helgernas oundvikliga ångest
Jag hatar helger! Äntligen är helgen över!
Är knappast många 22-åringar som jublar åt något sådant. Att en måndag nalkas är för många laddat med ångest. För mig är det tvärtom sedan jag flyttade ner till Jönköping. Jag är bosatt här för att studera. För att lära känna nya människor. Jag har ett syfte.
Nästan varje helg är för mig fylld av tristess och allt är bara meningslöst. Flera i klassen åker hem på helgerna (Borås, Skövde o.s.v.) och de som bor i Jönköping är hemma hos sig och degar. Ingen gör någonting, och flera av oss klagar om detta varje måndag. Samtidigt ses man mycket i skolan och umgås med varandra enbart på veckodagarna och det är kanske tillräckligt för många. Faktum är att jag träffar nästan aldrig en klasskamrat på en helg. Varje gång som några har varit här på besök eller att jag hälsar på någon, så har det varit på en veckodag. Ofta i samband med att dagens sista föreläsning är avslutad.
Jag trivs väldigt bra i skolans lokaler. Dricker mycket hellre en halvdan kaffe för 6 kronor än en 17-kronors kaffe på stan. Ibland när vi tar en paus från plugget och bara sitter och pratar brukar jag säga "Åh, vad skönt det är att bara sitta". Man behöver inte ens säga något vettigt eller analysera något intressant. Att bara sitta och tänka är riktigt främjande på skolan. Här hemma resulterar sådant mest i dysterhet.
Helgerna fyller sin funktion om jag har kläder att tvätta eller en våning att städa. Då är det en utmärkt paus från allt annat och man kan vara noggrann och ta god tid på sig. Men så fort som jag ägnar mig åt spel eller en film så får jag alltid en stark känsla att jag borde göra något helt annat. Plugg? Tycker att jag måste få vara ledig på helgerna då jag pluggar på veckodagarna. Istället befinner jag mig på andra våningen i ett gult hus som är placerat i en grå, tråkig och meningslös tillvaro. Jag blir trött och har ingen energi. Ingen entusiasm, ingen vilja. Istället blir det tafatta försök till att göra något roligt. Spelar jag eller ser en film är jag underhållen i en timme eller två men efter det? Hur fyller jag nu ut de resterande timmarna? Det är sådana här tillfällen då jag saknar Pilis och Östersund som mest. Då det alltid finns någon som jag kan prata eller rent av umgås med.
I förmiddags låg jag och drog mig i sängen. Somnade om. Vaknade 12.00. Låg kvar en kvart till. När jag reste mig upp slog det mig. Det är ju söndag.
Varför fick jag inte vakna upp på måndagen istället?
Är knappast många 22-åringar som jublar åt något sådant. Att en måndag nalkas är för många laddat med ångest. För mig är det tvärtom sedan jag flyttade ner till Jönköping. Jag är bosatt här för att studera. För att lära känna nya människor. Jag har ett syfte.
Nästan varje helg är för mig fylld av tristess och allt är bara meningslöst. Flera i klassen åker hem på helgerna (Borås, Skövde o.s.v.) och de som bor i Jönköping är hemma hos sig och degar. Ingen gör någonting, och flera av oss klagar om detta varje måndag. Samtidigt ses man mycket i skolan och umgås med varandra enbart på veckodagarna och det är kanske tillräckligt för många. Faktum är att jag träffar nästan aldrig en klasskamrat på en helg. Varje gång som några har varit här på besök eller att jag hälsar på någon, så har det varit på en veckodag. Ofta i samband med att dagens sista föreläsning är avslutad.
Jag trivs väldigt bra i skolans lokaler. Dricker mycket hellre en halvdan kaffe för 6 kronor än en 17-kronors kaffe på stan. Ibland när vi tar en paus från plugget och bara sitter och pratar brukar jag säga "Åh, vad skönt det är att bara sitta". Man behöver inte ens säga något vettigt eller analysera något intressant. Att bara sitta och tänka är riktigt främjande på skolan. Här hemma resulterar sådant mest i dysterhet.
Helgerna fyller sin funktion om jag har kläder att tvätta eller en våning att städa. Då är det en utmärkt paus från allt annat och man kan vara noggrann och ta god tid på sig. Men så fort som jag ägnar mig åt spel eller en film så får jag alltid en stark känsla att jag borde göra något helt annat. Plugg? Tycker att jag måste få vara ledig på helgerna då jag pluggar på veckodagarna. Istället befinner jag mig på andra våningen i ett gult hus som är placerat i en grå, tråkig och meningslös tillvaro. Jag blir trött och har ingen energi. Ingen entusiasm, ingen vilja. Istället blir det tafatta försök till att göra något roligt. Spelar jag eller ser en film är jag underhållen i en timme eller två men efter det? Hur fyller jag nu ut de resterande timmarna? Det är sådana här tillfällen då jag saknar Pilis och Östersund som mest. Då det alltid finns någon som jag kan prata eller rent av umgås med.
I förmiddags låg jag och drog mig i sängen. Somnade om. Vaknade 12.00. Låg kvar en kvart till. När jag reste mig upp slog det mig. Det är ju söndag.
Varför fick jag inte vakna upp på måndagen istället?
Kommentarer
Trackback
