J:03 - Billigt & Dyrt
(Vet inte exakt vad jag gjort sen sist. Är en hel del. Har varit lite lat med uppdateringar så jag skippar nog en del även denna gång.)
Det är inte lätt att tillbringa sin tid i världens näst dyraste stad. Ur ett ekonomiskt perspektiv alltså. I jämförelse med Sverige så är det väldigt olika vad som är dyrare eller billigare. En lunch ute är något dyrare än i Sverige men en middag ute är betydligt billigare än i Sverige många gånger. Beror så klart var man äter men enligt egna uppfattningar och erfarenheter så förhåller det sig så.
Andra exempel.
En Big Mac & Co kostar drygt 50 SEK vilket alltså är 4 kronor billigare än i Sverige. En hårklippning för mig kostar ca. 200 kr, vilket är ca. en hundring billigare än i Sverige. En CD-skiva kostar allt mellan 3000 - 4000 yen vilket alltså är ett hiskelit dyrt pris på mellan 250 - 335 kr. För en CD-skiva!! Ingen hänsyn dessutom till om det är 10 eller 20 låtar på skivan. Lika dyrt oavsett.
Ett biobesök går på drygt 140 svenska kronor. Mycket mycket pengar i längden.
På tal om bio har vi faktiskt sett två filmer. Först Transformers 2. Sedan Knowing.
Den första var sådär. Helt okej med mycket action att lägga ögonen på, och framför allt Megan Fox.
Efter den filmen sade vi att vi väntar till Sverige innan nästa besök men den gubben går inte. Någon dag efter det första biobesöket fick vi två lappar av Fredriks f.d. skolfröken. Fredrik orkade inte lyssnade på vad hon sade så den enda info vi hade stod på lapparna. "Roadshow Theatre". Vad innebar det? Det enda Fredrik visste var platsen där vi skulle använda våra biljetter. Jag väntade mig någon japansk teater och var måttligt intresserad.
När vi sedan kommer fram till översta våningen i Namba Parks (som förövrigt känns år 2020.) så visar det sig att det är en bio vi kommit till. Med "riktiga" filmer. Vi blev så klart glada och passade på att se den film som lockade mest, denna gång blev det "Knowing".
Filmen var bra, i synnerhet första halvan. Intressant koncept med handlingen om att alla naturkatastrofer och andra olyckor i världen där människor dör är förutbestämda. Det var mycket intressant och jag gillade att filmen var närmast en thriller än en vanlig actionfilm. Efter ungefär mitten av filmen gillade jag inte hur handlingen tog vid och slutet påminde inte riktigt om något annat jag sett, dock var det inget jättebra slut heller för den delen. Rekommenderas åtminstone!
Det som höjde bioupplevelsen var dels att bildduken är dubbelt så stor som i Östersund, och dels var det väldigt bra filmer att se på bio helt enkelt.
Nog om det.
Igår (eller kanske i förrgår, vem vet?) var vi 7 personer som var till "Sweets Paradise" i Namba för att äta en lunch av högst onyttig karaktär, främst kanske för kakmonstret Fredrik. Det är precis som det låter. Ett kafé men istället för kilometerlånga köer ala Törners så betalar man innan. Du betalar för den tid du tänker befinna dig inne i kaféet. När du väl kommer in är det bara att frossa bland mängder av bakelser, tårtor och mackor. En fikabuffé helt enkelt. Det var riktigt lyckat och även denna gång stod de äldre damerna för kalaset. Snälla lärare det där.
Av oss 7 var det jag, Fredrik, tre lärare och två utbytesstudenter. En från USA och den andra från Finland av alla ställen. Hon från Finland, Katarina kunde inte så bra engelska och kunde bara förstå svenska muntligt. Jag och Fredrik bytte istället till tyska så att vi fortfarande kunde prata om allt.
Är barnsligt kul att gå runt och kommentera verkligen allt på svenska i den här staden. Ingen glor på dig och ingen förstår dig. Råkade dock säga ett japanskt ord som är något av tabu och då stannade några till och kollade på mig. Sedan hände.... ingenting. Jag löste det genom att beskriva ordet snabbt på svenska istället varje gång jag skulle använda det.
Det här inlägget skulle egentligen handla om denna dag men det tycks som att jag halkat efter lite grann i mitt berättande. Får blir i nästa inlägg eller nästa efter detistället för att undvika romanlängd på allt jag skriver.
