minnesbank.
Istället pratar dem om Honken och andra gamla lirare inom fotboll och ishockey.
Till sist är det tid för mannen med rullatorn att kliva av buss 129, linje 4. Han förklarar på väg ut att han ska på ett sjukbesök, "som det heter i mina kretsar".
Mannen med ölen tar notis om mig och förklarar att han är sugen på att ta en öl och sätta sig längst bak i bussen. Han vrider huvudet bakåt.
Något får honom att ändra sig.
"De pratar så konstigt språk där" förklarar mannen med ölen.
Jag tittar bakåt i bussen.
"Aha, jag förstår" säger jag.
Några invandrare sitter och pratar på sitt modersmål.
Istället pratar mannen med ölen med mig om hur gott och skönt det är med att dricka öl och att bli alkoholist.
"Nu vågar jag" säger han till sist och sätter sig längst bak i bussen.
Jag tänkte på vad mannen med ölen nyss pratade om och det mesta var så klart nonsens.
Men en sak var säker.
...
Jag blev fan sugen på öl.
restart
090302
