grubbelsmurf

Hur kan man vara pigg...

Hur kan man sätta sig i timmar och plugga...

Hur kan man laga mat...

Hur kan man skriva ett vettigt inlägg...

...när man har 40-graders feber?

I fredags insåg jag det kommande allvaret med studierna. Jag låg efter helt enkelt. Å andra sidan verkade nog de allra flesta göra det. Kan bero på att vi är oerfarna på det här området.

I förrgår snackades det en del i klassen om att det var förfest hos Noopur och sedan utgång och jag kände verkligen att jag inte kunde. Jag fick kommentarer som:

"You're gonna study during a friday night?"
"Kom igen! Klart du ska med!"

Beslutade mig för att åtminstone fundera på saken och följa med några till Systembolaget. Tänkte köpa några öl så att jag åtminstone hade något att dricka vid behov. Jag plockar på mig sex öl innan Mareike kommer in. Hon synar mig direkt.

"So, you really are coming."
"Well, I haven't decided. It's always good to have some extra beers at home" svarade jag.
"Yeah, right. So you will be coming then."
"Well... yeah I guess" sa jag och log åt att hon log.

Jag åkte hem och läste Stieg Larssons sista bok Milliennium-trilogin. Mycket som återstod av boken men fanns ingen tid. Gjorde mig i ordning och åkte buss in igen. Jag ville klä mig lite annorlunda denna gång. Det blev ett par helvita jeans, svart tunn tröja med bred krage och något längre ärmar en än normal t-shirt. Ovanpå den valde jag att bära en vit tröja med huva utan ärmar. Som en väst ungefär. Jag kammade allt hår bakåt och tog på mig en keps jag köpte i Bulgarien förra året. Passade även på att byta ut min beiga jacka och bytte istället till en vit jacka från Armani.

Fick en del kommentarer om min klädstil för kvällen vilket var kul. Antingen var det att min jacka var "cool" eller en allmän förfrågan om det var min klädstil på skolan eller på förfesten som egentligen speglade min personlighet.

"Ingen av dem är per definition 'jag'. Men den här klädseln är nog mer jag än hur jag är klädd i skolan. Du vet, du är där för att bara lyssna på en föreläsning och åker hem efteråt och börjar plugga. Man tar på sig nåt lite snabbt innan man går till bussen" förklarade jag.

En stund senare kommer en relativt lång tjej in i lägenheten. Längre än mig. Kanske är det hennes klackar. Hon hälsar glatt på Micke som sitter bredvid mig. Hon sätter sig på soffan till höger om mig och därmed sitter jag i mitten av oss tre. Hon utbyter några ord med Micke samtidigt som min hjärna går på högvarv. Korea? Nej.. Indonesien? Hmm. Inte Japan. Kina? Knappast. Måste vara Asien någonstans.

Det gick inte att placera henne. Hon såg riktigt bra ut och var denna kväll propert klädd i svart och vitt med en svart liten hatt på huvudet. Mitt i mina tankar uppfattar jag ett ord från omvärlden.

"Japan".

Jag vaknar till liv. Inser att det ordet nämndes i konversationen där jag satt.

"Åh, man skulle åka till Japan igen" sa jag för att tillföra något till samtalet.

Plötsligt får jag en sån uppmärksamhet från hon bredvid mig. Hon pratar om hur hon vill åka till Yokohama och plugga en termin. Hon vill veta allt om Japan. Hon näst intill borrar igenom mig med sin blick som alldeles glänser av intressant och brinnande lyster. Jag blev helt tagen och insåg att jag nästan blev knäsvag.

Vi pratar i över en timme. Jag förklarade skillnader mellan svenskar och japaner. Hur saker fungerar olika och allt mellan himmel och jord. Hon är nästan "för intresserad" tänkte jag. Vi skrattade, vi instämde, vi log. Alla andra i rummet kom i andra hand. I sanningens namn var jag nog nära att trilla dit. Jag påminde mig själv. Det var inte mig personligen hon var intresserad av. Det var min resa till Japan.

Hon reser sig upp och går iväg. Genast kommer jag på ett dussin saker jag kan prata om. Skulle kunna diskutera om Japan i timmar. Mitt hjärta slår snabbare. Jag lägger i huvudet upp minst 6-7 saker jag måste ta upp med henne. Jag får inte vara tråkig. En stund senare hämtar jag en öl till och pratar med några i köket. Återvänder till min stol lite senare. Hon är inte tillbaka än.

Jag frågar Daniel (en av världens trevligaste människor jag träffat) om han sett var hon tog vägen. Jag förklarar vem jag pratar om och han trodde att hon gick till studentrummet mitt emot. Vi går dit och träffar några andra bekanta ansikten men hon var inte där. Jag gav upp och ägnade resterande tid till att lära två tyskar ett antal svenska ord. Jag skojar om att om de lär mig tyska så ska jag lära dem svenska. Växlar också några ord med norrlänningarna i köket. Vi återupprättade vår lilla hörna. Peter (Skellefteå) går iväg 20 sekunder för att sedan komma tillbaka och säga

"Jag kände mig inte trygg där ute".

