matematisk romantik

"Allt du ser är matematik och problemlösning, Brutus!" sade en lång man till mig för 6 år sedan.

Alldeles nyss kom jag att tänka på det han sagt. Jag visste redan första gången jag hörde den rösten vad han menade. Nu dök den upp igen och jag försökte ta allt ett steg längre.

Hur mycket matematik är det i ett förhållande?

Förhållande.

Det är ett ord man hör ofta inom matte.

Talet står i förhållande till x.

f(x)
. F är beroende av x, och tvärtom.

X och Y. Många tänker kanske på ekvationer. Det dyker också upp när man talar om kromosomer. X och Y, kille och tjej.

x * y = xy

De finner varandra, bildar en sammanslutning, ett förhållande. För att sedan kunna sära på exempelvis mannen x så blir det x * y / x Vilket innebär att x nu plötsligt blivit gay och där spricker så klart mitt flumma argument.

Men nej, kanske inte säger en röst i mitt huvud när jag skriver detta. Kanske matematiker kan bli en grupp som accepterar homoäktenskap när de studerar ekvationer ur ett filosofiskt perspektiv.

Vi går vidare.

x + y = z


x och y är glad, allt funkar väl och de skaffar barn. Barnet z. Nästa barn kommer heta zx. För att z ska kunna var själv krävs x + y - (x + y) = z vilket kan innebära flera saker. Föräldrarna dör, de åker på en middag, de kanske bara är ute i trädgården som hastigast.

Åren går och x och y får problem. Deras förhållande fungerar inte bra längre. Deras problem, deras ekvation visar sig vara en riktigt svår nöt att knäcka.

De går till en problemlösare, någon som kan lösa denna långa och expanderande ekvation som inte går att få svar på genom ett enkelt facit. Här krävs det hjälp.

Problemlösaren, terapeuten, familjerådgivaren dyker upp. Han ska lösa ett problem. Finna en lösning. Lösa en av många ekvationer i sitt liv.

Han tar del av problemet, analyserar, skriver ner anteckningar. Hur ska jag lösa problemet undrar terapeuten och inser att han inte är en del av ekvationen och är därmed ingen bokstav i sammanhanget. Exakt som när ni satt vid skolbänken. Ni lade aldrig till er första bokstav från ert namn i ekvationen, eller hur?

Om ni gjorde det så var ni dumma i huvudet!

Åter till saken.

Mötena går, framsteg nås. Ekvationen blir förenklad, kanske inte löst ännu men betydligt mindre och mer lättbegriplig. Man har adderat och substraherat. Olika faktorer har spelat in.

Man löser problem.

Till sist går det så bra att ekvationen är åter x + y = z.

Två år senare är det x + y + z + zx = fl.

FL.


Familjelycka.

---

Härmed intygas att undertecknad ej är påverkad av droger när denna text författas.

Kommentarer
Postat av: nx

Detta inlägg var bland det underligaste men mest intressanta som jag läst =) Me like!

2009-03-20 @ 03:06:51
URL: http://nexxor.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0