Rabbit hole
När jag var i Lysekil i början av denna månad passade jag på att köpa några filmer. Bland mina inköp inhandlades en box med The Matrix-filmerna. Jag hade inte sett den första av de tre på ett antal år och här om dagen var det dags åter igen.
När jag tänker tillbaka till när jag första gången fick se The Matrix så får jag rysningar. Det var det absolut coolaste och mest spännande jag sett. Allt var annorlunda och filmen påminde mig inte om något annat jag lagt ögonen på. När eftertexterna rullade var jag övertygad. Det här var världens bästa film.
Genom åren har mitt filmintresse vuxit markant och jag har vidgat mina vyer inom film. Naturligtvis har Matrix kommit på tal genom åren och för varje år har jag tänkt "Det är en mycket bra film, men 'så' fantastisk är den väl inte?".
Åren gick och det kom till sist två uppföljare. Matrix Reloaded och Matrix Revolutions, varav ingen var lika bra som den första. Denna åsikt är många rörande överenns om. En del hävdar att hela mytologin förstördes med de två uppföljarna och riktigt så illa tycker jag inte att det är.
Den 14 december 2009 var det tid nog att åter se första filmen i trilogin. Det hade nu gått många år sedan jag såg The Matrix senast och mitt minne kanske var falskt. Kanske är minnet enbart grundat på känslan från en glad och naiv 11-åring? Den kanske inte var så fantastisk, trots allt?
Ingenting kunde vara mer fel.
Redan efter en minut är jag fast. Direkt. Minuterna går och jag är i extas. Kan vara en av de bästa inledningarna jag någonsin har sett i en film. Känslan av att något är fel är ständigt närvarande och det är mycket spännande. Du får se flera karaktärer utan att få reda på något om dem. Vem är Morpheus? Vem skrev till honom på datorn? Vilka är männen i kostym?
Svaren på dessa frågor kunde jag sedan tidigare, likväl sitter jag helspänn och inser att de kommande två timmarna kommer bjuda på fantastisk underhållning och filmhistoria. När eftertexterna rullar framstår den klara sanningen; den är minst lika bra som första gången jag såg den.
Varför är ordet "minst" med i meningen ovan? Det finns ett mycket angenämst svar på detta.
The Matrix är så mycket mer än en film med häftiga effekter och maffiga actionscener. Filmen innehåller mycket filosofi vilket jag knappt visste vad det var 1999. Hela filmens värld eller rent av mytologi är uppbyggd på filosfiska tankar och idéer.
Efter att jag såg filmen första gången satt jag och några kompisar och diskuterade filmen och framför allt de djupare och existentiella frågorna. Vi skulle analysera på ett vuxet och moget sätt och verkligen förstå alla aspekter som utgör detta mästerverk.
Det gick åt helvete.
Istället gled vi in på det som är lätt att prata om iden åldern. Coola actionscener, fräna effekter och annat ballt och häftigt som fastnade på hornhinnan.
Det är här jag tror jag finner svaret till varför jag tvekat genom åren. Mina minnen grundade sig på det som var tufft och fränt helt enkelt. Det som verkligen lyfter filmen visste jag inte då och den informationen var alltså inte viktig att leverera till mitt framtida jag.
Idag sitter jag här och ler åt hela situationen. Att man uppfattar saker helt olika beroende på hur man är. Vad är bra i en film? Vad är dåligt? Hur man uppfattar en film kan bero på alla möjliga saker. Vi influeras av otroligt mycket.
Efter att ha studerat en del filosofi och psykologi bland annat, under gymnasiet så ser jag The Matrix på ett helt annat sätt. Det som var så svårt att begripa och förstå 1999 är idag mycket enklare. Flera av grundstenarna i mytologin i filmen kan jag koppla till filosofiska koncept och idéer.
Det är då jag inser att The Matrix är så mycket mer än bara en film.
------
Naturligtvis skulle det komma att ske något dåligt efter att ha fått uppleva något så bra. Jag tog ut skivan och lade den i fodralet. Nu åtsertod enbart att ställa in fodralet i DVD-boxen då jag får för mig att det vore lustigt ifall film nr. 2 och 3 vore felplacerade. Mina ögon fastnar på filmen i mitten där jag läser "The Matrix Revoultions" (film 3). Jag ler.
Det blir inget långvarigt leende. Till höger om mitten ser jag åter igen "The Matrix Revolutions". Jag måste vara trött, tänker jag och drar ut båda fodralen. Granskar både framsidorna och deras respektive ryggar.
FAN!!
Jag fick The Matrix, samt två exemplar av The Matrix Revolutions. Vilket alltså betyder att i en DVD-box som ska innehålla film 1, 2, 3 så fick jag 1, 3, 3.
Hur kan man lyckas med ett sådant stort misstag? Jag ryckte på axlarna, ställde tillbaka filmerna i hyllan och släckte ljuset.
Log åt ironin.
Intog liggande position.
Drömde mig bort till en annan värld.
God natt.
När jag tänker tillbaka till när jag första gången fick se The Matrix så får jag rysningar. Det var det absolut coolaste och mest spännande jag sett. Allt var annorlunda och filmen påminde mig inte om något annat jag lagt ögonen på. När eftertexterna rullade var jag övertygad. Det här var världens bästa film.