Jag skrattade hejdlöst. På något sätt sa det verkligen allt om en norrlänning om man får dra hårda sterotypa linjer. Senare var det dags för alla 20-30 personer att gå ner till centrum för att gå in på Centrum Bar. Jag tränger mig fram till tjejen från Örnsköldsvik.

"Du, här nere är det inte så uppskattat att göra så!"
"Vad? Att tränga sig?"
"Ja"
"Tror du att nån la märke till det?"
"Nej"
"Då så".

Väl där inne hänger jag in jackan och intar dansgolvet med några tyskar och svenskar. Vi har roligt. Jag tar fram kameran men de flesta bilder blir suddiga eller dåliga på andra sätt. Till sist dyker en tjej upp intill oss. Det är hon!

Vår grupp sätter sig i en soffa i ett hörn intill dansgolvet. Jag pratar med Daniel om den utbildning jag valt. Känner mig inte helt säker och lägger till "funderar på att hoppa av" för att ge eftertryck. Han ser genast nedstämd ut och förklarar att han fått en liknande formulering dagen innan för intervju till en studentkatalog. Han förklarar med flera argument varför jag valt rätt. Kändes genast mycket bättre. Hade gått i djupa funderingar i nästan en vecka men nu kändes allt bättre igen. Han såg märkbart gladare ut när jag sa att allt kändes bra igen.

Till sist är det bara jag och Micke kvar i soffan. Ingen verkar komma tillbaka. Jag ger upp. Vi kommer överrens om att äta kebab och lämnar således nattklubben. Skickar sms till Emanuel och Daniel om att vi ska äta. Utanför entrén möter vi Noopur och Johan. De är hungriga men vill vänta lite längre säger dem, men ändrar sig några minuter senare. Några andra hungriga dyker också upp, däribland den asiatiska tjejen. Vi går in på restaurangen, beställer och väljer ett långbord för drygt åtta personer. Kring bordet pratar vi om allt möjligt, dock inte Japan eftersom alla deltar i samma samtal.

Alla var trötta, även jag men jag ville verkligen inte hem och sova. Jag ville på en efterfest. Inte för att dricka mer utan för att jag kände mig onaturligt social och ville prata med någon in på småtimmarna. Det blev inte så. Vi splittrades. Alla skulle hem och sova. Den asiatiska tjejen sa att hennes buss till Husqvarna skulle gå inom 10-15 minuter.

"Jag ska åt samma håll" svarade jag.
"Bor du också i Husqvarna?"
"Nej, jag bor i Liljeholmen. Du vet vid beachvolleyboll plan?"

Vi lämnar restaurangen och ställer oss vid busshållplatsen. 10 minuter kvar till bussen. Äntligen kunde vi fortsätta prata mellan fyra ögon.

---

Igår hade jag planerat att plugga i drygt 8 timmar eftersom jag var på krogen under fredag natt. Det blev istället en timme på hela lördagen. Final Count.

Jag får skylla på Stieg Larssons sista del i trilogin. Jag har nog nästan aldrig varit så totalt uppslukad av en bok. Jag stängde genast av datorn och satte på kaffe. Det skulle bli en lång kväll. Jag behövde få ur boken ur hjärnan för att ens kunna koncentrera mig på studier resonerade jag och bestämde mig därmed för att sträckläsa drygt 400-500 sidor.

Drygt 75 % in i boken blev det för spännande. Inte läskigt. Spännande. Jag skakade som ett asplöv. Kände obehag över bröstet och började hyperventilera. Kände mig plötsligt väldigt ensam och behövde någon att prata med. Finns fyra personer jag kan ringa en sån här gång. Problemet var att klockan var 23 på kvällen. Eftersom jag var lite orolig över min fysiska hälsa så ringde jag min mor. Vi gjorde något vi aldrig gjort tidigare. Vi pratade i över en timme i telefon. Var länge sen jag pratade så länge på telefon med någon. En eloge till min mor som orkade med sin son och hans bekymmer så pass sent.

24.10 fortsätter jag läsa.

02.56 är jag klar.

Extas!!

Lägger undan boken och önskar innerligt att det var jag som hade skrivit böckerna. Jag undrar om jag någonsin kommer läsa en sådan tät skildring med intriger och vändpunkter. Jag har läst böcker med mer utförlig miljöbeskrivning, skarpare dialoger etc men jag har nog aldrig läst en bok eller trilogi med en så omfattande och genomtänkt story.

Handlingen känns verkligen "once in a lifetime".

Idag är det söndag och jag kan äntligen lägga boken åt sidan för att på allvar börja läsa kurslitteratur. Jag har alltså tre böcker som jag måste läsa parallellt plus några kompendier. Jag kommer inte finnas på msn eller skype på ett antal dagar. Min telefon kommer dock vara igång.

Erik goes stealthmode

--

Inlägget om det konstiga ordet blev tyvärr framflyttat. Kanske tar upp tråden igen en annan gång.

