grubbelsmurf

Tid nog att ta sig i kragen.

Som vanligt skriver jag för sällan och som vanligt beror det på jobbet. När jag väl är ledig är det mycket annat som jag måste ta mig tid till. Städning, tvätt, handla mat och att hinna träffa alla som jag vill umgås med, särskilt de som jag inte känner via mitt jobb; gamla kamrater från bygden och såklart familjen. Icke att förglömma hur trött man är när man kommer hem från jobbet. Ett bevis på detta är att jag nyss anlände från en mycket angenäm sömn på soffan i vardagsrummet.

Nu säger ju inte denna förklaring att jag är extremt duktig på samtliga ovanstående punkter men jag gör mitt bästa. Om jag får skryta är jag nog bra på det mesta ovanför förutom att hålla regelbundna inlägg här på bloggen. Hur som helst, detta är inte det sista inlägget från mig, var så säker.

Som sagt, sen sist har det varit jobb, inte mycket att berätta där. Har varit två inspektioner på jobbet, en i torsdags och en i fredags. Den första var från Hälsovårsmyndigheten eller liknande, och till synes gick det bra. Har inte hört annat. I fredags var det desto mer intressant. En mycket större inspektion där de kollar arbetet vid kassan, produktion och produktionsnivå, renlighet och en hel del annat. Var lite nervös när jag åkte till jobbet ("tänk om jag sabbar för hela restaurangen") men när jag kom dit var det inga problem. Jobbade på samma sätt som vanligt, dock något mer skärpt försökte jag vara, att hålla alla rutiner och se till att andra gjorde detsamma. Det är mycket lätt att missa en rutin som direkt påverkas av  tid, att det ska göras fyra gånger per timme, en gång i halvtimmen, var fjärde timme eller vad det nu kan vara.
   Det var roligt att jobba. Alla var så där lagomt stressade och extra noggranna med allt vilket alltid ledder till bättre resultat. Var också glad att jag hamnade i köket, mitt nya hem nästan känns det som. Från att ha jobbat enbart i kassan i nästan ett halvår har jag nu de senaste 6 månaderna varit till 80-90% i kök. Trivs nog bäst där trots allt. För att återgå till poängen så klarade vi inspektionen. Det var en lättnad. Nu återstår två liknande inspektioner och det är verkligen inte lätt. Förmodligen det svåraste man kan bli utsatt för som medarbetare. Jag som är handledare måste även känna till alla rutiner, följa dem samt se till att andra gör det. Jag kände helt klart press. Franchisetagaren Ulf var även på plats och även det får en att prestera bättre.

När jag slutade på eftermiddagen mötte jag upp med Aida i lobbyn. Var jättekul att få träffa henne igen. Utöver en snabb visit på News förra veckan hade jag inte sett eller ens hört av henne på länge. Hon är helt klart bland de personer som jag gillar att umgås med mest. Hoppas det händer mer regelbundet framöver.
   Hur som.. vi (+Jaqcues) lämnade jobbet, och började gå på stan. Jag märkte dock att hon var upprörd över något. Hon förklarade att hon hade blivit av med en påse med diverse saker i garderoben på Plaza/G3. Vi träffade även Per på stan men varken han eller någon av oss hade något vetttigt att säga, det var verkligen "awkward silence". Aldrig haft lätt för att kommunicera med honom. "Hopplöst fall, doktorn grät" som min gamla militäridrottslärare alltid brukade säga.
   Jag tog bilen hem, gjorde mig iordning inför kvällen (vi planerade en utgång på G3). Tog bilen ner igen efter ett tag och parkerade den på min fars jobb. Sen var det dags att köpa lite groggvirke, för att sedan bege mig hem till Aida. Det fick bli rom (som jag hade sedan tidigare), cola och limefrukter, Cuba Libre! (som bara jag gillar). Vi kollade på TV, byggde pussel, pratade och spelade Wario Ware på Wii. Det var kul! Vad som var ännu roligare var att vi ringde Anders och övertalade honom att komma tidigare. Det var en kul kväll, dock skenade jag iväg lite tyvärr, skäms lite nu i efterhand, var tur jag var i det sällskap som jag var. Vi drog ut på G3 till sist där jag även träffade min bror men då var det bara 45 minuter till stängning. Hann åtminstone dra någon vända på dansgolvet.

På lördagen åt vi frukost/lunch på Torgbrinken Café (eller Café Öppet eller Café Stängt som jag och Aida kallar den), dock mådde jag inte 100 % så det fick bli två skinkstutar och ett glas ljummen mjölk. Någonstans kläckte vi även idén att vi skulle strunta i en två-dagars och bara umgås hemma med julmust, chips och lite Wii. Vi avslutade även det där 1000-bitars pusslet. Tower Bridge i London, pusslet är delat på mitten med färg nertill och ett gammalt grått foto på ovansidan. Det var kul, gick åt en massa julmust (6 liter) och till slut skrattade vi åt alla möjliga saker. "Det var två araber och en fes" tycker jag fortfarande är kul. Hade aldrig hört den innan Anders öppnade munnen. Det fattades tyvärr två bitar men det löste Aida med att hitta likfärgade saker som hon kunde lägga under. Då såg det genast bättre ut. Efter att pusselklubben avslutat sitt uppdrag spelade vi lite och blev alltmer trötta allihop. Till sist runt 2-tiden for jag och Anders på McDonalds för att käka lite. Sen var det tid för ett "Hej då och på återseende" till Anders som idag tillbringar sin första dag i Göteborg som nyinflyttad.
   Han kommer säkert klara sig galant när han spatserar bland götets gator, I wish him well.

Hej då och på återseende!