Tu de lu.
Det är inte lätt att tillbringa sin tid i världens näst dyraste stad. Ur ett ekonomiskt perspektiv alltså. I jämförelse med Sverige så är det väldigt olika vad som är dyrare eller billigare. En lunch ute är något dyrare än i Sverige men en middag ute är betydligt billigare än i Sverige många gånger. Beror så klart var man äter men enligt egna uppfattningar och erfarenheter så förhåller det sig så.
Andra exempel.
En Big Mac & Co kostar drygt 50 SEK vilket alltså är 4 kronor billigare än i Sverige. En hårklippning för mig kostar ca. 200 kr, vilket är ca. en hundring billigare än i Sverige. En CD-skiva kostar allt mellan 3000 - 4000 yen vilket alltså är ett hiskelit dyrt pris på mellan 250 - 335 kr. För en CD-skiva!! Ingen hänsyn dessutom till om det är 10 eller 20 låtar på skivan. Lika dyrt oavsett.
Ett biobesök går på drygt 140 svenska kronor. Mycket mycket pengar i längden.
På tal om bio har vi faktiskt sett två filmer. Först Transformers 2. Sedan Knowing.
Den första var sådär. Helt okej med mycket action att lägga ögonen på, och framför allt Megan Fox.
Efter den filmen sade vi att vi väntar till Sverige innan nästa besök men den gubben går inte. Någon dag efter det första biobesöket fick vi två lappar av Fredriks f.d. skolfröken. Fredrik orkade inte lyssnade på vad hon sade så den enda info vi hade stod på lapparna. "Roadshow Theatre". Vad innebar det? Det enda Fredrik visste var platsen där vi skulle använda våra biljetter. Jag väntade mig någon japansk teater och var måttligt intresserad.
När vi sedan kommer fram till översta våningen i Namba Parks (som förövrigt känns år 2020.) så visar det sig att det är en bio vi kommit till. Med "riktiga" filmer. Vi blev så klart glada och passade på att se den film som lockade mest, denna gång blev det "Knowing".
Filmen var bra, i synnerhet första halvan. Intressant koncept med handlingen om att alla naturkatastrofer och andra olyckor i världen där människor dör är förutbestämda. Det var mycket intressant och jag gillade att filmen var närmast en thriller än en vanlig actionfilm. Efter ungefär mitten av filmen gillade jag inte hur handlingen tog vid och slutet påminde inte riktigt om något annat jag sett, dock var det inget jättebra slut heller för den delen. Rekommenderas åtminstone!
Det som höjde bioupplevelsen var dels att bildduken är dubbelt så stor som i Östersund, och dels var det väldigt bra filmer att se på bio helt enkelt.
Nog om det.
Igår (eller kanske i förrgår, vem vet?) var vi 7 personer som var till "Sweets Paradise" i Namba för att äta en lunch av högst onyttig karaktär, främst kanske för kakmonstret Fredrik. Det är precis som det låter. Ett kafé men istället för kilometerlånga köer ala Törners så betalar man innan. Du betalar för den tid du tänker befinna dig inne i kaféet. När du väl kommer in är det bara att frossa bland mängder av bakelser, tårtor och mackor. En fikabuffé helt enkelt. Det var riktigt lyckat och även denna gång stod de äldre damerna för kalaset. Snälla lärare det där.
Av oss 7 var det jag, Fredrik, tre lärare och två utbytesstudenter. En från USA och den andra från Finland av alla ställen. Hon från Finland, Katarina kunde inte så bra engelska och kunde bara förstå svenska muntligt. Jag och Fredrik bytte istället till tyska så att vi fortfarande kunde prata om allt.
Är barnsligt kul att gå runt och kommentera verkligen allt på svenska i den här staden. Ingen glor på dig och ingen förstår dig. Råkade dock säga ett japanskt ord som är något av tabu och då stannade några till och kollade på mig. Sedan hände.... ingenting. Jag löste det genom att beskriva ordet snabbt på svenska istället varje gång jag skulle använda det.
Det här inlägget skulle egentligen handla om denna dag men det tycks som att jag halkat efter lite grann i mitt berättande. Får blir i nästa inlägg eller nästa efter detistället för att undvika romanlängd på allt jag skriver.
Tu de lu.
Kommentarer
Trackback