Lyckades ta mig upp 08.30 idag. För mig är det en bedrift eftersom jag såg på fotbollsmatchen igår och drack konjak. Den så kallade "Ödesmatchen" var allt annat än intressant. I smyg hejade jag lite på Malta eftersm jag var den enda i lägenheten som inte var intresserad av hur matchen skulle gå. För mig kunde lika gärna Malta vinna för att få slippa den mediecirkus som uppstår när Sverige är med i fotbolls-VM. Det tycks ligga i svenskarnas natur att ta ut saker och ting i förskott och direkt drömma om guld och annat krams. I min värld får de gärna missa VM så att alla journalister får hålla tyst i fyra år till. (Måste vara tankegångar jag ärvt från min far).

Får bli ett längre inlägg om den saken en annan gång.

Snart väntar två timmars Political Science, och efter fyra "håltimmar" är det Macroeconomic Principles. Under de fyra timmarna ska jag göra några uppgifter från en kursbok och om tid finns även påbörja teorilektioner för segling. En i klassen är från Skaftö och enligt honom själv är han "äckligt duktig på att segla". Han ska alltså lära mig konsten att segla. Jag hoppas vi kommer igång. Själv har jag varit intresserad av att lära mig segla, sedan Stig Helmer gjorde bort sig i SOS - Segelsällskapsresan. Vore kul att lära sig något annat utöver det som jag lär mig inom skolkurserna.

Känner jag har en hel del att skriva men måste tyvärr masa mig ner till bussen. Nästa inlägg kommer hamna om ett ord jag har svårt att förstå.

I helgen var jag alltså i Lysekil som ligger norr om Göteborg, ute vid västkusten. Beläget på en halvö med mängder av klippor och vatten. En trevlig liten stad. Den första skymt jag såg från bussen var ett litet industriområde och jag var inte helt övertygad. Tre sekunder senare svänger bussen åt höger och då uppenbarar sig en riktigt fin utsikt. En stad med hög höjdskillnad och där framför allt den magnifika kyrkan utmärker sig. Som tur var gick jag aldrig runt på egen hand i staden. Jag hade garanterat gått vilse. Små gator med höga hus, alternativt lägre hus som är högt belägna, vilket gjorde att jag inte såg så mycket åt sidorna, såvida jag inte var vid ett mer öppet område.

Begav mig till Lysekil för att hälsa på en barndomsvän. Hade egentligen planerat att åka dit nästa vår någon gång men en förfrågan om att jag skulle hälsa på med kort varsel dök upp och fem dagar i rad utan föreläsningar var egentligen allt jag behövde veta för att ge mitt svar.
Var egentligen inte länge sen jag träffade henne. Hon hjälpte mig och Jens bland annat med att städa ur lägenheten innan flytten. Dock hann vi knappt talas vid på tu man hand, det kändes bara krystat och dessutom var det mycket som skulle packas och städas.

Nu fanns det alltså tid. Det var väldigt avkopplande att få komma till en sådan lugn liten stad. Lysekil kändes verkligen gammaldags och det var bara positivt. En avstickare från vardagen. Kändes faktiskt som en semester. Mer konkret har jag i helgen bland annat:

¤ Suttit i en kundvagn från Bauhaus
¤ Sett två och en halv filmer
¤ Ätit en kladdkaka, innehållandes alger (vätska) istället för ägg
¤ Fått inspiration och några tankeställare

Imorgon har jag inga föreläsningar. Ska försöka ta mig upp tidigt och efter att ha hållit en bra dygnsrytm nu i helgen så ska det nog gå vägen.

Några bilder från helgen:






"The broad shape of the distant hills can be seen but not the dead ground in between"

Imorgon kl 12.35 beger jag mig till västerut. Finns fyra personer jag vill besöka när jag beger mig västerut från Jönköping. Tre av dem bor i Göteborg.

Efter en 2-timmars bussfärd kommer jag hamna i Göteborg. Där kommer jag vara i hela... 35 minuter. För att ta en annan buss som går norrut.

I Göteborg bor Anders, Martin och Niklas. De två första av dem hade jag tänkte kontakta inom en snar framtid angående ett besök från mig. Tänkte mig oktober eller november kanske.

Min ursprungliga plan var: i höst: Göteborg. Nästa vår: Norr om Göteborg.

Men som man säger Anders och Martin:

"Hoes before bros!"

Eller?

Utöver bussturen nyligen så har jag faktiskt lyckats med två saker till. Två liknande saker.

Vi börjar med att gå tillbaka en vecka.

Det är torsdag kväll. Jag och Micke ska bege oss söderut i staden för att hitta en förfest. Vi ställer undan våra toma ölflaskor och går ut genom rumsdörren. Han stannar för att stänga och låsa dörren. Precis när han vridit om nyckeln så händer något otroligt.

Jag får två metallplattor från taket rätt i skallen. Ni vet såna där avlånga ventilationsplattor med en massa små hål i? Micke bara skrattar och frågar:

"Hur fan bär du dig åt?"
"Alltså, Micke. Jag måste ha värdelös karma!"

Det gjorde ganska ont men fick inga sår. Bara en sårad själ.

----

Igår.

Jag var här hemma och förberedde mig på att åka in till skolan. Jag går in i duschkabin och efter åt drar jag draperiet åt sidan. Jag tar ett riktigt snett steg (såg nog ut som ett fyllesteg) med högerfoten och råkar slå i kabinväggen. Sidväggen trycks ut och vad händer?

