Intelligenta eventualiteter
Inglourious Basterds.
Filmen var bra men inte mycket mer än så. Märktes tidigt att Quentin Tarantino regisserade den här rullen. Stundtals rolig, stundtals brutal. Filmen är kapitelindelad där man på Tarantino-manér får följa några olika historier vävas samman. Tyvärr var handlingen relativt tunn och den röda tråden fanns inte alltid där. Kändes som man fick ta del av ett experiment än en färdigklippt film, trots längden på två och en halv timme.
Grymmast var dock Christioph Waltz som tysk SS Officer. Hoppas han blir nominerad till Oscar för biroll.
Efter bion lyckades jag hamna på en förfest med bara teknikare. Vi spelade Guitar Hero: Metallica och pratade en del om spel. De påstod att de spelat spel länge och att de visste mycket men i mina ögon hade de få kunskaper. Däremot verkade de vara desto bättre på datorer.
Väl senare drog fyra av oss iväg till studenternas nattklubb för att röja loss. Där inne hittar jag Noopur, Martin, Johan och Kiruna och beslutar mig för att hänga med dem istället. Det blir dans i taknivå följt av lite snack som jag knappt kommer ihåg vad det gällde.
En timme innan stängning går jag och Kiruna iväg för att äta kebab. Det var väldigt trevligt fram tills tre överförfriskade blondiner slår sig ner vid vårat bord. Två systrar födda 91 och 92 och deras kompis var född 91. Det säger nog en del av de intellektuella utbyten vi hade under en timmes tid. Det var faktiskt kul emellanåt men efter en stund blev jag less på dem. Vi pratade framtid, ursprung och hur olika personer är. Som kuriosa kan nämnas att en av dem såg väldigt bra ut medan de andra fick mina ögon att vända bort någon annan stans.
Till sist sticker dem och vi kunde pusta ut. På vägen hem var vi överrens om hur gammal man känner sig vid sådana här stunder. Att 1991 i våra ögon är 14-15 år när de faktiskt börjar närma sig att bli myndiga.
Det är kort sagt skrämmande.
Idag kommer jag ta det lugnt och försöka masa mig iväg till en lägenhet 1 km bort för att hämta min romflaska.
Filmen var bra men inte mycket mer än så. Märktes tidigt att Quentin Tarantino regisserade den här rullen. Stundtals rolig, stundtals brutal. Filmen är kapitelindelad där man på Tarantino-manér får följa några olika historier vävas samman. Tyvärr var handlingen relativt tunn och den röda tråden fanns inte alltid där. Kändes som man fick ta del av ett experiment än en färdigklippt film, trots längden på två och en halv timme.
Grymmast var dock Christioph Waltz som tysk SS Officer. Hoppas han blir nominerad till Oscar för biroll.
Efter bion lyckades jag hamna på en förfest med bara teknikare. Vi spelade Guitar Hero: Metallica och pratade en del om spel. De påstod att de spelat spel länge och att de visste mycket men i mina ögon hade de få kunskaper. Däremot verkade de vara desto bättre på datorer.
Väl senare drog fyra av oss iväg till studenternas nattklubb för att röja loss. Där inne hittar jag Noopur, Martin, Johan och Kiruna och beslutar mig för att hänga med dem istället. Det blir dans i taknivå följt av lite snack som jag knappt kommer ihåg vad det gällde.
En timme innan stängning går jag och Kiruna iväg för att äta kebab. Det var väldigt trevligt fram tills tre överförfriskade blondiner slår sig ner vid vårat bord. Två systrar födda 91 och 92 och deras kompis var född 91. Det säger nog en del av de intellektuella utbyten vi hade under en timmes tid. Det var faktiskt kul emellanåt men efter en stund blev jag less på dem. Vi pratade framtid, ursprung och hur olika personer är. Som kuriosa kan nämnas att en av dem såg väldigt bra ut medan de andra fick mina ögon att vända bort någon annan stans.
Till sist sticker dem och vi kunde pusta ut. På vägen hem var vi överrens om hur gammal man känner sig vid sådana här stunder. Att 1991 i våra ögon är 14-15 år när de faktiskt börjar närma sig att bli myndiga.
Det är kort sagt skrämmande.
Idag kommer jag ta det lugnt och försöka masa mig iväg till en lägenhet 1 km bort för att hämta min romflaska.
Kommentarer
Trackback
