Dijurido
Detta inlägg kommer uteslutande handla om McDonalds. Känsligare läsare varnas!
---
Två dagspass blev två nattpass.
Trots allt strul det blev på jobbet i och med byten är jag nöjd att det blev två långa nattpass. Har alltid föredragit nattpass före dag på fredagar och lördagar.
Så i förrgår var det dags åter igen. 19.00 - 04.00.
Började ganska bra, dock en överlämning utan någon som helst uppfyllnad. Fick springa till både kyl, frys och lager för att fylla upp vid kassan. Rullade på skapligt, men inte alltför påfrestande. Hann tyvärr inte med så mycket annat än att vara vid kassan och ta emot och plocka ihop beställningar. Men men. Trodde på förhand det skulle bli mycket gäster under natten, men kunde då nog aldrig ha föreställt mig att det skulle bli så mycket som det faktiskt blev! 4 timmars konstant kö, varav en medarbetare inte dök upp. Trots en till på plats hade vi varit underbemannade. Tror aldrig jag sett en sådan konstant ström av folkmassa inne i restaurangen. Det kom ständigt fler gäster; läskigt synkade därtill.
Till slut höll det helt enkelt inte. Påsarna tog slut, fanns ingen växel, och gud vet allt! Var verkligen ingen rolig sits. En kväll som började trevligt och någorlunda lugnt utvecklade sig till kaos. Utan Elsson bredvid mig hade jag nog till sist inte orkat mer. Tror dock alla kände ungefär som jag. De i köket var på sätt och vis de som fick jobba hårdast.
Runt klockan ett på natten står det en man i 30-års åldern som står mitt emellan två kassor som är öppna. Han bildar således en egen kö. Han står där en stund och kollar på mig för att sedan försvinna i massan av kött och kläder. En stund senare står han åter igen på samma plats och öppnar munnen:
"När får jag min mat?"
"Vad har du beställt?", undrar jag.
"McFeast utan ost, stor pommes frites och en stor cola".
"Okej, vem har du beställt av?"
"Dig."
Vilken klassiker tänkte jag. En till som är ute efter gratis mat. Jag hade inte fått någon sådan beställning under hela kvällen, varken av honom eller någon annan. Jag frågade mina arbetskamrater om någon av dem hade fått den beställningen men icke. Jag sa att han skulle visa sitt kvitto på den beställningen (som han hade haft om han beställt). Nu började han stiga några oktav.
"Dra mitt kort och kolla hur mycket som har dragits!"
Vägrade eftersom jag dels inte kan kolla sånt på det sättet och dels eftersom jag var helt säker på att jag hade rätt i frågan. Av ren vänlighet bläddrade jag ungefär en timme bland tidigare ordrar, och nej... ingen mcfeast utan ost. Försökte förklara men det gick verkligen inte in hos honom. Nykter vs. Onykter. Han var så övertygad att hans hat och ilska mot mig var smått obehaglig. Ursinniga ögon och han lutade sig framåt. Stundtals kändes det som om smockan hängde i luften. Arbetsledaren tog kontakt med väktarna, en av dem var fram till honom som hastigast men ingrep aldrig. Istället stannade mannen kvar och spenderade följande 45 minuter med att fälla en massa kommentarer om mig. Några exempel:
"Ni får prata långsamt när ni beställer för Erik är hjärnskadad och hänger inte med."
"Erik, är det du som är geniet bakom kassan eller? Du kan ju lura alla och komma undan med det."
"Erik, hur fick du det här jobbet egentligen? Jag trodde man inte fick vara hjärnskadad om man jobbar på McDonalds".
Det var egentligen inga problem i den fasen, det rann bara av mig. Var så klart irriterande men jag gav från början ingen replik till hans yttranden. En halvtimme senare får vi ögonkontakt (försökte undvika honom med blicken tidigare), och då frågar han mig:
"Har du lätt att känna igen ansikten Erik?"
"Ja, och särskilt ditt" blev mitt svar.
15 minuter går...
"Erik, lyssna på mig. Jag är villig att betala igen ju. En Big Mac utan ost, stor pommes och stor cola."
"Inte av mig. Du får ställa dig sist i nån av de andra kassorna".
Då blev han ursinnig och lämnade restaurangen. Jag har nu på efterhand börjat fundera vad som driver dessa människor till sin inbillning att de har beställt mat. Jag vill inte gärna tro att de orkar tjafsa under så lång tid bara för att äta gratis. Kan det vara så att när de står i kön så vet de redan vad de ska beställa, men att de kort därefter drabbas av en liten minneslucka, och återfår minnet utanför kön utan burgare och helt enkelt antar att de har beställt? Jag har inget svar, och lär aldrig få något heller för den delen. Mysteriet kvarstår.
---
Igår natt var det desto roligare. Under kvällens gång var det inte så mycket gäster. Var gott om tid till att hålla allt rent och uppfyllt. Var egentligen bara sista timmen mellan kl. två och tre som det var mycket folk. Jag var beredd på att det skulle bli en liknande natt som natten innan, men Sunniva som är mer påläst en mig sa att igår höll man sig hemma och sörjde de döda. Stannade kvar och hjälpte till med att städa i lobbyn. Kom hem runt 04.30.
---
Två dagspass blev två nattpass.
Trots allt strul det blev på jobbet i och med byten är jag nöjd att det blev två långa nattpass. Har alltid föredragit nattpass före dag på fredagar och lördagar.
Så i förrgår var det dags åter igen. 19.00 - 04.00.