Jo. Jag får en jävla stång med ett kallt och blött draperi i huvudet och draperiet lägger sig som en kall trasa över mig. I en sekund är jag ultraförbannad men inser att det är ganska kul ändå.

----

Har i efterhand börjat överväga om man skulle köpa en hjälm som jag alltid kan gå runt med. Eventuellt måste även armbågsskydd, knäskydd och en suspensoar införskaffas.

Många av er känner till att jag lätt blir tankspridd eller rent av disträ vissa gånger. Sedan jag började på McDonalds har jag varit en riktig sterotyp av en person som glömmer saker. Allt från var man lagt sina föremål till det man ska komma ihåg att ta med sig när man lämnar sitt hem. Jag har ställt in ett tomt glas i kylen, slängt en smörkniv i onödan och liknande. Har dessutom tappat några glas i mina dagar.

Sedan jag slutade på McDonalds har det gått desto bättre men ränderna går aldrig ur.

Det fick jag erfara nu ikväll.

Planen var enkel. Att hälsa på Emanuel. Att bege sig från punkt A till B i en stad via dess kollektivtrafik.

Jag skulle alltså åka 1:ans linje från Liljeholmen till Råslätt. Från nordöst till sydväst. Resan skulle ta 30 minuter uppskattade jag och satte mig längst bak i bussen.

Efter drygt en minut var jag uttråkad och tog upp min nya telefon. Ändrade inställningar i 2-3 minuter innan jag hittade Sudoku. Var länge sedan jag trixade och klurade med siffrorna i sudoku men anser mig själv vara över snittet så jag valde svårighetsgraden "svår". Det skulle jag inte gjort.

Emanuel skulle möta mig vid hållplatsen. Han sms:ar efter ett tag och frågar var jag är. Jag svarar att jag precis svängt av motorvägen.

Åter till sudokun. Fastnar ungefär halvvägs men extra koncentration hjälper mig att ta mig vidare. Fyller i fler siffror. Stimulansen är hög och jag avancerar framåt.

Ett tag senare svänger vi i en korsning och jag ser ut genom fönstret. Hundratals bussar uppradade snyggt och prydligt. Börjar precis inse att jag missat slutstationen. Chauffören har precis stängt av motorn och klivit ur sin förarstol. Jag joggar framåt och frågar:

"Ursäkta är det här Råslätt?"
"Somnade du?"
"Nej, jag fipplade med mobilen"
"Jaha"
"Är det långt till Råslätt?"
"Råslätt är 6-7 kilometer bort.." säger chauffören och lägger till "minst".

Jag tar snabbt upp telefonen. Förklarar läget för Emanuel. Att jag måste befinna mig söder om Råslätt, alltså den absoluta södra gränsen av staden. Kanske utanför till och med. Hoppas att Emanuel kan ta bilen och hämta mig. Chauffören kommer tillbaka och jag lägger snabbt på. "Ringer upp igen snart"...

"Har du råd med taxi?", undrar chauffören.
"Ja, men vill helst inte betala det"
"Jag har bil. En taxi skulle ta 350 kronor. Har du 250 spänn?"
"Nej", svarar jag med tydlig stämma. Inser var detta försöker leda.
"200?"
"Nej, jag har bara småkontanter plus mitt kort"
"Aha"

Litar inte ett dugg på honom. Kan omöjligt kosta så mycket när jag nyss missade stationen. En kvinnlig chaufför dyker upp som kom med en annan buss.

"Söker du någon?" frågar hon.
"Nej, jag åkte för långt med bussen. Ettans linje."
"Var skulle du nånstans?"
"Råslätt".
"Hmm... gå genom grinden där. Sen går du vänster och följer vägen tills du ser en hållplats. Det är inte långt. Därifrån kan du åka tillbaka med samma linje."
"Tack så mycket!"

Sagt och gjort. Ett bra tips. Jag följer vägen och ringer åter upp Emanuel.

"Tja, du... träffade en annan nu. Var bara att följa en väg här så kommer jag till hållplatsen så jag kan åka tillbaka."
"Tillbaka? Slutstationen är ju här i Råslätt. Bussen åker ju tillbaka sen."
"Gör den?
"Ja"
"Skumt... vänta lite! Nu ser jag en hållplats. Ska se om det finns en karta."
"..." Han blir tyst.
"Här! Men där jag är tycks inte vara med på kartan. Jag måste vara precis söder om kartan."
"Är du säker?"

Mitt inne i samtalet inser jag att jag kan kolla på skylten för att se vilken station jag står vid.

Precis här kommer den största överraskningen för mig på riktigt länge.

Rosenlund.

Rosen JÄVLA Lund.

"Emanuel?"
"Ja?"
"Nu kommer du vilja slå mig."
"Vadå?"
"Vet du var jag är?"
"Nej"
"Jag är fan vid Rosenlund. Jag är inte ens en kilometer hemifrån."
"HAHAHAHAHAHAHA, du skojar!"
"Det är sant!" svarar jag och står där med öppen mun.

