grubbelsmurf

Igår kväll ställde jag min väckarklocka på 08.00. Idag kl 08.00 ringer klockan och jag tar mig upp. Jag hör en del oväsen från något vägarbete utanför och tänker att jag ändå inte kan somna om igen. Jag kliver upp och går iväg några steg och tar upp min mobiltelefon. Kollar på displayen..

12.57

12.57??!!! Jag går snabbt runt i huset och letar fler källor som visar tiden. Alla är drygt kl. 13. Jag svär för mig själv. Idag var ju den dag som jag skulle upp tidigt och börja plugga intensivt nu i nästan 20 dagar. Å andra sidan kunde jag inte hjälpa att min väckarklocka är dum i huvudet. Ska nog inte använda den mer.

Det enda roliga med att försova sig för min del är att jag brukar drömma om än mer konstiga saker.

Jag åkte runt i en stad och letade efter ett sjukhus. Körde upp mot de högre höjderna i staden så att jag kunde få en överblick. Såg inget rött kors eller annat som kunde indikera ett sjukhus. Efter att ha kört runt ett bra tag så parkerar jag bilen. Jag kliver ut och börjar gå förbi andra parkerade bilar. Ett antal tröjor hänger på de mest märkliga sätt både på bilarna och längs den gata jag följer.

Jag ska precis knacka på en dörr då en tjej kommer ut. Det är Aidas syster tänker jag och räcker fram handen. Jag hälsar och förklarar att vi träffats tidigare. Hon fortsätter ner för trappan och traskar vidare åt vänster. Jag vrider huvudet mot dörren igen. Den står på glänt. Var så längesen jag var här, kan ju inte bara gå in tänkte jag och tryckte på ringklockan. Ut kommer Aida men hon ser inte ut som mitt minne av henne. Hon hade mycket ljusare hårfärg och såg inte särskilt glad ut. Jag börjar:

"Jag är här för att hämta min tvätt."
"Den hänger där ute."
"Jag vet, jag såg det på vägen hit. Du tycks aldrig sluta förvåna mig."
"Vadå? Det fick ju inte plats här hemma." Hon skrattar. Nu började jag känna igen henne.
"Aja. Jag kände på några tröjor som var torra så det är lugnt."
"Men, ska du inte vara med oss ikväll? Några av oss har redan börjat."
"Börjat?"
"Ja."
"Med vad?"
"Men ååhhh, ditt pucko! Fest så klart!!"
"Jaha...."

Jag lyssnar. Inifrån lägenheten hör jag porslin och bestick som vidrör varandra. Jag undrar hur pass sofistikerad deras tillställning är ikväll.

"Jag ska först hem med tvätten, sen göra mig iordning så kanske jag åker in sen."
"Oookej." säger hon med besviken min.

Jag går tillbaka samma väg som jag kom. Går till en nyare bil och ser på min tröja. Jag ler. Att hon alltid kommer på lösningar. Bara den övre halvan av min tshirt syns. Resterande halvan är nedtryckt mellan förardörren och glaset på samma dörr. Jag fattar tag med båda händerna, rycker i tröjan. Efter några ryck får jag loss tröjan men då gick billarmet igång. Jag skyndar mig snabbt till bilen framför. Låser upp och sätter mig. Vrider om nyckeln och jag blir så nöjd att det är min brors gamla Opel Kadett som låter så mycket. Billarmet hörs knappt längre och jag ger mig ut på Rådhusgatan.

Jag kör ut på Frösön och jag ler hela tiden åt körkänslan. Var så längesen jag körde en bil i överhuvud taget. När jag väl tar mig ut på Vallaleden så är jag i en annan stad. Kör runt några kvartér innan jag svär högt:

"Vart fan är det jävla sjukhuset?!!!!"

Och där ringer en röd gammal ful väckarklocka. En relik som inte längre klarar av att väcka mig på rätt tidpunkt. En drömanekdot från Jönköping av en studerande som fått för mycket sömn och som nu måste skynda sig till vardagen. Vi ses i mina drömmar! Om inte annat så ses vi i december!