grubbelsmurf

OK, en dag efter helgen men bättre sent än aldrig.

Några ord om mitt år så här långt:

Nyår

Den här högtiden har alltid varit en någorlunda period för mig. Jag har alltid reflekterat mycket om året som gått när nyår närmar sig och funderar på vad man ska göra under året som kommer. I år var det precis som tidigare år men i år var det väldigt lätt att veta vad som komma skall. Det enda jag inte vet är hur sommaren ser ut. Återvända till McDonalds? Söka annat jobb i Östersund? Bli kvar i Jönköping och söka jobb där? Eller göra en repris av jullovet och åka hem till föräldrarna och leva livet? (läs: slappa).

Jullovet har varit bra på flera sätt hitills. Dock kunde det gärna fått vara varmare då jag vill åka skidor och skridskor men det verkar kanske inte bli något av det. Trist. Och Pizzerian är stängd här i Pilgrimstad så det blir ingen "Pilis-pizza" förrän i sommar eventuellt och det är bara elakt..

Nyårskvällen detta år tillbringades på Ringvägen 6, Östersund i gott sällskap. Hade träffat några av kvällens gäster sedan tidigare men drygt hälften av gänget var nya ansikten. Efter en långsam start med inköp av mat och dess tillagning tog kvällen fart efter lite intag av alkohol och mat. Summa summarum var det en mycket trevlig kväll med musik, mat, tilltugg och dryck.

Trettondagen

Trettondagshelgen. Den dag då äntligen de tre vise männen hade kommit fram och kunde betala taxichauffören för den trevliga men otroligt långsamma resan till Jesubarnet. 2010 år senare gick jag iväg, inte för att bevittna en ny krabat, men väl en gammal polare som Martin (som vi under kvällen resonerade att vi bara känt varann i 2,5 år. Mindblowing var ordet). Han hörde av sig några dagar innan och frågade om vi skulle fira trettondagshelgen tillsammans. "Ja visst" sa jag utan att tänka mig för när det var. Var säkert lång tid kvar tänkte jag men mina föräldrar försäkrade mig om att det bara var två dagar kvar. Plötsligt började jag tänka på hur jag skulle hinna med min hemtenta men att träffa Martin (och Sandra för den delen) hör inte till vanligheterna så det fick bli en justering i prioriteringarna helt enkelt.

Efter en kall promenad, genom stan (Tjalalala lalalala , Tjalalala lalalala , Tjalalala lalalala ,Hey hey hey) så kom vi fram till en pizzeria där jag, Martin och Sandra kunde värma oss och fylla ut magvolymen med ytterliggare några snäpp. När vi samlat mod gick vi ut i kylan åter igen för nästa strapats. Målet denna gång var åter igen Ringvägen 6 där Aida, Tova, och Oliver väntade och var glada. Den sistnämnda visade ett spel på datorn som han ville att jag skulle testa och när jag såg förväntningarna i hans ögon så gick det inte att tacka nej. Spelet var mycket roligare än vad jag kunnat föreställa mig (Call of Duty: Modern Warfare 2 för spekulerande själar), men efter en bra stund var det dags att fortsätta umgås med de andra människorna (som redan hade mer än trevligt framför TV och Wii). Efter en ursäkt till värdinnan som glatt förklarade att det var kul att se mig och Oliver spela och diskutera, så var min ursäkt officiellt godtagen och jag fick nu också vara med och spela TV-spel. Det var riktigt kul måste jag medge och ungefär här började jag få effekt av de tjeckiska ölen jag druckit under kvällens gång. Bland det roligaste av allt var att Johanna E var med under kvällen. Hade glömt hur trevlig hon är att umgås med.

Efter några timmar av skratt gick vi sedermera till krogen. Tyvärr verkade den lilla kön inte få komma in i överhuvudtaget. Sällan har en folksamling varit så stillastående. Jag och Oliver tog snabbt parti för att vi skule återvända till värmen och glädjen, men några av de andra ville vara mer envis. Det var här jag såg Martin och Sandra för sista gången det här jullovet vilket var ett antiklimax, men vi hann ha kul ändå när det varade. (En fågel viskade dessutom i mitt öra att Martin inom kort ska hälsa på i de småländska högländerna där jag bor).

Hemtenta

Det var nu onsdag och jag skulle börja på hemtentan. Jag var för trött och hade ingen motivation.