Emanuel skrattar så han storknar. Vi båda inser det det makabra i det hela. Jag åkte först nästan en hel busslinje. Jag hade alltså helt missat att bussen stod HELT still i 10 minuter vid slutstationen innan den rullade tillbaka. På vägen tillbaka har jag alltså passerat mängder av stationer. Passagerare har klivit på och klivit av. En display har tydligt visat nästa station, samtidigt som en röst i högtalarna har sagt namnet på kommande hållplatser.

Summa summarum var jag alltså längre ifrån dit jag skulle än när jag först klev på den förbannade bussen.

Fanns verkligen inte ord för att beskriva det hela. Det kunde tydligen inte Emanuel göra heller.

Han var upptagen med att skratta ihjäl sig.

Efter ca. 8 minuter dyker nästa buss upp. Sätter mig längst fram, spärrar upp ögonen och försöker ägna den ynkaste lilla uppmärksamhet till min telefon. Efter drygt 20-25 minuter är jag äntligen framme. Klockan har redan börjat bli mycket. (Inte undra på efter att ha åkt minst tre gånger så långt än planerat.)

Emanuel fick en skrattattack bara han såg mig. Förklarar att alla kommer att få veta det här och att det är något jag kommer få höra mycket de kommande tre åren. Själv tyckte jag att hela situationen var lika kul som honom (nåja, nästan).

Väldigt roligt i efterhand och kommer nog själv aldrig glömma bort det.

Kvällen gick senare som planerat. Vi kopplade hans laptop till hans nyinköpta TV och sträckkollade en del anime. 24.10 gick sista bussen och den klev jag på. Satte mig åter längst fram med vaksamma ögon.

Hur det gick?

Jodå, nog sitter jag här åter igen och hamrar på tangentbordet. Ett inlägg på bloggen, en anekdot från en Smålandskväll.

Signerat ett orginal från Jämtland.

+ dålig sömndisciplin
+ spontana beslut
+ sollow growth model
+ inköp
+ uttag
+ rss feeds
+ fastande mage
+ bollar i luften

= STRESS

Idag ska jag ta det desto lugnare. Ska hänga med Sara och Emanuel och förhoppningsvis få en del uppgifter i kursboken avklarade.

Tack för mig.

Har egentligen bara haft ett enda bakslag sen jag flyttade ner hit till Jönköping. Jag vet inte alls hur det kom sig men det var igår kväll. Satt vid datorn och kopplade av. Plötsligt känner jag ett djupt obehag kombinerat med någon slags avundsjuka. Ställer mig vid fönstret och ser ut över ett regnigt landskap. Känner en annorlunda form av ilska och lägger mig på rygg på sängen. Mina ögon tåras. Jag drar långsamt i mitt hår och tänker igenom.

Vrider och vänder.

Rätar ut.

En stund senare känner jag mig glad. Uppåt. Pigg.

Sätter på kaffe och väljer ett av 47 alternativ som jag kan använda kvällens sista timmar till. Valet blir Amelie från Montmartre. Fantastisk film.

Efter filmen var jag fortfarande glad. Istället för att sova chattar jag en del med Emanuel och John.

Inser att jag är så himla grym och bra. Blir riktigt partysugen.

Några timmar för sent en annars så stillsam lördagkväll.

Efter en riktigt trevlig kväll igår med pepparstek, öl (8 toalettbesök igår, normalt?), och palaver så kändes denna dag som en dag då jag bör göra någon nytta. Jag har diskat, plockat, och sorterat en massa filer på datorn. Till sist hamnade jag på blocket för att leta upp en lämplig cykel att införskaffa.

Hittade till sist en cykel i Husqvarna. Tog bussen till närmaste station och orienterade mig sedan sydöst för att till sist hamna vid rätt gata. (Om jag får skryta lite grann så vet jag alltid var jag har mina väderstreck). Cykeln kostade 300 kr vilket var helt okej tyckte jag.

Cykelturen hem gick bra men min kondition tog ut skilsmässa i början av decenniet. För er som har dåliga geografiska kunskaper så kan jag meddela att Husqvarna ligger 30 mil från mitt hem. Visst var jag duktig? För er med bättre koll kan jag pinsamt erkänna att det inte ens är en halvmil dit från mitt hem.

När jag rullade hem den sista biten utbröt ett åskväder. Ställde undan cykeln, gick upp till mig, drog ut en kabel, tog en dusch. Det var dock inte bara i badrummet som vatten forsade. Utanför hade en regnskur tagit vid.

Vad gör man utan el när det regnar ute? Jo, man tar upp kursboken och läser ett antal kapitel.

Resten av kvällen har jag suttit vid datorn och funderat på vilken film jag ska se.

Några timmar senare skriver jag ett inlägg på min blogg och är fortfarande lika osäker.

---

Och nej, jag har inte araknofobi. Rubriken hade ingen koppling till mig, däremot till texten.

Madara, Kurosawa, doujinshi, Polanski, vanilla series, Gene Kelly, Wuxia, vaizard, Revy, 007 & AV. (o.s.v.)

Jönköping 2009.

Jag är inte ensam!

Det finns fler.

Snart två veckor i Jönköping.

