Podunk

Man läser en del om vårkänslor nu. Om hur det fina vädret och den smältande snön får andra att se fram emot sommaren och så vidare. En tid till att fundera över hur framtiden ska se ut, vilket land man ska åka till och bli brun, vad man ska göra till hösten. Den mörka tiden är över och den ljusa tiden börjar.

För mig handlar vårkänslor om något annat.

Idag när jag gick till bussen sken solen. Många hade säkert tänkt "Åh, vad fint!" men jag kunde knappt se nånting, mitt vänsteröga låste sig som vanligt och jag nös 3-4 gånger. Jävla fotiska ljusreflex! Saknade mina solglasögon.

På bussen ner mot stan skulle de flesta tänkt på hur fint det var och hur ljust det blivit på sistone. Själv fick jag en himla lust att syssla med det som jag alltid får lust att syssla med när våren nalkas, nämligen tv- och datorspel.

Har aldrig begripit varför det är just på våren som jag vill spela mycket. Jag borde passa på under den kalla och gråa vintern, men likväl är det på våren som dessa vårkänslor bubblar till ytan. Spelkänslor kanske är ett bättre begrepp.

Det är ungefär nu som mitt Super Nintendo brukar plockas fram. Nu som jag loggar in på Bnet. Nu som jag lyssnar på kevlarsjäl, berg & dalvana och bitpop, nu som jag svär över att Red Line Racer inte fungerar på Windows XP. Nu som jag försöker få tag på gamla kompisar för att diskutera spelminnen (vart är du Fredrik?). Finns inget bättre att diskutera om. Vem bryr sig om att diskutera den privata ekonomin när man kan väga för- och nackdelar för olika karaktärer på Killer Instinct? Inget annat kan få mig att så helhjärtat gå in i en diskussion och det är nu jag inser att jag inte fyller 21 år på lördag. Inte i sinnet.

Spel utgör på många sätt en hörnsten ur min barndom. Finns så många lyckliga minnen. Minnen från en svunnen tid. Jag måste inte spela, det räcker med att tänka tillbaka och minnas, (åtminstone till en början). Om man inte har tillgång till spelen längre så finns det emulator men det blir aldrig riktigt samma sak.

Det är betydligt roligare att starta Snes och bli irriterad över att det är så trögt att gå till vänster. Det finns en charm i det på något sätt.

Nu hittade jag några textfiler på datorn som jag skrivit. En av dem heter Top 15 spel - SNES. Att filen skrevs i april 2007 är inget jag är förvånad över.

Inte alls.

---

Egentligen tänkte jag skriva lite mer ingående om vissa spel jag saknar men det skulle bli alltför sentimentalt och ointressant. Det får bli ett annat inlägg, kanske någon slags hyllning till spel som Skii Or Die, Secret of Evermore, Killer Instinct, Daggerfall, Worms United och andra guldkorn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0