Det var nu torsdag och jag skulle börja på hemtentan. Jag var trött och hade mycket lite motivation men efter att äntligen ha påbörjat den långa mörka vandringen mot ljuset började det flyta på bra och framtiden såg ljusare ut.

Trodde jag.

Naturligtvis fastnade jag längre fram i arbetet men med mycket hjälp av ett päron och ett bollplank, här i egenskap av samma person, nämligen min far så började det långsamt gå bättre. Efter några timmar ringde min telefon. Det var Aida och jag blev glad. Det var verkligen inte ett roligt dygn jag haft så här långt och nu gav hon ett förslag. Att nästkommande dag festa med henne och systern Tova. (Ingen sjuksyster, utan Aidas syster. Då var det förklarat). Jag förklarade först uppgivet att jag skriver hemtenta som ska vara klar samma dag men att om ett mirakel inträffar skulle jag vara med. Efter det samtalet lade jag i två extra växlar och stängde ner msn och annat för att enbart ägna 100 % uppmärksamhet till tentan. Jag satt konstant med plugg fram till klockan var 03.30. Nu var det äntligen tid för sömn och efter 3-4 timmar forcerade jag min kropp att kliva upp och vakna till liv.

Det var nu fredag och jag skulle forsätta med tentan. Jag var trött men hade outtröttlig motivation och satte mig snabbt vid datorn för att fortsatta det obarmhärtiga hamrandet på tangenterna. Efter några mindre motgångar var mitt arbete klart och jag kollade på klockan. 12.26. Jag ringde Aida och förklarade att jag nu kunde vara med. Det enda som återstod var frågon om inköp av alkohol och mobilisering till Jämtlandsstaden. Efter ett virrvarr av idéer och tankar blev lösningen att Jens följde med och att vi svängde in på Systemet i Lillänge innan stängning. I själva verket hade jag redan fixat alkohol i ångesthålan Bräcke men hur det kom sig kommer jag inte återge här.

Samma kväll

Åter igen hos Aida och Oliver. Åter igen var Tova med men det var den här kvällen som jag kände att jag fick mer kontakt med henne. Var nog mycket lättare nu då inte Martin och andra var med som jag hade mycket att prata om. Vi hade åter igen roligt under kvällens gång. Exakt vad vi gjorde innan utgången kommer jag inte ihåg (nej, inte av den anledningen) men det var en hel del TV-tittande vet jag. Oliver skulle egentligen med ut var det tänkt men som tur var hade han ändrat sig och följde därmed oss till G3. Efter en mycket stillsam tillvaro (åter igen) i kön kom vi till sist in. Det var inte många där men å andra sidan var vi tidiga dit. Jag och Jens hittade snabbt de andra vid ett bord där vi slog oss ner och pratade. Jag hade en mycket lång dialog med Aida. Dels om mycket av allt som hänt 2009 men även om framtiden. Jag tror verkligen (och hoppas) att det är en person jag kommer känna hela livet. Oliver likaså.

Två drinkar senare och desto fler dåliga låtar träffade jag systrarna Nathalie och Sandra (åter igen inga anställda inom vården) som jag jobbat med tidigare. Det var kul. Tidigare under kvällen hade jag även träffat Hanna, även hon en före detta arbetskamrat. Till sist hängde jag mer med Jens som inte heller var så sugen på att dansa så vi lämnade Deutschmanns och andra balla efternamn på dansgolvet för att gå runt.

För första gången på riktigt länge var jag på krogen till klockan var 02 och det var dags att bege sig mot kylan. Vi gick alla till Subway för ett nattligt tilltugg och efter en långsam promenad var vi inne i värmen åter igen hos A & O. Ingen gick och lade sig utan var uppe ett bra tag. Till sist beslutade sig Jens och Oliver för att sova medan jag och systrarna blev kvar i köket. En stund senare försökte jag sova men det gick inte alls så jag gick åter igen ut i köket. Efter ytterliggare en stund eller två gick åtminstone två av oss för att sova och en av dem var jag. Kunde inte alls sova och hade vanföreställningar om hemtentans beständsdelar och fick för mig att jag behövde hjälp av Aida & Tova. Efter några inre utläggningar i mitt huvud insåg jag att tentan redan var inskickad och att jag absolut inte behövde tänka mer på den, men tyvärr funkar hjärnan som ett tjurigt barn. Förbjud den att göra något så kommer den göra tvärtom. Efter många försök lyckades jag till sist sova. Det var redan ljust ute men fick åtminstone några timmars sömn innan Jens väcker mig och glatt meddelar att det är kallare än -20 ute. Skitstövel.