Har redan lagt märke till väsentliga skillnader jämfört med hur saker och ting går till i Östersund. Om allt från information och lokaltrafik till infrastruktur och individer.

Min analyser får dock vänta eftersom jag måste upp tidigt och läsa en massa text på engelska.

Allvaret har bara börjat.

När jag kom hit var jag inställd på att plugga en termin utomlands. Det lät bra.

Sedan hörde jag rykten om att (om man vill) har möjlighet till att lägga ett helt läsår utomlands. Genast började jag få visioner om två länder. Två nationer jag skulle kunna besöka.

Två olika platser.

Två olika världsdelar.

Equador och Nya Zeeland.

Sydamerika och Oceanien.

I förmiddags dog den visionen. Ryktena visade sig vara falska. Enbart de som läser International Management har möjlighet till ett helt läsår utomlands. Vid vätterns strand funderade jag länge och väl om jag snabbt ska försöka byta program.. Sedan tänkte jag efter.

Kurserna i mitt program är mer intressanta och jag har nog aldrig varit material för att vara VD på ett internationellt företag. Man kanske kan utvecklas till det tänkte jag tre sekunder innan jag insåg att det bara var den extra terminen utomlands som lockade.

Ingenting annat.

Nej, undertecknad fortsätter sin väg att gå.

Kan plugga i det ena landet och semestra i det andra.

Så får det bli!

Ikväll spelade vi 4 mot 4 i beachvolleyboll. Vi spelade bäst av 3 där varje set pågick tills det ena laget fick 15 poäng.

Resultat:

12-15
15-10
11-15

Jag var del av det förlorande laget men det var kul ändå. Väldigt jämna matcher som pågick ett bra tag eftersom man bara fick poäng om laget hade serven.

Halvvägs in i spelet gjorde det riktigt ont i bröstet på vänstra sidan. Tror inte det hade något med hjärtat att göra men kändes som jag skulle slockna för gott. Som tur var gick det över efter en stund.

Imorgon ska jag gå på stan med Emanuel och Micke för att fixa några ärenden, som kåravgift och andra saker som vi studenter förväntas fixa numera.

Efter att ha undvikit kaffe i över en vecka nu har min återkommande halsbränna uteblivit.

Varför tänkte jag inte på att gulaschsoppa också är starkt för magen?

Fan!

The throatburn has returned!

Har precis tillbringat drygt fyra timmar till att spela igenom ett japanskt datingspel, även kallat bishõjo. Det här vet bara en av er läsare, men det är en av mina favoritgenrer inom spel.

Finns flera anledningar till detta. Du får kontinuerligt olika val i spelet. Oavsett hur du spelar kommer du både såra och glädja andra människor. Det finns ingen bestämd väg du måste gå och du vet aldrig vad som komma skall efter dina val. Precis som i våra liv. Finns flera slut vilket gör att värdet för att spela om det blir högt.

Huvudkaraktärernas problem med relationer och att våga uttrycka känslor påminner mycket om sådant som alla har varit med om, mer eller mindre. Som i den verkliga världen lär man sig om hur mycket det kan finnas som döljer sig under människor i ens närhet. Alla människor är inte ytliga och går att genomskåda i ett första ögonkast. Något jag själv fått erfara.

På så vis känns denna typ av spel riktat till äldre, men det finns ibland inslag som är provokativt för vissa, som t.ex. hentai som vi kan kalla snusk eller porr på svenska. Sexual intercourse mellan karaktärerna helt enkelt. Egentligen är det inget märkvärdigt med att personer som gillar varandra uttrycker det fysiskt men i vissa spel kan fokus förskjutas från det romantiska till det sexuella.

Det kan tyckas märkligt att jag, ensam en söndagkväll, spelar ett romantiskt lagt spel, men ibland behöver man sådana stunder sitt liv. Det är ungefär som när man ensam ser en film som Notting Hill eller Love Actually. En dröm och en längtan om en bättre framtid.

En framtid utan ensamhet.

Inglourious Basterds.

Filmen var bra men inte mycket mer än så. Märktes tidigt att Quentin Tarantino regisserade den här rullen. Stundtals rolig, stundtals brutal. Filmen är kapitelindelad där man på Tarantino-manér får följa några olika historier vävas samman. Tyvärr var handlingen relativt tunn och den röda tråden fanns inte alltid där. Kändes som man fick ta del av ett experiment än en färdigklippt film, trots längden på två och en halv timme.

Grymmast var dock Christioph Waltz som tysk SS Officer. Hoppas han blir nominerad till Oscar för biroll.

Efter bion lyckades jag hamna på en förfest med bara teknikare. Vi spelade Guitar Hero: Metallica och pratade en del om spel. De påstod att de spelat spel länge och att de visste mycket men i mina ögon hade de få kunskaper. Däremot verkade de vara desto bättre på datorer.
   Väl senare drog fyra av oss iväg till studenternas nattklubb för att röja loss. Där inne hittar jag Noopur, Martin, Johan och Kiruna och beslutar mig för att hänga med dem istället. Det blir dans i taknivå följt av lite snack som jag knappt kommer ihåg vad det gällde.

