grubbelsmurf

Tisdag

Frukost. Vi äter tapa-lapa (påminner om västerländska baguett) med fisk som fyllning. Till det har vi kaffe med mjölk. Detta kom vi att äta nästan alla kommande förmiddagar. Ironiskt nog det godaste kaffe jag någonsin druckit med tanke på hur mycket elaka saker jag sagt om Nescafé. Kaffet var från Senegal och mjölken var tjock och från Holland. Kanske därför det var så mycket godare än det man finner i Sverige.

Vi beger oss iväg till ett museum. Jag tar lite bilder på olika dräkter och trummor som används vid olika ceremonier. Det är ganska intressant men efter en stund vill jag göra något annat. Vi fortsätter förbi en gång genom ett litet skogsparti som tar oss till en liten krokodilpark. Där fanns möjlighet att klappa en krokodil vilket jag och Lamin passade på att göra. Måste vara den tröttaste och mest slappa krokodil som någonsin existerat. Charlie hette den tydligen. Min första tanke var "lever den ens?" när jag klappade den. Den var så hård och torr och hade munnen öppen. Kanske var det en liten, liten vindil som höll den vid liv. "Kan den ens simma? Den här losern har säkert inte ens varit i eller sett en skymt av vatten" var en annan tanke som dök upp. Kanske den legat död ett bra tag för att sedan lyckats åstadkomma ett dödsryck som någon uppfattat och därmed kommit på smart plan för att tjäna pengar.

Resten av dagen besökte vi kompisar till Lamin, bland annat en tjej som heter Ami som var trevlig. Det var alltid musik på hemma hos henne så under tiden som hon och de andra pratar wallof (stavning okänd och oviktig) kan jag lyssna på musiken och tänka på annat.

Vi kollar in stranden som sträcker sig en bra bit. "Här måste vi bada en annan dag" tänkte jag och det kom jag så klart att göra.

Onsdag

Vi besöker huvudstaden Banjul. En liten rackare med ca. 40 000 invånare om jag minns rätt. Finns inte så mycket att säga om staden egentligen. Mycket gamla hus och en stor marknad med massvis av dukar som tak. Lätt att gå vilse.

Ett tag senare åker vi färja. Lamin känner tydligen kapten så vi får sitta uppe i förarhytten. Fin utsikt var det verkligen. Det blåste dock kallt och för första gången fryser jag i Afrika. Färjan är smockfull av bilar, handelsvaror och framför allt människor. Helt sjukt var det verkligen.

På andra sidan. Vi åker en mercedes-buss som ska ta oss 7-8 mil österut. Vi ska se rester från slavhandel och krig. I minibussen som har plats för åtta personer sitter nu 20 personer och det är förbannat trångt. Chauffören menar att det inte är fullt och vägrar att starta färden. Till sist ger han dock upp och vi beger oss österut. Det är också nu som jag för första gången får se afrikansk vildmark på riktigt och det är alltid torrt men en hel del grönt på sina håll. Den enda vätskan som faller på Gambias mark i mars är den som man åstadkommer genom att slå en sjua längs vägarna.

Till sist är vi framme efter a bumpy ride och möts av en guide som visar oss runt. Han talar god engelska men det är så lågt och utan karisma att jag nästan direkt kopplar bort och nickar och instämmer med "ok" och "I understand". Att se en blomma vissna skulle vara hysteriskt roligt i jämförelse med att se och lyssna på den guiden. Jag köper en liten duk som souvenir innan vi åker tillbaka i bussen igen. Denna gång färre människor i den (fortfarande för många). Värmen gjorde mig trött, vilket var perfekt för att sova. När vi är tillbaka åter igen hade jag blåmärken på mitt smalben, min vänsterarm samt vänstra knäskålen. Hade även lyckats slå tinningen mot Pas axel ett antal gånger tydligen. Såg förmodligen ut som en marionettdocka.

På kvällen somnade vi alla tre och detta var den enda kväll/natt på resan som vi inte var ute och festade.

Torsdag

En lång och helvetisk bilfärd ska ta oss till djurparken i Kanilai. Egentligen en behaglig långtur om det inte vore för ett normalt litet och betydligt problem, dock inte i detta fall. Jag var kissnödig och inte så lite heller. Som vi alltid gjort tidigare stannar Lamin vid vägkanten. Jag kliver ur men något är fel. Det kommer ingenting.

Inte en jävla droppe.

Jag pressar handen mot magen, böjer mig något men nej då. "Varför sviker du mig nu" tänker jag och försöker skicka en tanke till den nedre regionen. Jag får inget svar. Istället börjar jag hota med kastrering men nej. Det gick inte det heller. Jag tar till mitt allra bästa knep, ässet i rockärmen. Det som alltid fungerat tidigare.

Jag tänker på när Austin Powers äter sparris för att kunna urinera längre för att härma en staty. Det är det bergsäkra knepet som alltid fungerat men som nu enbart åstadkommer färre än 20 droppar. Jag ger upp och vi fortsätter vår färd.

Ett (i synnerhet för mig) långt tag senare når vi till sist Djurparken. Jag kliver ur bilen och kan inte ens stå rakt. Plötsligt når jag bara 140 cm över marken. Jag hittar snabbt en toalett och nu är det andra puckar. Niagarafallen släng dig i väggen!

Djurparken var helt okej, tyvärr var det väldigt varmt så många av de mer intressanta djuren sökte sig till skuggor. Jag såg dock strutsar, vildhundar, hyenor, apor, m fl och det var ändå en mycket rolig dag tyckte jag. Jag fick prova på att rida en kamel vilket också var riktigt riktigt skoj.

Fredag

Stranden, yeah!

De andra var inte intresserade av att bada. De parkerade mig vid en strandstol och åkte iväg på olika ärenden. Under tiden kunde jag fortsätta läsa den sorgliga historien om Roland Deschain och Susan Delgado och passa på att bada. Jag läser några kapitel och inser till sist att det är dags att äntra Atlanten. Den lilla gången ner till vattnet tar längre tid än vad jag först trodde och börjar därför sjunga på låten "I'm a long way from home" av Shooter Jennings.

Det var riktigt varmt och skönt. Små vågor men ett ordentligt utsug för att vara grön flagg. När jag satt ner fungerade mina ben som ett kompass och riktades rakt ut mot havet varje gång vatten drog sig tillbaka.

Tyvärr den enda gången jag badade på hela veckan vilket var mycket synd. Badade totalt inte ens en timme på semestern.

Lördag

Finns inte mycket att säga om lördagen. Det var en lugn dag.

Natten däremot blev en riktig soppa.

Herregud.

Söndag

Vi besöker ett mycket fint femstjärnigt hotell som låg vid stranden. Rent och fräscht till tusen och en riktigt originell arkitektur och design.

Vi tar bilen ännu längre söderut. Denna gång är en av Lamins kusiner med. Hon är född i Sverige och var riktigt trevlig. Nu kunde jag prata svenska snabbt och utan förändringar igen. Vi besöker lite släktingar och annat. Jag äter mangofrukter och fotar en del av landskapet.

På kvällen besöker vi en salsa/jazz-klubb och det är den bästa musik jag hört på någon krog, någonstans och någon gång. Ett starkt dansbegär slår till och utan alkohol i blodet dansar jag loss på riktigt. Stampa med Leroy dans varvas med styrdans med Ami.

En riktigt bra dygn och som markerar ett slut på det roliga.

Måndag

Packar och åker hem.

---

To be concluded with pics and some last words...