Genom åren har mitt filmintresse vuxit markant och jag har vidgat mina vyer inom film. Naturligtvis har Matrix kommit på tal genom åren och för varje år har jag tänkt "Det är en mycket bra film, men 'så' fantastisk är den väl inte?".
Åren gick och det kom till sist två uppföljare. Matrix Reloaded och Matrix Revolutions, varav ingen var lika bra som den första. Denna åsikt är många rörande överenns om. En del hävdar att hela mytologin förstördes med de två uppföljarna och riktigt så illa tycker jag inte att det är.
Den 14 december 2009 var det tid nog att åter se första filmen i trilogin. Det hade nu gått många år sedan jag såg The Matrix senast och mitt minne kanske var falskt. Kanske är minnet enbart grundat på känslan från en glad och naiv 11-åring? Den kanske inte var så fantastisk, trots allt?
Ingenting kunde vara mer fel.
Redan efter en minut är jag fast. Direkt. Minuterna går och jag är i extas. Kan vara en av de bästa inledningarna jag någonsin har sett i en film. Känslan av att något är fel är ständigt närvarande och det är mycket spännande. Du får se flera karaktärer utan att få reda på något om dem. Vem är Morpheus? Vem skrev till honom på datorn? Vilka är männen i kostym?
Svaren på dessa frågor kunde jag sedan tidigare, likväl sitter jag helspänn och inser att de kommande två timmarna kommer bjuda på fantastisk underhållning och filmhistoria. När eftertexterna rullar framstår den klara sanningen; den är minst lika bra som första gången jag såg den.
Varför är ordet "minst" med i meningen ovan? Det finns ett mycket angenämst svar på detta.
The Matrix är så mycket mer än en film med häftiga effekter och maffiga actionscener. Filmen innehåller mycket filosofi vilket jag knappt visste vad det var 1999. Hela filmens värld eller rent av mytologi är uppbyggd på filosfiska tankar och idéer.
Efter att jag såg filmen första gången satt jag och några kompisar och diskuterade filmen och framför allt de djupare och existentiella frågorna. Vi skulle analysera på ett vuxet och moget sätt och verkligen förstå alla aspekter som utgör detta mästerverk.
Det gick åt helvete.
Istället gled vi in på det som är lätt att prata om iden åldern. Coola actionscener, fräna effekter och annat ballt och häftigt som fastnade på hornhinnan.
Det är här jag tror jag finner svaret till varför jag tvekat genom åren. Mina minnen grundade sig på det som var tufft och fränt helt enkelt. Det som verkligen lyfter filmen visste jag inte då och den informationen var alltså inte viktig att leverera till mitt framtida jag.
Idag sitter jag här och ler åt hela situationen. Att man uppfattar saker helt olika beroende på hur man är. Vad är bra i en film? Vad är dåligt? Hur man uppfattar en film kan bero på alla möjliga saker. Vi influeras av otroligt mycket.
Efter att ha studerat en del filosofi och psykologi bland annat, under gymnasiet så ser jag The Matrix på ett helt annat sätt. Det som var så svårt att begripa och förstå 1999 är idag mycket enklare. Flera av grundstenarna i mytologin i filmen kan jag koppla till filosofiska koncept och idéer.
Det är då jag inser att The Matrix är så mycket mer än bara en film.
------
Naturligtvis skulle det komma att ske något dåligt efter att ha fått uppleva något så bra. Jag tog ut skivan och lade den i fodralet. Nu åtsertod enbart att ställa in fodralet i DVD-boxen då jag får för mig att det vore lustigt ifall film nr. 2 och 3 vore felplacerade. Mina ögon fastnar på filmen i mitten där jag läser "The Matrix Revoultions" (film 3). Jag ler.
Det blir inget långvarigt leende. Till höger om mitten ser jag åter igen "The Matrix Revolutions". Jag måste vara trött, tänker jag och drar ut båda fodralen. Granskar både framsidorna och deras respektive ryggar.
FAN!!
Jag fick The Matrix, samt två exemplar av The Matrix Revolutions. Vilket alltså betyder att i en DVD-box som ska innehålla film 1, 2, 3 så fick jag 1, 3, 3.
Hur kan man lyckas med ett sådant stort misstag? Jag ryckte på axlarna, ställde tillbaka filmerna i hyllan och släckte ljuset.
Log åt ironin.
Intog liggande position.
Drömde mig bort till en annan värld.
God natt.
Kommentarer
Postat av: John
Min story när det gäller Matrix är rätt lik din. Första gången jag såg den var jag en liten unge och Matrix var det mest abstrakta och diffusa jag sett, jag minns t.o.m att jag ogillade den p.g.a detta. Sen för kanske 3-4 år sen bestämde jag mig för att se den igen, liksom du efter att ha läst psykologi (samt hört en del filosofiska teorier från polare och lärare) och då var den helt plötsligt så sjukt mkt bättre. En av mina 10/10 på IMDb idag.
Har inte sett varken tvåan eller trean än, trots att jag äger minst en av dom. Drar mig lite ifrån att se dom.
Klantigt med din box, men det borde du kunna få byta. Kontakta distributören.
Trackback