En timme innan stängning går jag och Kiruna iväg för att äta kebab. Det var väldigt trevligt fram tills tre överförfriskade blondiner slår sig ner vid vårat bord. Två systrar födda 91 och 92 och deras kompis var född 91. Det säger nog en del av de intellektuella utbyten vi hade under en timmes tid. Det var faktiskt kul emellanåt men efter en stund blev jag less på dem. Vi pratade framtid, ursprung och hur olika personer är. Som kuriosa kan nämnas att en av dem såg väldigt bra ut medan de andra fick mina ögon att vända bort någon annan stans.
   Till sist sticker dem och vi kunde pusta ut. På vägen hem var vi överrens om hur gammal man känner sig vid sådana här stunder. Att 1991 i våra ögon är 14-15 år när de faktiskt börjar närma sig att bli myndiga.

Det är kort sagt skrämmande.

Idag kommer jag ta det lugnt och försöka masa mig iväg till en lägenhet 1 km bort för att hämta min romflaska.

"Det klingar så fint när du pratar"

"Erik, du och jag är så här tighta, (varpå hon lägger långfingret över pekfingret) du är här hos mig" (och lägger handen mot hjärtat)

"Jag träffade dig ikväll för första gången men jag gillar dig redan"

---

Jag blir glad.

 

Tisdag

700 studenter från JIBS samlas på en stor gräsmatta i en stadspark. Vi delas upp i två lika stora delar där en del går stadsvandring och den andra gruppen stannar för att leka. Det är lekar med mycket närkontakt och lite kläder emellanåt. Allt från att lägga alla sina kläder (så mycket man vågar) i en lång rad till att flytta en gurka mellan lagkamraterna utan att ta den med händerna. Mycket underhållande!

Kort därefter händer något sjukt! Alla springer fram mot scenen och skakar loss som om det vore nytt millenium med höga promillehalter, men klockan är drygt 15.00 och ingen (kanske någon) har druckit. Helt otrolig stämning helt enkelt. Solsken, bra musik, spex och så vidare. Kanske mitt bästa minne från Jönköping så här långt. Har inte upplevt samma stämning sedan Rådhustrappan, våren 2007.

Under kvällen är det förfest och beachparty! Förfesten var bland de trevligaste tillställningarna jag varit med om på länge. Slutade till sist med att fem norrlänningar och en hedersnorrlänning samlades i köket för att diskutera allt möjligt.

Onsdag

Bussresa till Kinnarps Arena. Kiruna (Micke) blir åksjuk efter två minuter. Vi andra diskuterar staden och var alla bor. "Det här är ju din hood Erik" var kul att höra. Väl vid HV71 hemmaarena smusslas vi in i en hall för att sedan sätta oss tillrätta på läktaren. Det är lite information, en film och två föreläsningar. En handlade om vikten av kreativitet i vårat samhälle och framförallt kommande decennier. Mycket lärorikt och intressant! Den andra handlade om svenskar och vad som är svenskt. En kul gubbe från England berättar om svenskar och vad som gör oss så konstiga. Jag kände mig träffad gång på gång och det var mycket underhållande. Klockrena iakttagelser.

Efter föreläsningar var det bara att vila inför kvällens togaparty. Finns inte så mycket att säga. Lite stel förefest till en början så jag gick ut för att ringa en vän hemma i Jämtland. Efter det samtalet inser jag hur många flyttat ut för att sitta kring ett bord. Jag slår mig ner och lyssnar mest på de andra. Roligast att lyssna på var en masterstudent vars syster är bästa vän med Carola. Där fick jag en del nya insikter om stjärnan.
   Sedan gick vi alla lakanklädda personer ut på en lokal krog. Det var kul, men blev nog någon jägermesiter för mycket. Var inte så äckligt som alla Östersundare berättat faktiskt.

Torsdag

Också en riktigt bra dag.

Skattjakt och olika aktiviteter. Vår faddergrupp (och alla andra grupper) gick runt i staden till olika stationer där vi skulle göra uppdrag. Ofta handlade det om att utse en eller några personer.

Allt från catwalk till cheeleadingramsor, till Friskis & Svettis pass, till stövelkastning.

Just stövelkastningen i sig var inte så märkvärdigt. Man skulle kasta en stövel ner i stadsfontänen och därefter hämta den. Gruppen innan tyckte de var jättecool när en av deras medlemmar badade i fontänen. Vi bräckte dem så klart genom att ALLA i min faddergrupp hoppade i fontänen varav fyra av oss klättrade upp en bit i den, därav jag var en av dem. Full poäng som tilldelades oss klart rättvist.

Det absolut roligaste uppdraget var nere vid kanalen och bron som förbinder två stadsdelar. Uppdraget var helt enkelt bara att hoppa i vattnet, simma lite grann. Mycket poäng för högljuddhet, crazyness och annat. Vet inte exakt hur mycket poäng vi fick men att hoppa i en smutsig iskall kanal var riktigt riktigt kul. Det samlades en del publik där, bestående av barnfamiljer, äldre och allt annat lösdrivande.

Dag blir kväll.

