oändligt korta stycken
Under aftontimmarna i måndags anlände jag till ett regnigt och grått Sverige. Utan en enda stund av sömn hämtar jag mitt bagage.
Telefonen ringer. Det är familjen.
De ställer frågor till mig, försöker komma ikapp.
De förklarar vad dem själv haft för sig, jag försöker komma ikapp.
Inväntar tåget som ska gå norrut. Träffar Lelle några minuter innan. En högoddsare.
Vi pratar.
Världen är liten.
Drygt nio timmar senare stannar vårat åkdon. Inväntar ett annat tåg.
Vi är i Pilgrimstad och allt är så ironiskt. Det är dit jag ska i slutändan. Funderar på att fråga konduktören om jag får kliva av men struntar i det. Fredriks föräldrar har säkert redan åkt in till Östersund redan tänkte jag.
Klockan blir 06.35 och vi kliver av på jämtländsk mark i deras stad. Inser att vi är 25 minuter tidiga och att vi mycket väl hade kunnat kliva av i den lilla byn 3 mil tillbaka.
"Oh well, all is well" tänker jag och njuter av en ny känsla som dyker upp.
Kyla. Jag fryser och njuter av det. Var så längesen.
Jag tappar Audrey på marken. Det är blött.
Torkar av henne vätan och ser henne i ögonen. "Hur länge har jag släpat på dig?"
Hur länge?
Till slut sitter vi i en varm BMW med destination: Pilis.
Ett tag senare låser jag upp den villa jag varit en del av i 17 år.
Det är mörkt. Det är kallt.
Jag sätter igång värmen, jag tänder lampor. Jag går runt i huset.
Det mesta är som vanligt. Ny kyl och frys. Jag lägger mig på rygg i soffan med händerna bakom huvudet.
Funderar på framtiden. Funderar på återstoden av min semester. Undrar vad mina vänner har för sig.
Jag hälsar på Max. Får kontakt från Peter. Hälsar på honom.
Kommer hem till lägenheten. Packar ur all packning och struntar sedan i röran. Ett framtida projekt.
Jens kommer hem. Jag visar honom lite av det jag köpt. Han skrattar.
En dag senare.
Peter ringer. Vill spela tennis. Sagt och gjort.
Vi åker ut till Pilis igen eftersom mitt racket tydligen är där ute. Å andra sidan skiner solen igen. Vi och framför allt jag var så otroligt dålig(a) att jag skämdes. Insåg att en 10-årig upplaga av mig skulle vinna mot mig, 11 år senare. Det var en läskig insikt. Vissa saker blir man helt enkelt sämre på.
Jag äter en hamburgare. För första gången i mitt liv börjar jag bli less på den maten.
Innan vi skiljs åt denna dag får Peter en lysande idé.
Storsjöbadet.
Varken jag eller Peter har varit där. Jens gör sig hörd. Han har inte varit där heller och vill att vi inväntar hans slut på sin arbetsdag.
Sagt och gjort.
Och nu sitter jag här.
Inväntar klockslaget 16.00
(inlägget skulle handla om något helt annat men ibland lägger min hjärna saker på is)
Telefonen ringer. Det är familjen.
De ställer frågor till mig, försöker komma ikapp.
De förklarar vad dem själv haft för sig, jag försöker komma ikapp.
Inväntar tåget som ska gå norrut. Träffar Lelle några minuter innan. En högoddsare.
Vi pratar.
Världen är liten.
Drygt nio timmar senare stannar vårat åkdon. Inväntar ett annat tåg.
Vi är i Pilgrimstad och allt är så ironiskt. Det är dit jag ska i slutändan. Funderar på att fråga konduktören om jag får kliva av men struntar i det. Fredriks föräldrar har säkert redan åkt in till Östersund redan tänkte jag.
Klockan blir 06.35 och vi kliver av på jämtländsk mark i deras stad. Inser att vi är 25 minuter tidiga och att vi mycket väl hade kunnat kliva av i den lilla byn 3 mil tillbaka.
"Oh well, all is well" tänker jag och njuter av en ny känsla som dyker upp.
Kyla. Jag fryser och njuter av det. Var så längesen.
Jag tappar Audrey på marken. Det är blött.
Torkar av henne vätan och ser henne i ögonen. "Hur länge har jag släpat på dig?"
Hur länge?
Till slut sitter vi i en varm BMW med destination: Pilis.
Ett tag senare låser jag upp den villa jag varit en del av i 17 år.
Det är mörkt. Det är kallt.
Jag sätter igång värmen, jag tänder lampor. Jag går runt i huset.
Det mesta är som vanligt. Ny kyl och frys. Jag lägger mig på rygg i soffan med händerna bakom huvudet.
Funderar på framtiden. Funderar på återstoden av min semester. Undrar vad mina vänner har för sig.
Jag hälsar på Max. Får kontakt från Peter. Hälsar på honom.
Kommer hem till lägenheten. Packar ur all packning och struntar sedan i röran. Ett framtida projekt.
Jens kommer hem. Jag visar honom lite av det jag köpt. Han skrattar.
En dag senare.
Peter ringer. Vill spela tennis. Sagt och gjort.
Vi åker ut till Pilis igen eftersom mitt racket tydligen är där ute. Å andra sidan skiner solen igen. Vi och framför allt jag var så otroligt dålig(a) att jag skämdes. Insåg att en 10-årig upplaga av mig skulle vinna mot mig, 11 år senare. Det var en läskig insikt. Vissa saker blir man helt enkelt sämre på.
Jag äter en hamburgare. För första gången i mitt liv börjar jag bli less på den maten.
Innan vi skiljs åt denna dag får Peter en lysande idé.
Storsjöbadet.
Varken jag eller Peter har varit där. Jens gör sig hörd. Han har inte varit där heller och vill att vi inväntar hans slut på sin arbetsdag.
Sagt och gjort.
Och nu sitter jag här.
Inväntar klockslaget 16.00
(inlägget skulle handla om något helt annat men ibland lägger min hjärna saker på is)
Kommentarer
Trackback
