grubbelsmurf

I fredags insåg jag det kommande allvaret med studierna. Jag låg efter helt enkelt. Å andra sidan verkade nog de allra flesta göra det. Kan bero på att vi är oerfarna på det här området.

I förrgår snackades det en del i klassen om att det var förfest hos Noopur och sedan utgång och jag kände verkligen att jag inte kunde. Jag fick kommentarer som:

"You're gonna study during a friday night?"
"Kom igen! Klart du ska med!"

Beslutade mig för att åtminstone fundera på saken och följa med några till Systembolaget. Tänkte köpa några öl så att jag åtminstone hade något att dricka vid behov. Jag plockar på mig sex öl innan Mareike kommer in. Hon synar mig direkt.

"So, you really are coming."
"Well, I haven't decided. It's always good to have some extra beers at home" svarade jag.
"Yeah, right. So you will be coming then."
"Well... yeah I guess" sa jag och log åt att hon log.

Jag åkte hem och läste Stieg Larssons sista bok Milliennium-trilogin. Mycket som återstod av boken men fanns ingen tid. Gjorde mig i ordning och åkte buss in igen. Jag ville klä mig lite annorlunda denna gång. Det blev ett par helvita jeans, svart tunn tröja med bred krage och något längre ärmar en än normal t-shirt. Ovanpå den valde jag att bära en vit tröja med huva utan ärmar. Som en väst ungefär. Jag kammade allt hår bakåt och tog på mig en keps jag köpte i Bulgarien förra året. Passade även på att byta ut min beiga jacka och bytte istället till en vit jacka från Armani.

Fick en del kommentarer om min klädstil för kvällen vilket var kul. Antingen var det att min jacka var "cool" eller en allmän förfrågan om det var min klädstil på skolan eller på förfesten som egentligen speglade min personlighet.

"Ingen av dem är per definition 'jag'. Men den här klädseln är nog mer jag än hur jag är klädd i skolan. Du vet, du är där för att bara lyssna på en föreläsning och åker hem efteråt och börjar plugga. Man tar på sig nåt lite snabbt innan man går till bussen" förklarade jag.

En stund senare kommer en relativt lång tjej in i lägenheten. Längre än mig. Kanske är det hennes klackar. Hon hälsar glatt på Micke som sitter bredvid mig. Hon sätter sig på soffan till höger om mig och därmed sitter jag i mitten av oss tre. Hon utbyter några ord med Micke samtidigt som min hjärna går på högvarv. Korea? Nej.. Indonesien? Hmm. Inte Japan. Kina? Knappast. Måste vara Asien någonstans.

Det gick inte att placera henne. Hon såg riktigt bra ut och var denna kväll propert klädd i svart och vitt med en svart liten hatt på huvudet. Mitt i mina tankar uppfattar jag ett ord från omvärlden.

"Japan".

Jag vaknar till liv. Inser att det ordet nämndes i konversationen där jag satt.

"Åh, man skulle åka till Japan igen" sa jag för att tillföra något till samtalet.

Plötsligt får jag en sån uppmärksamhet från hon bredvid mig. Hon pratar om hur hon vill åka till Yokohama och plugga en termin. Hon vill veta allt om Japan. Hon näst intill borrar igenom mig med sin blick som alldeles glänser av intressant och brinnande lyster. Jag blev helt tagen och insåg att jag nästan blev knäsvag.

Vi pratar i över en timme. Jag förklarade skillnader mellan svenskar och japaner. Hur saker fungerar olika och allt mellan himmel och jord. Hon är nästan "för intresserad" tänkte jag. Vi skrattade, vi instämde, vi log. Alla andra i rummet kom i andra hand. I sanningens namn var jag nog nära att trilla dit. Jag påminde mig själv. Det var inte mig personligen hon var intresserad av. Det var min resa till Japan.

Hon reser sig upp och går iväg. Genast kommer jag på ett dussin saker jag kan prata om. Skulle kunna diskutera om Japan i timmar. Mitt hjärta slår snabbare. Jag lägger i huvudet upp minst 6-7 saker jag måste ta upp med henne. Jag får inte vara tråkig. En stund senare hämtar jag en öl till och pratar med några i köket. Återvänder till min stol lite senare. Hon är inte tillbaka än.

Jag frågar Daniel (en av världens trevligaste människor jag träffat) om han sett var hon tog vägen. Jag förklarar vem jag pratar om och han trodde att hon gick till studentrummet mitt emot. Vi går dit och träffar några andra bekanta ansikten men hon var inte där. Jag gav upp och ägnade resterande tid till att lära två tyskar ett antal svenska ord. Jag skojar om att om de lär mig tyska så ska jag lära dem svenska. Växlar också några ord med norrlänningarna i köket. Vi återupprättade vår lilla hörna. Peter (Skellefteå) går iväg 20 sekunder för att sedan komma tillbaka och säga

"Jag kände mig inte trygg där ute".