Helgen, part I

Det var nu alltså lördag. Jag och Jens satte oss i köket och pratade en stund med Oliver. Efter diverse diskussioner om kvällen innan och skratt åt till synes ingenting gick jag och Jens ut på stan. Jag skulle träffa Elsson men fick inget svar på telefonen så vi gick först till Peter för att kolla in hans nya lägenhet. Den ligger i samma byggnad som traktören och från sin lyra har han utsikt över Stortorget. Vi var alla trötta efter gårdagen så vi såg på TV där de visade den gamla serien Nord & Syd, varpå vi fixade kaffe och mackor. Efter ett tag ringde till sist Elsson. När kaffekoppen var tom gick jag ut på stan. Gick totalt fel jämfört med Elssons beskrivningar men att hitta rätt är ju inte mitt epitet så han hade nog tålamod. En portkod och en labyrint senare var jag till sist framme. Jag klev in i Elssons och Victorias lägenhet och det var riktigt trevligt. Victoria jobbade dessvärre så jag och Anders pratade om det som hänt sedan sist. Att tiden går både fort och långsamt och så vidare. I detta samtal hade vi sällskap av en TV som med glädje visade Robot Wars. Inget vi lade större uppmärksamhet vid men ett helt okej program när man är riktigt seg och trött.

Efter nån timme eller två skulle Elsson äta och även jag med var det tänkt men Jens ringde och tyckte att det var tid att bege sig österut till hemmet. Vi gick in till Oliver och hämtade ett bilbatteri som vi använde för att starta Jens bil. När vi väl satt oss i bilen såg vi Aida & Tova som bar på pizza. Vi svängde ut på vägen så att vi kom nära. Nu tutade Jens och jag vinkade men vi fick ingen respons. Jag resonerade med mig själv att deras tankar redan var bortkommna och fast i fina ord som ost, tomat och calzone.

I Pilis kollade jag och Jens på Family Guys senaste Star wars special som tyvärr var sämre än den föregående men det fungerade utmärkt som underhållning.

Helgen, part II

De hade redan varnat mig. Givit mig tydliga förklaringar. Att det verkligen skulle ske. Att jag borde lägga mig tidigt så att jag skulle orka.

Ändå ignorerade jag det och lade mig ganska sent. Något jag fick ångra mig morgonen efter då två av familjemedlemmarna väckte mig. Jag var så trött och grinig att jag undrade om jag skulle överleva en till dålig nyhet. Efter att ha legat och dragit mig klev jag upp. Det här var dagen då min kropp och hjärna skulle komma att behöva användas.

Min bror skulle flytta hem till föräldrarna från Frösön, dels för att avsluta sin sista del i plugget och dels för att ha ett tillfälligt boende samtidigt som han söker jobb. Det var en heldag av kånkande, diverse plock och åka i en bil. I efterhans erkänner jag att jag var latare än vad min självbevarelsedrift normalt tillåter men vid middagen tackade dem mig för hjälpen så jag var förmodligen inte i vägen åtminstone.

Idag

Idag tog jag en sovmorgon. Efter frukost och efter en tidig lunch såg jag reprisen av Stjärnorna på Slottet med min mor. Utöver det har jag druckit kaffe och sorterat mina filmer som jag lämnar här hemma hos föräldrarna. Från att ha legat i en bananlåda står dem nu fint sorterade i alfabetisk ordning i en hylla. Och det är ungefär allt som jag hunnit med denna dag. Ikväll kommer jag förmodligen träffa Jens. Faktum är att han snart kommer ringa most likely, och allt är precis som 00-talet.

Framöver

Lördag morgon, kl 08.00 åker jag söderut mot Jönköping. Det blev alltså ett långt jullov denna gång. Innan den dagen är här ska jag träffa Galeta. Hoppas även kunna träffa Victoria då jag prátade med Elsson om att ses en gång till innan jag åker. Och känner jag min omgivning rätt kommer jag garanterat träffa både Jens och Aida minst en gång till innan lördag.

Hör av er!