grubbelsmurf

Drömmer ibland drömmar som inte är av denna värld.

Just denna var kort och tyvärr har jag glömt bort en hel del.

Hur som helst blev jag diagnosiserad till att ha schizofreni. Jag hade en god och en ond sida. Det märkliga var att jag hade två olika namn beroende på vem av de två personligheterna jag var.

Den ena hette Pontus Polini och var det snälla jaget. För snäll. Minns att jag gick runt i stan och höll upp dörrar till tanter, gav komplimanger här och var, samt köpte en bukett rosor som jag delade ut till människor som såg ut att ha en dålig dag.

Den andre var Walkman Anderson (med engelskt uttal) och dök upp efter Pilini i drömmen. Han skulle precis hjälpa en rullstolsbunden med hissen på busstorget, då Walkman Anderson dyker upp. Han/jag var grymt elak. För elak för att skrivas i text. Kortfattat fick han i rullstol nöja sig med att sitta i 90 grader och titta upp i taket. Påminde lite om när Kjell Bergqvist spelar elak jävel på stan i Boston Tea Party om ni sett det.

Önskar jag kom ihåg mer än så. Udda och rolig var den i alla fall.