Jag skrattade hejdlöst. På något sätt sa det verkligen allt om en norrlänning om man får dra hårda sterotypa linjer. Senare var det dags för alla 20-30 personer att gå ner till centrum för att gå in på Centrum Bar. Jag tränger mig fram till tjejen från Örnsköldsvik.

"Du, här nere är det inte så uppskattat att göra så!"
"Vad? Att tränga sig?"
"Ja"
"Tror du att nån la märke till det?"
"Nej"
"Då så".

Väl där inne hänger jag in jackan och intar dansgolvet med några tyskar och svenskar. Vi har roligt. Jag tar fram kameran men de flesta bilder blir suddiga eller dåliga på andra sätt. Till sist dyker en tjej upp intill oss. Det är hon!

Vår grupp sätter sig i en soffa i ett hörn intill dansgolvet. Jag pratar med Daniel om den utbildning jag valt. Känner mig inte helt säker och lägger till "funderar på att hoppa av" för att ge eftertryck. Han ser genast nedstämd ut och förklarar att han fått en liknande formulering dagen innan för intervju till en studentkatalog. Han förklarar med flera argument varför jag valt rätt. Kändes genast mycket bättre. Hade gått i djupa funderingar i nästan en vecka men nu kändes allt bättre igen. Han såg märkbart gladare ut när jag sa att allt kändes bra igen.

Till sist är det bara jag och Micke kvar i soffan. Ingen verkar komma tillbaka. Jag ger upp. Vi kommer överrens om att äta kebab och lämnar således nattklubben. Skickar sms till Emanuel och Daniel om att vi ska äta. Utanför entrén möter vi Noopur och Johan. De är hungriga men vill vänta lite längre säger dem, men ändrar sig några minuter senare. Några andra hungriga dyker också upp, däribland den asiatiska tjejen. Vi går in på restaurangen, beställer och väljer ett långbord för drygt åtta personer. Kring bordet pratar vi om allt möjligt, dock inte Japan eftersom alla deltar i samma samtal.

Alla var trötta, även jag men jag ville verkligen inte hem och sova. Jag ville på en efterfest. Inte för att dricka mer utan för att jag kände mig onaturligt social och ville prata med någon in på småtimmarna. Det blev inte så. Vi splittrades. Alla skulle hem och sova. Den asiatiska tjejen sa att hennes buss till Husqvarna skulle gå inom 10-15 minuter.

"Jag ska åt samma håll" svarade jag.
"Bor du också i Husqvarna?"
"Nej, jag bor i Liljeholmen. Du vet vid beachvolleyboll plan?"

Vi lämnar restaurangen och ställer oss vid busshållplatsen. 10 minuter kvar till bussen. Äntligen kunde vi fortsätta prata mellan fyra ögon.

---

Igår hade jag planerat att plugga i drygt 8 timmar eftersom jag var på krogen under fredag natt. Det blev istället en timme på hela lördagen. Final Count.

Jag får skylla på Stieg Larssons sista del i trilogin. Jag har nog nästan aldrig varit så totalt uppslukad av en bok. Jag stängde genast av datorn och satte på kaffe. Det skulle bli en lång kväll. Jag behövde få ur boken ur hjärnan för att ens kunna koncentrera mig på studier resonerade jag och bestämde mig därmed för att sträckläsa drygt 400-500 sidor.

Drygt 75 % in i boken blev det för spännande. Inte läskigt. Spännande. Jag skakade som ett asplöv. Kände obehag över bröstet och började hyperventilera. Kände mig plötsligt väldigt ensam och behövde någon att prata med. Finns fyra personer jag kan ringa en sån här gång. Problemet var att klockan var 23 på kvällen. Eftersom jag var lite orolig över min fysiska hälsa så ringde jag min mor. Vi gjorde något vi aldrig gjort tidigare. Vi pratade i över en timme i telefon. Var länge sen jag pratade så länge på telefon med någon. En eloge till min mor som orkade med sin son och hans bekymmer så pass sent.

24.10 fortsätter jag läsa.

02.56 är jag klar.

Extas!!

Lägger undan boken och önskar innerligt att det var jag som hade skrivit böckerna. Jag undrar om jag någonsin kommer läsa en sådan tät skildring med intriger och vändpunkter. Jag har läst böcker med mer utförlig miljöbeskrivning, skarpare dialoger etc men jag har nog aldrig läst en bok eller trilogi med en så omfattande och genomtänkt story.

Handlingen känns verkligen "once in a lifetime".

Idag är det söndag och jag kan äntligen lägga boken åt sidan för att på allvar börja läsa kurslitteratur. Jag har alltså tre böcker som jag måste läsa parallellt plus några kompendier. Jag kommer inte finnas på msn eller skype på ett antal dagar. Min telefon kommer dock vara igång.

Erik goes stealthmode

--

Inlägget om det konstiga ordet blev tyvärr framflyttat. Kanske tar upp tråden igen en annan gång.