Dags för CAPS, eller "kapsning" på svenska. Ni vet det där fylleleken där man ska kasta kapsyler i varandras glas och undvika glaset i mitten? Tror vi var 8 pers runt vårat glas. Sydkoreanskan bredvid mig och faddern mitt emot fick dricka mest. Martin, som faddern heter är så himla rolig. Man ser direkt på honom när man druckit. Ödmjukt förklarar han att han är lättpåverkad. All heder åt män som inte är macho. Han vann nog allas respekt och fick alla att ha en rolig kväll.

Efter kapsningen var det "Fulsittning" näst på tur. En middag där man i grupperna sitter vid långbord och det är en del spex på scen. Det var sådär. Många var överförfriskade. Jag åt middagen och stack för att gå till en fest i närheten, men inte långt därefter dök alla andra upp så det varade tydligen inte så länge.

Senare gick alla studenter till Kåren (Akademien), studenternas uteställe. Är ungefär som vilken nattklubb som helst men här har dem en gigantisk rökruta samt en del bord och stolar utanför. Kiruna, Emanuel, Wendela och några andra spelar någon lek. Jag och Adam pratar om Fotbolls-VM 1994 i över en timme. Vi båda kan citera olika delar av "Fotbolls-VM-krönikan 1994" som SVT gjorde. Jag var något vassare än Adam men han lovade att återkomma. Sedan diskuterade vi hur olika nördar vi är och vad som utmärker oss, och annat. Det var kul. Känner mig inte särskilt nörd själv, bara lite annorlunda intressen kanske.

Fredag

SWE.

Student Water Event. Nordens största poolparty.

Behöver med andra ord inte gå in på vilket grymt ös det var där inne utan kan ta lite tråkiga saker. Först och främst fick dem jag känner mest inte tag på biljettt och de andra från min faddergrupp hittade jag sent. Vi var på samma buss på vägen till badet. Sen efter drygt halva vägen behövde jag stanna för att hämta badshorts och handduk. Efter drygt 15 minuter är jag åter vid vägen. Inte EN JÄVLA BUSS låter mig stiga på. Alla bussar är fulla och chauffören pekar bakåt för att visa att det kommer fler bussar, extrainsatta. Historien upprepar sig igen en stund senare. Jag blir tvärförbannad, något jag sällan blir men det var en skön urladdning. Skriker "FAN!!" högre än vad jag nånsin höjt rösten och beslutar mig för att gå till badet. Mitt emellan två stationer ser jag två bussar nerifrån backen, varpå jag springer i full karriär till närmaste bussstation men det var förgäves. Jag hann inte dit i tid och en bil bakom tutar och sätter upp långfingret.

Där någonstans orkade jag inte vara förbannad längre utan med ett sadistiskt leende på läpparna fantiserar jag om hur jag skjuter sönder hans knäskålar och hänger upp honom i ett träd, hängandes ut över Vättern. Busschaufförerna går liknande öden till mötes. Jag väntar utanför deras bostader för att ta hand om dem när deras arbetspass är över. Jag vet inte om det här gör mig till en sadist, men det var verkligen tillfredsställande att tänka på sånt. Inte för att jag skulle göra något liknande, men en tanke är alltid bara en tanke.

Poolpartyt var kul när jag väl hittade några kamrater. Gratis hamburgare fick man dessutom! Plus för att simbassängen var öppen och för att det var bra drag inomhus. Minus för att skumpartyt och garderoben var utomhus. Kallt som fan var det på gräset.

Började dåligt men slutade bra. Kan inte beskriva poolpartyt bättre än så.

Idag

Ikväll ska jag se Inglorious Basterds med Björn som läser andra året på teknikhögskolan. Har höga förväntingar på den här filmen. Halvvägs in i filmen är det Finsittning som alltså är en finare tillställning, liknande en studentbal, men jag vet knappt någon som ska gå. Trots det blir det nog knappast alkoholfritt ikväll heller, då jag hörde något rykte om en ytterliggare förfest med faddergruppen.

Det blir alltså en 6-dagars då jag får vila först imorgon.

Ikväll har jag pratat mycket med en kines. Han var jättetrevlig och hade ett gulligt asiatiskt skratt. Precis som jag föreställde mig det. Annars har jag umgåtts en del med två svenska killar, en från Borås och en från Lycksele. Fanns dessutom en annan snubbe som var från Kiruna. Jag som trodde jag var speciell från det nordliga Östersund, men tji fick jag.

De två svenskarna var riktigt trevlig och har liksom jag rest en del. En av dem var till och med borta 16 månader i Australien och jobbade och reste runt. Den andra åkte runt en del bland de indonesiska öarna för att slutligen hamna i Australien och Nya Zeeland. Gud vad jag också vill dit! Näst sista terminen blir förmodligen något av de länderna känns det som.

På tal om länder så är det kul med alla nationaliter. Vet att jag nämnt det förut men det tål att upprepas. I min klass finns det personer från Brasilien, Equador, USA, Sydkorea, Moldavien, Tyskland, Litauen, o.s.v. Tror det finns drygt 150 universitet utomlands där jag kan plugga senare. I alla möjliga länder dessutom.

Nu ser jag fram emot poolpartyt på fredag då vi tre svenskar ska dela min romflaska innan det är dags att festa i badbyxor!