Började ganska bra, dock en överlämning utan någon som helst uppfyllnad. Fick springa till både kyl, frys och lager för att fylla upp vid kassan. Rullade på skapligt, men inte alltför påfrestande. Hann tyvärr inte med så mycket annat än att vara vid kassan och ta emot och plocka ihop beställningar. Men men. Trodde på förhand det skulle bli mycket gäster under natten, men kunde då nog aldrig ha föreställt mig att det skulle bli så mycket som det faktiskt blev! 4 timmars konstant kö, varav en medarbetare inte dök upp. Trots en till på plats hade vi varit underbemannade. Tror aldrig jag sett en sådan konstant ström av folkmassa inne i restaurangen. Det kom ständigt fler gäster; läskigt synkade därtill.
Till slut höll det helt enkelt inte. Påsarna tog slut, fanns ingen växel, och gud vet allt! Var verkligen ingen rolig sits. En kväll som började trevligt och någorlunda lugnt utvecklade sig till kaos. Utan Elsson bredvid mig hade jag nog till sist inte orkat mer. Tror dock alla kände ungefär som jag. De i köket var på sätt och vis de som fick jobba hårdast.
Runt klockan ett på natten står det en man i 30-års åldern som står mitt emellan två kassor som är öppna. Han bildar således en egen kö. Han står där en stund och kollar på mig för att sedan försvinna i massan av kött och kläder. En stund senare står han åter igen på samma plats och öppnar munnen:
"När får jag min mat?"
"Vad har du beställt?", undrar jag.
"McFeast utan ost, stor pommes frites och en stor cola".
"Okej, vem har du beställt av?"
"Dig."
Vilken klassiker tänkte jag. En till som är ute efter gratis mat. Jag hade inte fått någon sådan beställning under hela kvällen, varken av honom eller någon annan. Jag frågade mina arbetskamrater om någon av dem hade fått den beställningen men icke. Jag sa att han skulle visa sitt kvitto på den beställningen (som han hade haft om han beställt). Nu började han stiga några oktav.
"Dra mitt kort och kolla hur mycket som har dragits!"
Vägrade eftersom jag dels inte kan kolla sånt på det sättet och dels eftersom jag var helt säker på att jag hade rätt i frågan. Av ren vänlighet bläddrade jag ungefär en timme bland tidigare ordrar, och nej... ingen mcfeast utan ost. Försökte förklara men det gick verkligen inte in hos honom. Nykter vs. Onykter. Han var så övertygad att hans hat och ilska mot mig var smått obehaglig. Ursinniga ögon och han lutade sig framåt. Stundtals kändes det som om smockan hängde i luften. Arbetsledaren tog kontakt med väktarna, en av dem var fram till honom som hastigast men ingrep aldrig. Istället stannade mannen kvar och spenderade följande 45 minuter med att fälla en massa kommentarer om mig. Några exempel:
"Ni får prata långsamt när ni beställer för Erik är hjärnskadad och hänger inte med."
"Erik, är det du som är geniet bakom kassan eller? Du kan ju lura alla och komma undan med det."
"Erik, hur fick du det här jobbet egentligen? Jag trodde man inte fick vara hjärnskadad om man jobbar på McDonalds".
Det var egentligen inga problem i den fasen, det rann bara av mig. Var så klart irriterande men jag gav från början ingen replik till hans yttranden. En halvtimme senare får vi ögonkontakt (försökte undvika honom med blicken tidigare), och då frågar han mig:
"Har du lätt att känna igen ansikten Erik?"
"Ja, och särskilt ditt" blev mitt svar.
15 minuter går...
"Erik, lyssna på mig. Jag är villig att betala igen ju. En Big Mac utan ost, stor pommes och stor cola."
"Inte av mig. Du får ställa dig sist i nån av de andra kassorna".
Då blev han ursinnig och lämnade restaurangen. Jag har nu på efterhand börjat fundera vad som driver dessa människor till sin inbillning att de har beställt mat. Jag vill inte gärna tro att de orkar tjafsa under så lång tid bara för att äta gratis. Kan det vara så att när de står i kön så vet de redan vad de ska beställa, men att de kort därefter drabbas av en liten minneslucka, och återfår minnet utanför kön utan burgare och helt enkelt antar att de har beställt? Jag har inget svar, och lär aldrig få något heller för den delen. Mysteriet kvarstår.
---
Igår natt var det desto roligare. Under kvällens gång var det inte så mycket gäster. Var gott om tid till att hålla allt rent och uppfyllt. Var egentligen bara sista timmen mellan kl. två och tre som det var mycket folk. Jag var beredd på att det skulle bli en liknande natt som natten innan, men Sunniva som är mer påläst en mig sa att igår höll man sig hemma och sörjde de döda. Stannade kvar och hjälpte till med att städa i lobbyn. Kom hem runt 04.30.
Kommentarer
Postat av: nx
Jag äääälskar donkeninlägg =D Och speciellt historier om olika slags gäster och hur man bemöter dom. Man har större chans att få gratis mat om man är trevlig istället och flörtar lite ;)
Postat av: Victoria
Nej, det var kanske inte uppfyllt men vi hade haft folk tills ni kom så det blev vår sista prio som aldrig hanns med. Så blir det när man bara är 3 schemalagda på fel tider.
Jävla idioter alltså. Men att inte vakterna tog honom när han sa så elaka saker. Jag hade flippat.
Postat av: Nordlund
Hmm, jobbig person där. Ni borde slängt ut honom med en gång tycker jag :)
Postat av: sunniva
ooj, jag hade slagit han på käften eller typ provocerat honom, höhö. :)
Trackback
