grubbelsmurf

Klockan är nu 01.30 och det är läggdags för normala människor. För undertecknad är det tid för att summera veckan som gått. Denna gång skriver jag lite kort om resan ner utan några större detaljer, förutom en liten incident ni snart ska få ta del av.

Jag har tillbringat en vecka i Gambia. Resan har varit på tapeten länge. Vill minnas att redan för över ett år sedan höll jag och Lamin palaver om en eventuell gemensam resa till hans hemland. Saker kom emellan, jag åkte till Bulgarien, Lamin jobbade på (han har dessutom två jobb).
   När det väl började närma sig ett nytt år (2009) började planeringarna tillta åter igen. Egentligen var det bara väntan på ett rimligt biljettpris som fick mig att skjuta upp resan gång på gång, vecka för vecka. Till sist började jag bli less på mitt jobb, något mer än de korta perioder som alla har ibland. Jag funderade på att ta ut tre veckor i mars bara för att ladda batterierna och för att sedan söka mig till annat. Sen kom jag på att om jag tar ut tre veckor så kan jag åka iväg en vecka eller två till Gambia, och ändå ha tid över när jag kommer hem innan semestern nått sitt slut. Istället tog jag ut två veckor och inväntade ett bra biljettpris.
   Min chef var inte snabb med att bevilja min ledighet, åtminstone inte officiellt. Jag fick en verbal bekräftelse vilket så klart inte duger om jag ska boka biljett. Till sist gick det igenom och jag fick lägga ut mer än jag hade tänkt för biljetten, men det var åtminstone överkomligt.

Efter en hel helg med stängningar på jobbet var det dags att åka till varmare breddgrader. Det började med en tågresa ner till Arlanda vilket får anses vara en god början. Allt går alldeles utmärkt, jag checkar in tidigt, och hade inga problem vid tullen. Naturligtvis kommer det snart gå snett.. mycket snett. Ni som känner mig något närmare kommer snart tänka "det där händer bara Erik" och med det är jag villig att hålla med.
   Naturligtvis går det snett. Men ack så fridfullt det började. Jag köper en ostfralla med kaffe på Oleary's och tar fram mp3-spelaren. In Bloom av Nirvana spelas flitigt och tyst sjunger jag med. Så långt var allting frid och fröjd.
   När det återstår 10-15 minuter innan det är dags att bege sig till gaten, kontrollerade jag mina fickor för att se om allt var med. Men något var fel. Något som skulle sticka upp ur ena innefickan stack inte upp. Snabbt, febrilt och inte särskilt effektivt kollar jag för säkerhetsskull igenom alla fickor samt mitt handbagage. Men det syntes inte till där heller. Snabbt grips jag av panik. Jag som annars brukar vara lugn och sansad har nu inga nerver, och det var inte särskilt konstigt.

Boardingkortet var borta.

Detta förbannade boardingkort.

Jag går tillbaka till disken för att se om jag kan ha tappat det där men där fanns det inte. Jag tänker snabbt igenom tänkbara scenarier och sedan går det upp för mig. Toaletten!
   Ca. 45 minuter tidigare hade jag avlagt ett besök på toaletten. Där hade jag hängt av mig jackan. Kanske hade den ramlat ur. Kanske, kanske. Snabbt slänger jag på mig ryggsäcken och knallar iväg längs korridoren. Jag öppnar dörren in till båset och befarar det värsta. Ett slag i bröstet. Boardingkortet syns inte till. Jag tar ett steg in och plötsligt ser jag någonting. Något vitt, avlångt. Ett hörn.
   Boardingkortet hade fastnat bakom toalettpappersbehållaren. Retsamt stack hörnet fram på bortre sidan av behållaren. Jag tar tag i det, vänder det åt rätt håll och Mr Erik Ledin får mig att le. För att undvika att det ska fara ur fickan igen viker jag det på mitten en gång och lägger tillbaka det i samma ficka och drar åt blixtlåset. "En mycket adekvat åtgärd" som min far skulle ha sagt.

Resten av resan går som en dans på rosor. God mat på flyget, jag läser en bra bok och funderar lite på vad jag har att vänta mig "där nere".